Inga andra gudar

Äldste Dallin H. Oaks

i de tolv apostlarnas kvorum

Bild

Tjänar vi prioriteter eller gudar framför den Gud som vi hävdar att vi tillber?

De tio budorden är grundläggande för kristen och judisk tro. De här buden gav Gud till Israels barn genom profeten Mose, och de första två handlar om vår tillbedjan och vad vi prioriterar. I det första befaller Herren: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig” (2 Mos. 20:3). Århundraden senare fick Jesus frågan: ”Vilket är det största budet i lagen?” Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd” (Matt. 22:36–37).

Det andra av de tio budorden anger att vi inte ska ha några andra gudar och fastställer vad som bör komma främst i livet för oss som Guds barn. ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild” av något som finns i himlen eller på jorden (2 Mos. 20:4). Sedan ges ett tillägg till budet: ”Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem” (2 Mos. 20:5). Det här är mer än ett förbud mot fysiska avgudar. Det är en grundläggande prioritet för all tid. Jehova förklarar: ”Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud …som visar nåd … när man älskar mig och håller mina bud” (2 Mos. 20:5–6). Betydelsen av ordet nitälskande är avslöjande. Det hebreiska ursprunget betyder ”att ha starka känslor”. (KJV2 Mos. 20:5, fotnot b) Vi förnärmar Gud när vi ”tjänar” andra gudar — när vi prioriterar annat.¹

I.

Vilka andra saker ”tjänar” människor — även troende människor — framför Gud i vår tid? Tänk på följande möjligheter som alla är vanliga i vår värld:

kulturella traditioner och familjetraditioner
politisk korrekthet
att göra karriär
materiella ägodelar
fritidsintressen
makt, ryktbarhet och prestige.

Om inga av de här exemplen verkar gälla någon av oss så kan vi nog föreslå andra som passar in. Principen är viktigare än enskilda exempel. Principen handlar inte om huruvida vi prioriterar annat. Frågan som ställs i det andra budordet är: ”Vad sätter vi allra främst?” Tjänar vi prioriteter eller gudar framför den Gud som vi hävdar att vi tillber? Har vi glömt Frälsaren som lärde att om vi älskar honom så håller vi hans bud? (se Joh. 14:15). Om så är fallet har våra prioriteter vänts upp och ner av den andliga apati och de odisciplinerade böjelser som är vanliga i vår tid.

II.

För sista dagars heliga är Guds bud baserade på och oskiljaktiga från Guds plan för sina barn — den stora frälsningsplanen. Den här planen, som ibland kallas ”den stora lycksalighetsplanen” (Alma 42:8), förklarar vårt ursprung och vår bestämmelse som Guds barn — varifrån vi kommer, varför vi är här och vart vi är på väg. Frälsningsplanen förklarar syftet med skapelsen och jordelivets villkor, bland annat Guds bud, behovet av en Frälsare samt jordiska och eviga familjers viktiga roll. Om vi sista dagars heliga som har fått den här kunskapen inte fastställer våra prioriteter efter den här planen, riskerar vi att tjäna andra gudar.

Kunskapen om Guds plan för sina barn ger sista dagars heliga ett unikt perspektiv på äktenskapet och familjen. Vi är helt riktigt kända som en familjecentrerad kyrka. Vår teologi börjar med himmelska föräldrar och vår högsta strävan är att uppnå fullheten av evig upphöjelse. Vi vet att det bara är möjligt i en familjerelation. Vi vet att äktenskapet mellan man och kvinna är nödvändigt för att Guds plan ska genomföras. Det är enbart sådana äktenskap som utgör den godkända miljön för födelse till jordelivet och för att förbereda familjemedlemmar för evigt liv. Vi ser på äktenskap, barnafödande och fostran av barn som en del av Guds plan och en helig plikt för dem som fått möjlighet till det. Vi tror att de största skatterna på jorden och i himlen är våra barn och våra efterkommande.

III.

