Vill du bli frisk?
Äldste Timothy J. Dyches
i de sjuttios kvorum
När vi omvänder oss och kommer till Herren blir vi helade och vår skuld utplånas.
Under en glad högtid i Jerusalem lämnade Frälsaren folkmassan för att söka upp de mest nödställda. Han fann dem vid Betesda, en damm med fem pelargångar som låg vid boskapsmarknaden och var känd för att dra till sig plågade människor.
Johannesevangeliet berättar för oss att det vid dammen ”låg många sjuka, blinda, halta och lama som väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.
En ängel kom vid en viss tidpunkt ned till dammen och rörde vid vattnet. Den som då blev den förste att kliva ned i det botades från den sjukdom han hade” (se Joh. 5:3 samt fotnot; se också King James översättning, John 5:3–4).
Frälsarens besök återges i Carl Blochs vackra tavla med titeln Kristus botar de sjuka vid dammen i Betesda. Bloch skildrar hur Frälsaren lyfter en tillfällig tältduk och ser på den ”sjuke mannen” (se Joh. 5:6–7) som ligger nära dammen och väntar. Här syftar ordet sjuk på någon som är kraftlös, och betonar Frälsarens barmhärtighet och nåd när han stillsamt kom för att bistå dem som inte kunde hjälpa sig själva.
På målningen kryper den sjuke mannen ihop i skuggorna på golvet, utmattad och uppgiven efter att ha lidit av samma åkomma i 38 år.
När Frälsaren lyfter hörnet på tygstycket med ena handen, vinkar han med den andra och ställer en inträngande fråga: ”Vill du bli frisk?”
Mannen svarar: ”Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig” (Joh. 5:6–7).
Jesus kommer med en djupgående och oväntad lösning på mannens till synes omöjliga dilemma:
”’Stig upp, ta din bädd och gå!’
Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick” (Joh. 5:8–9).
I en annan rörande scen berättar Lukas hur Frälsaren på sin färd till Jerusalem träffade tio spetälska. På grund av deras sjukdom stannade de ”på avstånd” (Luk. 17:12). De var utstötta — orena och oönskade.
”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!” ropade de (Luk. 17:13). Med andra ord vädjade de: ”Finns det ingenting du kan göra för oss?”
Den store läkaren visste, trots att han var fylld av medkänsla, att miraklet måste föregås av tro och sade därför till dem; ”Gå och visa er för prästerna” (Luk. 17:14).
När de gick sin väg i tro inträffade undret. Kan ni föreställa er den överväldigande glädje de kände för varje steg de tog, när de såg hur deras kroppar blev rena, friska och återställda mitt framför deras ögon?
”Och när en av dem såg att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst
och föll ner för [Mästarens] fötter och tackade honom …
Och [Jesus] sade till honom: ’Stig upp och gå! Din tro har frälst dig’” (Luk. 17:15–16, 19).
Som tidigare läkare och kirurg fokuserade jag på att bota och rätta till fysiska åkommor. Jesus Kristus botar kroppen, sinnet och anden, och hans helande börjar med tro.
Minns du när du varit uppfylld av tro och lycka? Kommer du ihåg ögonblicket när du fann ditt vittnesbörd eller när Gud bekräftade för dig att du är hans son eller dotter och att han älskar dig väldigt mycket — och du kände dig hel? Om de tillfällena verkar avlägsna kan du finna dem igen.
Frälsaren lär oss hur vi kan bli friska — bli hela eller botade:
”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.
Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.
Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt” (Matt. 11:28–30).
”Kom … och följ mig” (Luk. 18:22) inbjuder oss att lämna vårt gamla liv och våra världsliga begär bakom oss och bli en ny skapelse, för vilken ”det gamla är förbi [och] det nya har kommit” (2 Kor. 5:17), med ett nytt, trofast hjärta. Och vi blir hela igen.
”Närma er mig och jag skall närma mig er, sök mig flitigt och ni skall finna mig, be och ni skall få, bulta och det skall öppnas för er” (L&F 88:63).
När vi närmar oss Herren förstår vi att det är meningen att jordelivet ska vara svårt och att det ska finnas ”en motsats till allting” (2 Nephi 2:11). Det är inte en brist i frälsningsplanen. Motsatser eller motstånd är snarare en nödvändig del av jordelivet och stärker vår vilja och förbättrar våra val. De förändringar vi möter i livet hjälper oss att bygga upp en evig relation till Gud — och inpränta hans bild i vårt ansikte när vi öppnar våra hjärtan för honom (se Alma 5:19).
