Skrifterna
Alma 38


Almas befallningar till sin son Shiblon.

Omfattar kapitel 38.

Kapitel 38

Shiblon förföljdes för rättfärdighetens skull – Frälsningen är i Kristus, som är världens liv och ljus – Tygla alla dina lidelser. Omkring 74 f.Kr.

1 Min son, låna ditt öra åt mina ord, för jag säger till dig, liksom jag sa till Helaman, att i den mån som du håller Guds bud ska du få framgång i landet, och i den mån som du inte håller Guds bud ska du avskäras från hans närhet.

2 Och nu, min son, tror jag att jag ska få stor glädje av dig tack vare din ståndaktighet och din trofasthet mot Gud. Ja, eftersom du i din ungdom har börjat rikta blicken mot Herren, din Gud, hoppas jag att du ska fortsätta med att hålla hans bud, för välsignad är den som håller ut intill änden.

3 Jag säger dig, min son, att jag redan har haft stor glädje av dig tack vare din trofasthet och din noggrannhet och ditt tålamod och din långmodighet bland det zoramitiska folket.

4 För jag vet att du var i bojor. Ja, och jag vet även att du blev stenad för ordets skull. Och du uthärdade allt detta med tålamod eftersom Herren var med dig, och du vet nu att Herren befriade dig.

5 Och nu, min son Shiblon, vill jag att du kommer ihåg att i den mån som du sätter din lit till Gud, i samma grad ska du bli befriad från dina prövningar, dina besvärligheter och dina lidanden, och du ska bli upphöjd på den yttersta dagen.

6 Min son, jag vill nu inte att du ska tro att jag vet detta av mig själv, utan det är Guds Ande som bor i mig som kungör detta för mig. För om jag inte hade blivit född av Gud skulle jag inte ha känt till dessa ting.

7 Men se, Herren sände i sin stora barmhärtighet sin ängel att förkunna för mig att jag måste upphöra med förödelsens verk bland hans folk. Ja, och jag har sett en ängel ansikte mot ansikte, och han talade med mig, och hans röst var som åska, och den skakade hela jorden.

8 Och det hände sig att jag i tre dagar och tre nätter befann mig i den bittraste smärta och själsångest, och inte förrän jag ropade till Herren Jesus Kristus om barmhärtighet fick jag förlåtelse för mina synder. Men se, jag ropade till honom, och jag fick frid i min själ.

9 Och nu har jag sagt dig detta, min son, för att du må lära visdom, för att du må lära av mig att det inte finns någon annan väg eller något annat sätt för människan att bli frälst än i och genom Kristus. Se, han är världens liv och ljus. Se, han är sanningens och rättfärdighetens ord.

10 Och eftersom du nu har börjat undervisa om ordet så vill jag att du fortsätter att undervisa, och jag önskar att du ska vara flitig och måttlig i allt.

11 Se till att du inte förhäver dig i högmod, ja, se till att du inte skryter, vare sig med din egen visdom eller med din stora styrka.

12 Var frimodig, men inte överlägsen. Och se även till att du tyglar alla dina lidelser så att du kan fyllas med kärlek. Se till att du avhåller dig från lättja.

13 Be inte såsom zoramiterna ber, för du har sett att de ber för att höras av människor och prisas för sin visdom.

14 Säg inte: ”O Gud, jag tackar dig för att vi är bättre än våra bröder”, utan säg hellre: ”O Herre, förlåt min ovärdighet och kom ihåg mina bröder i barmhärtighet” – ja, erkänn alltid din ovärdighet inför Gud.

15 Och må Herren välsigna din själ och ta emot dig på den yttersta dagen i sitt rike, för att låta dig sitta ner i frid. Gå nu, min son, och lär detta folk ordet. Var allvarlig. Min son, farväl.