Kraften, glädjen och kärleken i att hålla förbund

Linda K. Burton

Hjälpföreningens generalpresident

Bild

Jag inbjuder var och en av oss att bedöma hur mycket vi älskar Frälsaren, med utgångspunkt i hur glädjefullt vi håller våra förbund.

Jag vill börja med att återge en berättelse som berör mitt hjärta.

En kväll kallade en man sina fem får att komma in i skydd för natten. Hans familj tittade intresserat på när han helt enkelt ropade ”kom hit”, och genast lyfte alla fem på huvudet och vände sig åt hans håll. Fyra får började springa mot honom. Med kärleksfull godhet klappade han milt vart och ett av de fyra på huvudet. Fåren kände igen hans röst och älskade honom.

Men det femte fåret kom inte springande. Det var en stor tacka som några veckor tidigare hade getts bort av sin ägare, som sade att hon var vild och egensinnig och alltid ledde de andra fåren vilse. Den nye ägaren tog emot fåret och band henne på sin egen mark några dagar så att hon skulle lära sig att stanna kvar. Han lärde henne tålmodigt att älska honom och de andra fåren tills hon till slut bara hade ett kort rep runt halsen men inte längre var bunden vid en påle.

Den kvällen medan familjen såg på, närmade sig mannen tackan som stod i kanten av fältet, och återigen sade han milt: ”Kom hit. Du är inte fastbunden längre. Du är fri.” Sedan sträckte han sig kärleksfullt fram, lade handen på hennes huvud och gick tillbaka med henne och de andra fåren mot vindskyddet.¹

I den berättelsens anda ber jag att den Helige Anden ska hjälpa oss lära tillsammans i kväll om att hålla förbund. Att ingå och hålla förbund betyder att vi väljer att binda oss till vår Fader i himlen och Jesus Kristus. Det är att bestämma sig för att följa Frälsaren. Det är att lita på honom och önska visa vår tacksamhet för det pris han betalade för att befria oss genom försoningens oändliga gåva.

Äldste Jeffrey R. Holland förklarade att ”ett förbund är ett bindande andligt kontrakt, ett högtidligt löfte till Gud vår Fader att vi ska leva och tänka och handla på ett visst sätt — på hans Sons, Herrens Jesu Kristi sätt. Fadern, Sonen och den Helige Anden lovar oss i sin tur det eviga livets fullkomliga härlighet.”² I det bindande kontraktet ställer Herren villkoren och vi lovar att hålla dem. Att ingå och hålla våra förbund är ett uttryck för vårt beslut att bli som Frälsaren.³ Idealet är att sträva mot den inställning som beskrivs i några rader i en omtyckt psalm: ”Jag går vart du styr mina steg … Jag vittnar om dig vart jag går … och vandra uti dina spår.”⁴

Varför ingå och hålla förbund?

1. Att hålla förbund stärker, ger kraft och skyddar.

Nephi såg i en syn de stora välsignelser Herren ger dem som håller sina förbund: ”Och det hände sig att jag, Nephi, såg att Guds Lamms kraft föll … över Herrens förbundsfolk … och de var beväpnade med rättfärdighet och med Guds kraft i stor härlighet.”⁵

Nyligen träffade jag en kär ny vän. Hon vittnade om att när hon tagit emot sin tempelbegåvning, kände hon sig stärkt med kraften att stå emot frestelser som hon tidigare hade kämpat med.

När vi håller våra förbund får vi också mod och styrka till hjälp med att bära varandras bördor. En nedslagen syster hade en son som upplevde en svår jordisk prövning. På grund av sin tro på att Hjälpföreningens systrar håller förbunden bad hon dem modigt att fasta och be för hennes son. En annan syster berättade hur hon önskade att hon hade bett om liknande böner av sina systrar. Åratal tidigare hade hennes son haft problem. Hon önskade att hon bett dem hjälpa hennes familj bära den bördan. Frälsaren sade: ”Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.”⁶

Å, systrar, vi har alla bördor att bära och bördor att dela. En inbjudan att bära någon annans bördor är en inbjudan att hålla våra förbund. Lucy Mack Smiths ord till Hjälpföreningens första systrar gäller i vår tid mer än någonsin tidigare: ”Vi måste ta hand om varandra, vaka över varandra, trösta varandra och ta emot undervisning så att vi alla kan sitta ned i himlen tillsammans.”⁷ Det är så man bör hålla sina förbund och göra sina hembesök!