På grund av det vi förstår angående familjens eviga roll, sörjer vi över det skarpt minskande antalet födslar och äktenskap i många av västvärldens länder vars kulturer härstammar från den kristna och judiska. Tillförlitliga källor rapporterar följande:

Förenta staterna har nu det lägsta födelsetalet i sin historia,² och i många EU-länder och andra i-länder ligger födelsetalen under den nivå som är nödvändig för att upprätthålla befolkningen.³ Det här hotar flera kulturers och till och med nationers överlevnad.
I Amerika föll procenttalet för unga vuxna i åldrarna 18 till 29 som är gifta från 59 procent 1960 till 20 procent 2010.⁴ Medelåldern för dem som ingår äktenskap för första gången är nu den högsta i historien: 26 för kvinnor och nästan 29 för män.⁵
I många länder och kulturer håller 1) den traditionella familjen med en gift mor och far och barn på att bli undantag i stället för regel, 2) strävan efter en karriär i stället för äktenskap och barnafödande på att bli ett allt vanligare val för många unga kvinnor och 3) faderns roll och åsikten att han är nödvändig på att minska.

Mitt i alla dessa trender som oroar oss är vi också medvetna om att Guds plan är till för alla hans barn och att Gud älskar alla sina barn, överallt.⁶ I första kapitlet i Mormons bok förkunnas det att Guds ”makt och godhet och barmhärtighet är över alla jordens invånare” (1 Nephi 1:14). I ett senare kapitel står det att ”han har givit sin frälsning fritt åt alla människor” och att ”alla människor har samma förmån, den ene som den andre, och ingen förmenas” (se 2 Nephi 26:27–28). Följaktligen lär skrifterna att vi har ansvaret att vara medkännande och kärleksfulla mot alla människor (se 1 Tess. 3:12; 1 Joh. 3:17; L&F 121:45).

IV.

Vi hyser också respekt för alla människors religiösa tro, också det ökande antalet som säger att de inte tror på Gud. Vi vet att många på grund av den gudagivna handlingsfriheten har uppfattningar som strider mot våra, men vi hoppas att andra är lika respektfulla mot våra religiösa uppfattningar och förstår att vi enligt vår tro gör andra val och uppträder på ett sätt som skiljer sig från deras. Vi tror till exempel att Gud som en viktig del av sin frälsningsplan har fastställt som evig norm att sexuellt umgänge bara ska ske mellan en man och en kvinna som är gifta.

Kraften att skapa liv på jorden är den mest upphöjda kraft Gud har gett sina barn. Dess användning påbjöds i Guds första befallning till Adam och Eva (se 1 Mos. 1:28), men andra viktiga befallningar gavs för att förbjuda missbruk därav (se 2 Mos. 20:14; 1 Tess. 4:3). Den tonvikt vi lägger på kyskhetslagen förklaras av vår insikt i betydelsen av fortplantningskraften för genomförandet av Guds plan. Utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna är all användning av fortplantningskraften i en eller annan grad syndfull och stridande mot Guds plan för sina barns upphöjelse.

Vikten vi lägger vid kyskhetslagen förklarar vår hängivenhet mot det äktenskapliga mönster som började med Adam och Eva och som har fortsatt genom tidsåldrarna som Guds mönster för sexuellt umgänge mellan hans söner och döttrar och för vårdandet av hans barn. Som väl är finns det många personer som tillhör andra samfund eller organisationer som håller med oss om äktenskapets karaktär och betydelse, några grundade i religiösa läror och andra grundade i vad de anser är bäst för samhället.

Vår kunskap om Guds plan för sina barn⁷ förklarar varför vi bekymrar oss över att allt fler barn föds utanför äktenskapet — för närvarande 41 procent av alla födslar i Förenta staterna⁸ — och över att antalet par som lever tillsammans utan att vara gifta har ökat dramatiskt under de senaste femtio åren. För fem årtionden sedan föregicks bara några få procent av de första äktenskapen av samboförhållanden. Nu föregås 60 procent av äktenskapen av samboförhållanden.⁹ Och det här blir alltmer accepterat, särskilt bland tonåringar. Aktuella undersökningsdata visar att omkring 50 procent av tonåringarna menar att barnafödande utanför äktenskapet är en ”bra livsstil”¹⁰.

