Stenen som revs loss från berget
Herren uppfyller sitt löfte om att hans evangelium ska bli som stenen som revs loss från berget utan händer.
Bröder och systrar, jag har tänkt på ett intressant förhållande. En solist sjunger samma sång om och om igen. En orkester upprepar samma musik. Men en talare förväntas komma fram med något nytt varje gång han talar. Jag tänker bryta denna tradition denna morgon och i viss mån upprepa vad jag har sagt vid ett annat tillfälle.
Kyrkan har blivit en stor familj som spritts över jordens yta. Det finns nu över 13 miljoner medlemmar i 176 länder och territorier. Ett förunderligt och härligt verk håller på att genomföras. Herren uppfyller sitt löfte om att hans evangelium ska bli som stenen som revs loss från berget utan händer och som skulle rulla fram och uppfylla hela jorden, som Daniel såg i en syn. (Se L&F 65:2.) Ett stort under äger rum inför våra ögon.
Jag vill gå tillbaka 184 år till året 1823. Månaden är september, natten mellan den 21–22 september för att vara exakt.
Pojken Joseph Smith hade bett den kvällen innan han gick till sängs. Han bad Herren om förlåtelse för sin lättsinnighet. Då inträffade någonting förunderligt. Han säger:
”Medan jag så höll på att åkalla Gud, upptäckte jag ett sken, som syntes i rummet och som tilltog i glans till dess rummet var mera upplyst än vid middagstiden, och snart syntes en person vid sidan av sängen …
Han kallade mig vid namn och sade till mig, att han var en budbärare sänd av Gud … och att hans namn var Moroni. Han sade vidare, att Gud hade ett verk för mig att utföra, och att mitt namn skulle hållas i ära och vanära bland alla nationer, släkten och tungomål, eller att man skulle omtala det som gott och ont ibland alla folk.” (J S skrifter 2:30, 33)
Pojken måste ha blivit förbluffad över det han hörde. I deras ögon som kände honom var han helt enkelt en fattig, olärd bondpojke. Han hade ingen rikedom. Hans grannar befann sig i samma situation. Hans föräldrar var strävsamma bönder. Området som de bodde i var lantligt och till större delen okänt. De var helt enkelt vanliga människor som försökte överleva genom hårt arbete.
Men ändå sade en Guds ängel att Josephs ”namn skulle hållas i ära och vanära bland alla nationer, släkten och tungomål”. Hur kunde det komma sig? Denna beskrivning passar ju in på hela världen.
När vi nu ser tillbaka 177 år på när kyrkan organiserades förundras vi över det som redan har hänt. När kyrkan organiserades år 1830 fanns det bara 6 medlemmar, bara en handfull troende, och de bodde alla i en i stort sett okänd by. Idag har vi blivit den fjärde eller femte största kyrkan i Nordamerika, med församlingar i varje stad av betydelse. Sions stavar blomstrar i varje stat i Förenta staterna, i varje provins i Canada, i varje stat i Mexico, i varje nation i Centralamerika och runt om i Sydamerika.
Församlingar finns överallt på de brittiska öarna och i Europa där många tusen blivit medlemmar i kyrkan under årens lopp. Detta verk har nått ut till de baltiska nationerna och vidare ner genom Bulgarien och Albanien och till andra områden i den delen av världen. Det sträcker sig över Rysslands väldiga områden. Det når upp till Mongoliet och hela vägen ner genom Asiens nationer till Stilla havets öar, Australien och Nya Zeeland, och till Indien och Indonesien. Det blomstrar i många av Afrikas nationer.
Våra generalkonferenser överförs via satellit och andra hjälpmedel på 92 olika språk.
Och detta är bara början. Detta verk kommer att fortsätta att växa och blomstra över hela jorden. Det måste det göra om Moronis löfte till Joseph ska uppfyllas.
Detta verk är unikt och underbart. Det skiljer sig radikalt från varje annan religiös organisation som jag känner till.