Mormons bok påminner oss om att till och med profeten Alma hade en upprorisk son. Men Alma hade turen att ha bröder och systrar i evangeliet som höll sina förbund och var helt omvända till Herren och hade förstått vad det innebär att bära varandras bördor. Vi känner väl den vers där Mosiah talar om Almas starka tro i sina böner för sin son. Men det står i skriften att ”Herren har hört sitt folks böner och likaså bönerna från sin tjänare Alma”.⁸

Vi vet att Herren alltid gläds över ”den själ som omvänder sig”⁹, men vi vill framför allt att våra barn ska följa president Henry B. Eyrings råd att ”börja tidigt och vara ihärdiga”¹⁰ i att ingå och hålla förbund. För inte så länge sedan framfördes en tankeväckande och uppriktig fråga i ett råd av prästadöms- och biorganisationsledare: ”Förväntar vi oss verkligen att åttaåringar ska hålla sina förbund?” I samrådet framkastades att ett sätt att förbereda barn för att ingå och hålla heliga dopförbund är att hjälpa dem ge och hålla ett enkelt löfte.

Trofasta föräldrar har rätt att veta hur de bäst ska undervisa för att möta sina barns behov. När föräldrar söker och följer personlig uppenbarelse, samråder, tjänar och undervisar om evangeliets enkla principer, får de kraft att stärka och skydda sina familjer. Andra familjemedlemmar kan också hjälpa till. Min gulliga farfar lärde oss vikten av att hålla sina löften genom en enkel sång. Den gick ungefär så här: ”Innan du ger ett löfte, betänk hur viktigt det är. När det sen är givet, skriv det i ditt hjärta. Skriv det i ditt hjärta.” Den lilla sången lärdes ut med kärlek, övertygelse och kraft eftersom farfar skrev sina löften i sitt eget hjärta.

En klok mor jag känner inkluderar med avsikt sina barn i sin strävan att hålla sina förbund. Hon bär med glädje grannars, vänners och medlemmars bördor — och tröstar dem som behöver tröst. Det var ingen överraskning när hennes lilla flicka nyligen kom och bad om hjälp för att veta hur hon bäst skulle trösta sin vän vars far just hade gått bort. Det var ett perfekt tillfälle att lära henne att hennes önskan att trösta sin vän var ett sätt för henne att hålla sitt dopförbund. Hur kan vi förvänta oss att barnen ska ingå och hålla templets förbund om vi inte väntar oss att de håller sitt första förbund — dopförbundet?

Äldste Richard G. Scott konstaterade: ”En av de största välsignelserna vi kan erbjuda världen är kraften i ett hem där Kristus sätts i centrum, där evangeliet lärs ut, förbund hålls och kärlek råder.”¹¹ Hur kan vi skapa ett sådant hem för att förbereda våra barn på att ingå och hålla templets förbund?

Vi kan tillsammans upptäcka vad det innebär att vara värdig en tempelrekommendation.
Vi kan tillsammans upptäcka hur man lyssnar till den Helige Anden. Eftersom tempelbegåvningen tas emot genom uppenbarelse, behöver vi lära oss den ytterst viktiga förmågan.
Vi kan tillsammans upptäcka hur man lär sig genom symboler. Börja med dopets och sakramentets heliga symboler.
Vi kan tillsammans upptäcka varför kroppen är helig, varför den ibland kallas ett tempel och hur en passande klädsel och stil relaterar till tempelklädernas heliga natur.
Vi kan upptäcka lycksalighetsplanen i skrifterna. Ju bättre vi känner vår himmelske Faders plan och försoningen i skrifterna, desto mer meningsfull blir gudsdyrkan i templet.
Vi kan lära oss om våra förfäders historia tillsammans, släktforska, indexera och utföra ställföreträdande tempeltjänst för nära och kära som gått bort.
Vi kan tillsammans upptäcka innebörden i ord som begåvning, förrättning, besegling, prästadömet, nycklar och andra ord som har med templet att göra.
Vi kan undervisa om att vi kommer till templet för att ingå förbund med vår himmelske Fader — och att vi återvänder hem för att hålla dem!¹²

Låt oss minnas begreppet ”bra, bättre och bäst” när vi undervisar.¹³ Det är bra att undervisa barnen om templet. Det är bättre att förbereda dem och förvänta att de ska ingå och hålla förbund. Det är bäst att visa dem genom vårt föredöme att vi med glädje håller oss till våra egna dop- och tempelförbund! Systrar, förstår vi vår viktiga roll i frälsningsverket när vi vårdar, undervisar och förbereder barnen för att gå framåt längs förbundsstigen? Kraften att göra detta kommer när vi hedrar och håller våra förbund.

