Vet vi vad vi har?
Carole M. Stephens
första rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap
Prästadömets förrättningar och förbund ger i fullt mått tillgång till de välsignelser som Gud har lovat oss, och som gjorts möjliga genom Frälsarens försoning.
I ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” säger första presidentskapet och de tolv apostlarna: ”Alla människor — män och kvinnor — är skapade till Guds avbild. Var och en är ett andebarn, en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar och har som sådan gudomliga egenskaper och bestämmelse.”1 För att uppnå denna gudomliga bestämmelse behöver varje Guds son och dotter prästadömets förrättningar och förbund.
Vi behöver dopet. När vi sänks ner i dopets vatten ingår vi förbund att ta på oss Kristi namn, alltid minnas honom, hålla hans bud och tjäna honom till slutet, så att vi alltid kan ha hans Ande hos oss.2
Vi behöver den Helige Andens gåva. Genom den förrättningen kan vi få tillgång till Andens ständiga sällskap. President Wilford Woodruff lärde: ”Varje man och kvinna som någonsin blivit medlem i Guds kyrka och som döpts till syndernas förlåtelse har rätt till uppenbarelse, rätt till Guds Ande till hjälp i sitt arbete när de tar hand om sina barn, ger råd till sina barn och till dem som de har kallats att presidera över. Den Helige Anden är inte begränsad till mannen, inte heller till apostlar eller profeter, den tillhör varje trofast man och kvinna och varje barn som är tillräckligt gammalt för att ta emot Kristi evangelium.”3
Vi behöver ta emot tempelbegåvningen. Äldste M. Russell Ballard sade: ”När män och kvinnor kommer till templet blir de båda begåvade med samma kraft, närmare bestämt prästadömets kraft … Begåvningen är bokstavligen en gåva som utgörs av kraft.”4
Vi behöver den beseglande förrättningen som leder till evigt liv, ”vilken gåva är den största av alla Guds gåvor”.5 Denna prästadömsförrättning tas emot endast av en man och en kvinna tillsammans. Äldste Russell M. Nelson lärde: ”Prästadömets myndighet har återställts för att familjer ska kunna beseglas för evigt.”6
Vi behöver tillfället att förnya våra förbund varje vecka när vi tar del av sakramentet. Sista dagars heliga profeter och apostlar har sagt att när vi värdigt tar del av sakramentet, förnyar vi inte bara vårt dopförbund utan ”alla förbund som vi ingått med Herren”7.
Dessa prästadömets förrättningar och förbund ger i fullt mått tillgång till de välsignelser som Gud har lovat oss, och som gjorts möjliga genom Frälsarens försoning. De beväpnar Guds söner och döttrar med kraft, Guds kraft8, och ger oss möjlighet att få evigt liv — att återvända till Guds närhet och bo med honom i hans eviga familj.
För en tid sedan besökte jag tillsammans med prästadömsledare fyra kvinnors hem i Honduras. Dessa systrar och deras familjer behövde prästadömets nycklar och myndighet, prästadömets förrättningar och förbund samt prästadömets kraft och välsignelser.
Vi besökte en god syster som är gift och har två vackra barn. Hon är trofast och aktiv i kyrkan och hon lär sina barn att välja det rätta. Hennes man stöder hennes aktivitet i kyrkan, men är inte medlem. Familjen är stark, men för att få större styrka behöver de mer av prästadömets välsignelser. Fadern behöver ta emot dopets förrättning och den Helige Andens gåva och förlänas prästadömet. De behöver prästadömets kraft som kan komma genom begåvningen och beseglingen.
Vårt nästa besök var till ett hem med två ensamstående systrar, kvinnor med stor tro. En av systrarna har en son som förbereder sig för mission. Den andra systern behandlas för cancer. Under stunder av missmod och förtvivlan minns de Frälsarens försoning och fylls med tro och hopp. Båda behöver de ytterligare välsignelser och den kraft som är tillgänglig genom templets förrättningar. Vi uppmuntrade dem att tillsammans med den framtida missionären i hemmet förbereda sig för att ta emot dessa förrättningar.
Vårt sista besök var hemma hos en syster vars make nyligen omkommit i en tragisk olycka. Som nyomvänd hade hon inte förstått att hon kunde få sin egen begåvning och bli beseglad till sin make. När vi berättade att de här välsignelserna var tillgängliga för henne och hennes avlidne make, fylldes hon med hopp. Insikten att hennes familj kan beseglas för evigt genom templets förrättningar och förbund ger henne tro och beslutsamhet att möta framtida prövningar.
Denna änkas son förbereder sig för att ta emot aronska prästadömet. Hans ordination kommer att bli till stor välsignelse för henne och hennes familj. De kommer att få en prästadömsbärare i sitt hem.
När jag träffade dessa trofasta kvinnor i Honduras kunde jag se att de strävade efter att hålla sina familjer aktiva i evangeliet. De uttryckte tacksamhet för församlingsmedlemmar som höll sina förbund och som kärleksfullt vakade över dem och hjälpte dem med timliga och andliga behov. Men var och en av dessa systrar hade behov som ännu inte helt hade uppfyllts.