När Jesus vandrade på jorden sade han: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” (Joh 17:3)
Joseph hade som 14-åring en upplevelse genom denna härliga första syn som skilde sig från alla andra upptecknade mänskliga upplevelser. Inte under någon annan tid som vi har någon uppteckning över har Gud vår evige Fader och hans älskade Son, den uppståndne Herren, visat sig på jorden tillsammans.
När Jesus döptes i floden Jordan av Johannes hördes Guds röst, men han syntes inte. På Förklaringsberget hördes ånyo Guds röst, men det finns ingen uppteckning om att han skulle ha visat sig. Stefanus såg Herren på Faderns högra sida, men de talade inte till honom och gav inga instruktioner.
Efter sin uppståndelse uppenbarade sig Jesus för nephiterna på västra halvklotet. Den Allsmäktiges röst hördes tre gånger, han introducerade den uppståndne Kristus, men Fadern uppenbarade sig inte.
Hur verkligt anmärkningsvärd var då inte den syn år 1820 då Joseph bad i skogen och både Fadern och Sonen visade sig för honom. En av dem talade till honom, nämnde honom vid namn och pekade på den andre och sade: ”Denne är min älskade Son. Hör honom.” (J S skrifter 2:17)
Ingenting liknande hade någonsin hänt tidigare. Man kommer osökt att undra varför det var så viktigt att både Fadern och Sonen visade sig. Jag tror att det var för att de inledde tidernas fullhets utdelning, evangeliets sista och slutliga tidsutdelning, då allting från alla tidigare utdelningar skulle samlas till ett. Detta skulle utgöra det sista kapitlet i den långa krönikan om Guds handlande mot män och kvinnor på jorden.
Efter Frälsarens död avföll gradvis den kyrka han upprättat. Uppfyllda blev Jesajas ord: ”Jorden har blivit orenad under sina invånare, ty de har överträtt Guds undervisning, kränkt lagarna och brutit det eviga förbundet.” (Jes 24:5)
Eftersom människor insåg betydelsen av att få kunskap om Guds sanna natur hade de kämpat med att finna ett sätt att definiera honom. Lärda präster argumenterade med varandra. När Konstantin blev kristen på 300-talet sammankallade han ett stort koncilium av lärda män i förhoppningen att de skulle nå fram till en slutsats och insikt om gudomens sanna natur. Allt de kom fram till var en kompromiss av olika åsikter. Resultatet blev den nicenska trosbekännelsen år 325 e Kr. Denna, och efterföljande trosbekännelser, har sedan dess blivit den vedertagna läran om gudomens natur för de flesta kristna.
Jag har läst dem alla ett antal gånger. Jag förstår dem inte. Jag tror inte att andra förstår dem. Jag är säker på att Herren också visste att många inte skulle förstå dem. Och så, år 1820, i denna oförlikneliga syn, visade sig Fadern och Sonen för den unge Joseph. De talade till honom med ord som var hörbara och han talade till dem. De kunde se. De kunde tala. De kunde höra. De var personliga. De hade substans. De var inte inbillade varelser. De var varelser som hade en kropp. Och utifrån denna erfarenhet har vår unika och sanna insikt om gudomens natur kommit.
Det är inte att undra över att när Joseph år 1842 skrev Trosartiklarna så placerade han som nummer ett: ”Vi tror på Gud den evige Fadern, på hans Son Jesus Kristus och på den Helige Anden.” (Trosartikel 1)
Som ni alla känner till följde under årens lopp en veritabel ”sky av vittnen”, som Paulus profetiskt uttryckte det. (Se Hebr 12:1.)