2. Att hålla förbund är väsentligt för sann lycka.

President Thomas S. Monson lärde: ”Vi ska ära heliga förbund, och för att vi ska bli lyckliga krävs det att vi är trofasta mot dem.”¹⁴ I 2 Nephi står det: ”Och det hände sig att vi levde på ett sätt som bringade lycka.”¹⁵ Tidigare i samma kapitel får vi veta att Nephi och hans folk just hade byggt ett tempel. De höll förbunden med glädje! Och i Alma läser vi: ”Men se, aldrig hade Nephis folk sedan Nephis dagar haft en lyckligare tid än de hade i Moronis dagar.”¹⁶ Varför? Återigen ser vi i en tidigare vers att de ”var trofasta i att hålla Herrens bud”.¹⁷ De som håller förbund är de som håller buden!

Jag älskar det skriftställe som lyder: ”Och när nu folket hört dessa ord [ord som beskrev dopets förbund], klappade de händer av glädje och utropade: Detta är vårt hjärtas önskan.”¹⁸ Jag älskar deras hjärtas önskan. De bestämde sig med glädje att ingå och hålla sina förbund!

En söndag utropade en ung syster glatt: ”Jag får ta sakramentet i dag!” När gladdes vi senast över den förmånen? Och hur visar vi det? Vi gör det genom att alltid minnas Frälsaren och alltid hålla hans bud, som innefattar att helga hans sabbat. Vi gör det genom att alltid minnas honom medan vi alltid ber våra personliga böner och familjeböner och håller hemafton varje vecka. Och när vi blir distraherade eller slarvar med de här viktiga sakerna så omvänder vi oss och börjar om.

Att ingå och med glädje hålla våra förbund förstärker och ger liv åt de vitala, heliga och frälsande förrättningarna som vi behöver ta emot för att kunna få ”allt vad … Fader har”¹⁹. Förrättningar och förbund är de ”andliga milstolpar” som president Henry B. Eyring talade om när han sade: ”De sista dagars heliga är ett förbundsfolk. Från dopdagen och vid vårt livs andliga milstolpar ger vi löften till Gud, och han ger löften till oss. Han håller alltid sina löften som getts genom hans bemyndigade tjänare, men vårt livs avgörande prov är huruvida vi ingår och håller våra förbund med honom.”²⁰

3. När vi håller våra förbund visar vi att vi älskar Frälsaren och vår Fader i himlen.

Av alla orsaker till att vara mer hängivna i att hålla våra förbund är detta det mest övertygande av alla — kärlek. En vers ur Gamla testamentet berör verkligen mitt hjärta när jag tänker på kärlekens princip. Vem av oss berörs inte av Jakobs och Rakels bibliska kärlekshistoria när vi läser: ”Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.”²¹ Systrar, håller vi våra förbund med en sådan djup och hängiven kärlek?

Varför var Frälsaren villig att hålla sitt förbund med Fadern och uppfylla sin gudomliga mission att sona världens synder? Det var på grund av sin kärlek till sin Fader och sin kärlek till oss. Varför var Fadern villig att låta sin Enfödde och fullkomlige Son lida obeskrivlig smärta för att bära världens synder, sorger, sjukdomar och svagheter och allt som är orättvist i livet? Vi finner svaret i dessa ord: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son.”²²

”Om vi helt och fullt uppskattade de många välsignelser som vi fått genom återlösningen, fanns det inget som Herren kunde be oss om som vi inte ivrigt och villigt skulle göra.”²³ Enligt det här uttalandet av president Joseph Fielding Smith är vår trofasthet mot förbunden ett sätt att uttrycka vår kärlek till vår Frälsares och Återlösares obegripliga och obegränsade försoning och vår himmelske Faders fullkomliga kärlek.

Äldste Holland har innerligt föreslagit: ”Jag vet inte säkert vad vi kommer att uppleva på domens dag, men jag skulle vara mycket förvånad om inte Gud någon gång under det samtalet ställer samma fråga till oss som Kristus ställde till Petrus: ’Älskade du mig?’”²⁴ I kväll inbjuder jag var och en av oss att bedöma hur mycket vi älskar Frälsaren, med utgångspunkt i hur glädjefullt vi håller våra förbund. Frälsaren sade: ”Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”²⁵ Vi behöver verkligen att Frälsaren regelbundet uppenbarar sig för oss i vårt dagliga liv!

Låt oss minnas att också de som gått vilse tidigare eller som just nu har det svårt kan känna beröringen av den gode herdens hand på sitt huvud och höra hans röst säga: ”Kom nu. Du är inte fastbunden längre. Du är fri.” Det var Frälsaren som sade: ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.”²⁶ Så kan han säga eftersom han höll sina förbund med kärlek. Frågan är: Tänker vi göra det? Må vi gå framåt med tro, glada hjärtan och stor önskan att hålla förbunden. Det är så vi visar vår kärlek till vår Fader i himlen och till vår Frälsare. Om båda dessa vittnar jag med stor kärlek, i Jesu Kristi namn, amen.