Gudaktighetens kraft är uppenbar i Guds tempel
Gudaktighetens kraft uppenbaras för alla dem som ingår heliga förbund med vår himmelske Fader.
Mina kära bröder och systrar, en av de saker jag är djupt tacksam mot min himmelske Fader för är den möjlighet jag hade att arbeta i femton år som skrivare i templet i Mexico City. På denna heliga plats, liksom i alla tempel, utförs förrättningar för levande och döda genom prästadömets kraft. År 1832 fick profeten Joseph Smith en uppenbarelse om prästadömet:
”Detta större prästadöme förvaltar evangeliet och innehar nyckeln till rikets hemligheter, ja, nycklarna till kunskapen om Gud.
Därför är gudaktighetens kraft uppenbar i dess heliga förordningar.” (L&F 84:19–20)
Jag har haft underbara upplevelser inom templets väggar som bevisar det.
År 1993 efter att ha verkat som president för Mexicomissionen Tuxtla Gutiérrez åkte jag och min familj för att hälsa på mina föräldrar som bodde i norra Mexico. Under resan samtalade vi om glädjen i att tjäna Herren och se hur personer hade förändrats som tagit emot evangeliet under de tre år vi var i missionen. Vi talade om dem som hade blivit döpta, konfirmerade och fått prästadömet och om dem som vi visste hade varit i templet och blivit beseglade som familj för evigt.
Min yngste son ställde en fråga som fick mig att fundera: ”Pappa, är du beseglad till dina föräldrar?” Jag svarade att eftersom min far hade varit mindre aktiv i många år, hade min mor och han inte blivit beseglade i templet. För att hjälpa honom att bli aktiv, tänkte jag ut en plan. Mina barn ingick i planen så jag förklarade för dem hur vi skulle gå till väga. Min far brukade gå upp tidigt varje söndag och köra min mor och syster till kyrkan, åka hem igen, vänta på att mötena skulle ta slut och sedan åka tillbaka och hämta dem. Så jag gav mina barn i uppdrag att följa med honom och säga: ”Farfar, kan du göra oss en tjänst?” Jag visste att han skulle svara: ”Vad ni än vill, mina barn.” Sedan skulle de fråga honom om han ville följa med dem till kyrkan och stanna där så att han kunde höra deras vittnesbörd. Det var den första söndagen i månaden. Jag visste att min far skulle hitta på någon ursäkt för att inte kunna följa med, så jag planerade att komma in i rummet och hjälpa mina barn att övertyga honom.
Det blev snart dags att genomföra planen. Min dotter Susana gick till min far och bad honom om en tjänst. Mycket riktigt, han sade att han skulle göra allt han kunde för dem. Så de bad honom att följa med till kyrkan, och precis som vi hade trott kom han med en ursäkt: ”Det kan jag inte för jag har inte ens duschat.” Det var då jag och min fru som gömde oss bakom dörren ropade: ”Vi väntar på dig!”
När vi insåg att han inte fattade något beslut gick vi in i rummet och insisterade tillsammans med våra barn: ”Duscha!” Duscha!” Då hände det som vi förväntade oss. Min far följde med oss, stannade på mötena, lyssnade på mina barns vittnesbörd och hans hjärta veknade, och från och med den söndagen missade han inte ett möte. Flera månader senare beseglades han vid 78 års ålder till min mor, och vi, deras barn, beseglades till dem.
Jag vet att jag tack vare gudaktighetens kraft som är uppenbar i templets förordningar nu kan återförenas med mina föräldrar för all evighet, ja, efter döden.
Ofta förstår vi inte den fulla innebörden av templets förordningar förrän vi har utstått lidande eller haft upplevelser som skulle ha varit ytterst sorgliga om vi inte hade haft kunskap om frälsningsplanen.