Först kom Moroni med plåtarna varifrån Mormons bok översattes. Detta var verkligen något enastående och anmärkningsvärt. Josephs berättelse om guldplåtarna var sällsam. Den var svår att tro på och lätt att ifrågasätta. Kunde han ha skrivit den av egen förmåga? Här finns den, bröder och systrar, för alla att se, bläddra i och läsa. Varje försök att förklara dess ursprung, annorlunda än den förklaring han själv gav, har fallit på sin egen orimlighet. Han var till största delen outbildad, och ändå frambringade han på mycket kort tid den översättning som i publicerad form överstiger 500 sidor.
Paulus förkunnar: ”Efter två eller tre vittnens … vittnesmål skall varje sak avgöras.” (2 Kor 13:1)
Bibeln hade stått ensam i århundraden. Det är en värdefull och underbar bok. Nu fanns det ett andra vittne som förkunnade Kristi gudomlighet. Mormons bok är den enda bok som någonsin publicerats, som jag känner till, som bär med sig löftet att den som andäktigt läser den och i bön frågar om den är sann, ska få uppenbarat att den är sann genom den Helige Andens kraft.
Sedan den första publiceringen i ett lantligt tryckeri i Palmyra i New York, har mer än 133 miljoner exemplar tryckts. Den har översatts till 105 språk. För inte så länge sedan utsågs den till en av de tjugo mest inflytelserika böckerna som någonsin publicerats i Nordamerika.
Nyligen såldes en förstaupplaga för 105 000 dollar. Men den billigaste pocketutgåva är lika värdefull för den läsare som älskar dess budskap och språk.
Under alla dessa år har kritiker försökt att förklara den. De har opponerat sig mot den. De har hånat den. Men den har överlevt dem alla och dess inflytande är idag större än vid någon annan tidpunkt i dess historia.
I serien av händelser kom därefter prästadömets återställelse, förlänat av uppståndna varelser som innehade det när Frälsaren vandrade på jorden. Detta ägde rum 1829 när Joseph bara var 23 år.
Efter det att prästadömet hade tagits emot organiserades kyrkan den 6 april 1830, när Joseph var en ung man ännu inte 25 år fyllda. Återigen, organisationen är unik och skiljer sig från traditionell kristenhet. Den drivs till största delen av ett lekmannaprästerskap. Frivilligt tjänande är dess genialitet. Allteftersom den har vuxit och spritt sig utomlands har tusentals trofasta och dugliga män lett dess verksamhet.
Idag häpnar jag över de förunderliga ting som Gud uppenbarade för sin utnämnde profet medan han fortfarande var ung och på det hela taget okänd. Själva språket i dessa uppenbarelser ligger bortom även en mycket lärd persons förmåga.
Vetenskapsmän som inte tillhör vår tro, som inte accepterar våra enastående lärosatser, är förbryllade över detta verks stora framgång, vilket påverkar människors hjärtan över hela jorden. Allt detta är vi tack skyldiga Joseph, profeten, siaren och uppenbararen, Herren Jesu Kristi apostel, som var förutordinerad att komma fram i denna generation som ett redskap i den Allsmäktiges händer för att återställa till jorden det som Frälsaren lärde medan han vandrade på Palestinas vägar.
Idag bekräftar jag mitt vittnesbörd för er om profeten Josephs kallelse, om hans verk, om att hans blod beseglade hans vittnesbörd som martyr för den eviga sanningen. Var och en av er kan också vittna om detta. Ni och jag ställs inför den avgörande frågan om vi ska acceptera sanningen om den första synen och det som följde därpå. Hela denna kyrkas giltighet vilar på om det är sant. Om det är sant, och jag vittnar om det, då är det verk som vi är engagerade i det viktigaste arbetet på jorden.
Jag vittnar för er om att detta är sant, och jag nedkallar himlens välsignelser över er. Må himlens fönster öppnas och välsignelser strömma ut över er enligt Herrens löfte. Glöm aldrig att detta var hans löfte, och att han har makten och förmågan att se till att det uppfylls. Detta är min bön, och jag vill ge er min välsignelse och min kärlek i vår Återlösares heliga namn, ja, i Herren Jesu Kristi namn, amen.