I vart och ett av de tre hemmen vi besökte frågade en vis prästadömsledare varje syster om hon fått någon prästadömets välsignelse. Varje gång blev svaret nej. Varje syster bad om och fick en prästadömsvälsignelse den dagen. Var och en grät när hon uttryckte tacksamhet över den tröst, vägledning, uppmuntran och inspiration som kom från hennes himmelske Fader genom en värdig prästadömsbärare.
Dessa systrar inspirerade mig. De visade vördnad för Gud och hans makt och myndighet. Jag var också tacksam för prästadömsledarna som besökte dessa hem tillsammans med mig. När vi lämnat deras hem rådgjorde vi tillsammans om hur vi skulle kunna hjälpa dessa familjer att ta emot de förrättningar som de behövde för att kunna utvecklas längs förbundets stig och stärka sina hem.
Det finns idag ett stort behov av att män och kvinnor ökar respekten för varandra som Guds söner och döttrar och vördnaden för vår Fader i himlen och hans prästadöme — hans makt och myndighet.
Han har en plan för oss och när vi utövar tro och litar på hans plan, kommer vår vördnad för honom och för hans prästadömes makt och myndighet att stärkas.
I det världsomfattande ledarutbildningsmötet Stärk familjen och kyrkan genom prästadömet får vi lära oss att systrar som inte har prästadömsbärare i sina hem aldrig behöver känna sig ensamma. De blir välsignade och stärkta genom de förrättningar de har tagit emot och de förbund de håller. De ska inte tveka inte att be om hjälp när hjälp behövs. Äldste M. Russell Ballard lärde att varje kvinna i kyrkan behöver veta att hon har en biskop, en äldstekvorumets president, en hemlärare och andra värdiga prästadömsbärare som hon kan lita på och som kan komma hem till henne och, som syster Rosemary M. Wixom tillade, ”ge en välsignelse”.9
Äldste Ballard lärde också: ”Vår Fader i himlen är generös med sin kraft. Alla män och alla kvinnor har tillgång till den kraften för att få hjälp i sina egna liv. Alla som har ingått heliga förbund med Herren och som ärar dessa förbund är värdiga att ta emot personliga uppenbarelser, betjänas av änglar [och] att samtala med Gud.”10
Vi behöver alla varandra. Guds söner behöver Guds döttrar, och Guds döttrar behöver Guds söner.
Vi har olika gåvor och olika starka sidor. Första Korintierbrevet kapitel 12 betonar behovet av att Guds söner och döttrar, var och en av oss, uppfyller sina egna roller och ansvar enligt Herrens plan så att alla kan få nytta därav.11
Guds söner, vet ni vilka ni är? Vet ni vad ni har? Är ni värdiga att utöva prästadömet och ta emot prästadömets kraft och välsignelser? Tar ni på er era roller och ert ansvar att stärka hemmen som fäder, mor- och farfäder, söner, bröder och morbröder och farbröder? Visar ni respekt för kvinnan och för kvinnlighet och moderskap?
Guds döttrar, vet ni vilka ni är? Vet vi vad vi har? Är vi värdiga att ta emot prästadömets kraft och välsignelser? Tar vi emot gåvorna som ges till oss med tacksamhet, välvilja och värdighet? Antar vi våra roller och vårt ansvar att stärka hemmen som mödrar, mor- och farmödrar, döttrar, systrar och mostrar och fastrar? Visar vi respekt för männen och för manlighet och faderskap?
Tror vi, som söner och döttrar som slutit förbund, på vår himmelske Fader och på hans eviga plan för oss? Tror vi på Jesus Kristus och hans försoning? Tror vi på att vi har en gudomlig natur och gudomlig bestämmelse? Och i våra ansträngningar att uppnå denna bestämmelse och få allt som Fadern har12, förstår vi hur viktigt det är att ta emot prästadömets förrättningar och att ingå, hålla och förnya förbund med Herren?
Vi är älskade andebarn, söner och döttrar till himmelska föräldrar, med gudomliga egenskaper och en gudomlig bestämmelse. Vår Frälsare Jesus Kristus älskade oss så mycket att han gav sitt liv för oss. Hans försoning gör det möjligt för oss att utvecklas längs stigen mot vårt himmelska hem genom prästadömets heliga förrättningar och förbund.
De här prästadömets förrättningar och förbund återställdes till jorden genom profeten Joseph Smith, och i dag har president Thomas S. Monson alla prästadömets nycklar på jorden.
Äldste D. Todd Christofferson lärde: ”I Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga finns den prästadömets myndighet som krävs för att verka i de förrättningar genom vilka vi kan ingå bindande förbund med vår himmelske Fader i hans helige Sons namn … Gud håller sina löften till dig när du hedrar dina förbund med honom.”13
Om allt detta vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.