När jag och min hustru hade varit gifta i bara ett och ett halvt år skulle hon föda vårt första barn. Vi hade bestämt att hon skulle föda barnet i Chihuahua colonies där hon var född. På den tiden arbetade jag i Mexico City och vi bestämde att hon skulle åka dit en månad före födseln. Jag skulle komma efter.
Förlossningsdagen kom. Jag var på arbetet då jag fick ett samtal från min svärfar. Det var goda nyheter: ”Octaviano, din hustru har fått barn och du har nu en liten dotter som är så vacker.” I min glädje började jag berätta det för mina vänner och kolleger, som då ville ha chokladpraliner för att fira min lilla dotters födelse.
Dagen därpå började jag dela ut chokladpraliner i vårt fyra våningar höga kontorshus. När jag hade kommit upp till andra våningen fick jag ett nytt samtal från min svärfar. Den här gången hade han andra nyheter: ”Octaviano, din hustru mår bra, men din dotter har dött. Begravningen är i dag och du hinner inte dit. Vad ska du göra?” Jag bad att få prata med Rosa, min hustru, och frågade henne hur hon mådde. Hon sade att hon mådde bra, men att det berodde på hur jag kände mig. Sedan talade vi om frälsningsplanen och drog oss till minnes detta skriftställe:
”Och jag såg även att alla barn som dö innan de uppnått ansvarig ålder äro frälsta i himmelens celestiala rike.” (L&F 137:10)
Jag frågade henne: ”Tror du på det?” Hon sade: ”Ja, det gör jag.” Sedan sade jag: ”Då borde vi vara glada. Jag älskar dig. Och om det är okej för din del tar jag ut min semester om två veckor, är tillsammans med dig och sedan åker vi tillbaka till Mexico.”
Vi visste att vi en dag skulle återförenas med vår dotter därför att vi hade beseglats genom prästadömets kraft i templet. Vi avslutade samtalet och jag fortsatte att dela ut chokladpraliner på kontoret.
En av mina kolleger som såg det var förvånad och frågade mig hur jag kunde göra det efter att ha fått så förskräckliga nyheter. Jag sade: ”Om du har tre timmar, kan jag förklara för dig varför jag inte är så ledsen och om min kunskap om vad som händer efter döden.” Han hade inte tre timmar just då, men senare hade han det. Det slutade med att vi pratade i fyra timmar. Han tog emot evangeliet och döptes in i kyrkan tillsammans med sin mor och bror efter att ha fått missionärslektionerna.
Jag vet att jag tack vare gudaktighetens kraft som är uppenbar i templets förordningar nu kommer att kunna lära känna min dotter. Jag ska krama henne och vi ska vara tillsammans med henne i evigheten, på samma sätt som vi är tillsammans med våra tre kvarlevande barn.
Jag gläder mig åt orden i Malaki:
”Se, jag skall sända till er profeten Elia, innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.
Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning.” (Mal 4:5–6)
Prästadömet gör eviga familjer möjliga. Det gör det möjligt för mig, en son, att vända mitt hjärta till min far, som dog i fjol, och vara lugn i min förhoppning att genom Frälsaren få träffa honom igen. Detta prästadöme gör det möjligt för mig som far att vända mitt hjärta till våra två barn som dog som spädbarn och vara lugn i min förhoppning att jag genom Frälsaren ska lära känna dem, att de ska veta att jag var deras jordiske far när jag ser dem i ögonen och säger att jag älskar dem. Det är detta prästadöme som har gjort det möjligt för mig att i det heliga templet se hur gudaktighetens kraft uppenbaras för alla dem som efter att ha utövat tro på Kristus, omvänt sig från sina synder och sökt ivrigt efter lycka, kommer dit för att ingå heliga förbund med vår himmelske Fader och ta emot hans heliga förrättningar, som binder såväl på jorden som i himlen.
Jag älskar det arbete som utförs i templet. Jag vet att Gud lever, att Jesus Kristus är min Frälsare och att president Gordon B Hinckley är en sann profet. I Jesu Kristi namn, amen.