V.

Det finns många politiska och sociala påtryckningar angående lag- och policyändringar för att etablera beteenden som strider mot Guds påbud om sexualmoral och om äktenskapets och barnafödandets eviga karaktär och syften. De här påtryckningarna har redan lett till att samkönade äktenskap tillåts i olika stater och nationer. Andra påtryckningar skapar könsförvirring eller utplånar de skillnader mellan män och kvinnor som är viktiga för att Guds stora lycksalighetsplan ska kunna genomföras.

Vår insikt om Guds plan och hans lära ger oss ett evigt perspektiv som inte tillåter att vi godkänner sådana beteenden eller rättfärdiggör lagarna som tillåter dem. Och till skillnad från andra organisationer som kan ändra sin policy och även sin lära, avgörs vår policy av de sanningar som Gud har förklarat oföränderliga.

Vår tolfte trosartikel anger vår tro på att lyda överheten och ”att lyda, ära och upprätthålla lagen”. Men människans lagar kan inte göra något moraliskt som Gud har förklarat omoraliskt. Hängivenhet mot vår främsta prioritet — att älska och tjäna Gud — kräver att vi ser till hans lagar för vår uppförandenorm. Vi lever till exempel kvar under den gudomliga befallningen att inte begå äktenskapsbrott eller otukt även om sådana gärningar inte längre är brott mot lagen i de stater eller länder vi bor i. På liknande sätt förändrar inte lagar som tillåter så kallade samkönade äktenskap Guds lagar om äktenskap, eller hans bud och våra normer som rör äktenskapet. Vi har ingått förbund om att älska Gud och hålla hans bud och att avhålla oss från att tjäna andra gudar och prioriteter — också dem som blir populära i just vår tid och på vår plats.

I den här beslutsamheten kan vi bli missförstådda och vi kan bli beskyllda för trångsynthet, utsättas för diskriminering eller vara tvungna att utstå intrång i vår religionsfrihet. Om så är fallet bör vi komma ihåg vår främsta prioritet — att tjäna Gud — och, liksom våra föregångare pionjärerna, dra våra egna handkärror med samma kraft som de gjorde.

En lärdom av president Thomas S. Monson kan tillämpas på den här omständigheten. Under den här konferensen för 27 år sedan förkunnade han djärvt: ”Låt oss ha mod att gå emot den allmänna opinionen, mod att stå för våra principer. Mod, inte kompromisser, framkallar Guds gillande leende. Modet blir en levande, tilltalande dygd, när det betraktas inte enbart som en vilja att dö manligen, utan som beslutsamhet att leva värdigt. Den är en moralisk kruka som är rädd för att göra det han tror är rätt på grund av att andra ogillar eller skrattar åt det. Kom ihåg att alla människor hyser fruktan, men de som värdigt bemöter fruktan, har också mod.”¹¹

Jag ber att jordelivets tillfälliga utmaningar inte ska få oss att glömma de stora bud och prioriteter som vi fått av vår Skapare och vår Frälsare. Vi får inte fästa oss så mycket vid det som hör denna värld till eller sträva efter att äras av människor (se L&F 121:35) i sådan grad att vi slutar att sträva efter att nå vår eviga bestämmelse. Vi som vet vilken plan Gud har för sina barn, vi som har ingått förbund att vara en del av den, har ett tydligt ansvar. Vi får aldrig glömma vår största önskan, som är att uppnå evigt liv.¹² Vi får aldrig förminska vår främsta prioritet — att inte ha några andra gudar eller tjäna något annat framför Gud Fadern och hans Son, vår Frälsare Jesus Kristus.

Må Gud hjälpa oss förstå den här prioriteten och bli förstådda av andra när vi försöker uppnå den på ett vist och kärleksfullt sätt, är min bön i Jesu Kristi namn, amen.