”Gör detta till minne av mig” (Luk. 22:19) är vad vår Frälsare bad oss om när han instiftade det vi kallar sakramentet. Den förrättningen med bröd och vatten förnyar heliga förbund som vi har ingått med Gud och inbjuder försoningens kraft i våra liv. Vi blir helade genom att överge vanor och livsstilar som förhärdar våra hjärtan och gör oss styvnackade. När vi lägger ner ”våra upprorsvapen” (se Alma 23:7) kan vi använda ”kraften att handla av oss själva” (se L&F 58:28) utan att längre förblindas av Satans hårklyverier eller dövas av den sekulariserade världens oljud.
När vi omvänder oss och kommer till Herren blir vi hela och vår skuld utplånas. Vi kanske undrar, som Enos gjorde: ”Hur kan det ske?” Herren svarar: ”Tack vare din tro på Kristus … Stå därför upp, din tro har helat dig” (Enos 1:7, 8).
Corrie ten Boom, en gudfruktig kristen holländska, blev helad på detta sätt, trots att hon hade varit inspärrad i koncentrationsläger under andra världskriget. Hon led mycket, men till skillnad från sin älskade syster Betsie, som avled i ett av lägren, överlevde Corrie.
Efter kriget talade hon ofta offentligt om sina upplevelser och om läkedom och förlåtelse. Vid ett tillfälle kom en före detta nazist som hade varit en av vakterna under Corries fruktansvärda inspärrning i tyska Ravensbrück fram till henne. Han gladdes åt hennes budskap om Kristi kärlek och förlåtelse.
”’Vad jag är tacksam för ert budskap, Fräulein’, sade han. ’Jag tror att det är som ni säger, att han har tvättat bort mina synder!’
Han sträckte fram handen för att skaka min”, minns Corrie. ”Och jag, som så ofta hade predikat om vikten av att förlåta, höll min hand vid min sida.
Då jag kände de arga, hämndlystna tankarna skölja över mig, visste jag att de var syndiga … Herre Jesus, bad jag, förlåt mig och hjälp mig att förlåta honom.
Jag försökte le och jag kämpade för att lyfta handen. Jag kunde inte göra det. Jag kände ingenting, inte den minsta gnutta värme eller barmhärtighet. Så ännu en gång bad jag en tyst bön. Jesus, jag kan inte förlåta honom. Ge mig din förlåtelse.
När jag tog hans hand hände något ofattbart. Och sedan tycktes den läkande värmen genomströmma hela min varelse, samtidigt som i mitt hjärta väcktes en kärlek till denne främling som nästan överväldigade mig.
Så upptäckte jag att det inte är vår förlåtelse, lika lite som det är vår godhet, som världens läkedom hänger på. Det är Herrens. När han säger att vi ska älska våra fiender ger han oss, tillsammans med budet, själva kärleken.”1
Corrie ten Boom blev hel.
President Thomas S. Monson har sagt: ”Det finns ett liv som stöder dem som är oroliga eller bedrövade och sorgsna — Herren Jesus Kristus.”2
Om du känner dig oren, oälskad, olycklig, ovärdig eller skadad, kom då ihåg att ”allt som är orättvist i livet kan bli rätt igen genom Kristi försoning.”3 Ha tro och tålamod när det gäller Frälsarens tidsplan och hans avsikter för dig. ”Var inte rädd. Tro endast” (Mark. 5:36).
Du kan vara övertygad om att Frälsaren fortfarande vill bota våra själar och våra hjärtan. Han står vid dörren och klappar på. Låt oss öppna den genom att återigen börja be, omvända oss, förlåta och glömma. Låt oss älska Gud och tjäna vår nästa och stå på heliga platser med liv som blivit rena. Den sjuke mannen vid dammen i Betesda, den spetälske längs vägen till Jerusalem och Corrie ten Boom blev friska. ”Vill du bli frisk?” Ställ dig upp och gå. Hans ”nåd är nog” (2 Kor. 12:9) och du går inte ensam.
Jag har lärt mig att Gud lever. Jag vet att vi alla är hans barn och att han älskar oss för dem vi är och dem vi kan bli. Jag vet att han sände sin Son till världen som försoningsoffer för hela mänskligheten och att de som tar till sig hans evangelium och följer honom blir friska och hela, ”i hans egen tid och på hans eget sätt och enligt hans egen vilja” (L&F 88:68). Det är mitt vittnesbörd till er i Jesu Kristi namn, amen.