Kapitel 17
Jesus uppmanar folket att begrunda hans ord och be om att kunna förstå – Han botar deras sjuka – Han ber för folket och använder ett språk som inte kan skrivas ner – Änglar betjänar deras små och eld omsluter dem. Omkring 34 e.Kr.
1 Se, nu hände det sig att när Jesus hade talat dessa ord såg han sig åter om på mängden, och han sa till dem: ”Se, min stund är nära.
2 Jag märker att ni är svaga, att ni inte kan förstå alla de ord som Fadern har befallt mig att säga till er nu.
3 Gå därför till era hem och begrunda det som jag har sagt, och be till Fadern i mitt namn, så att ni kan förstå, och bered era sinnen för morgondagen, och jag kommer åter till er.
4 Men nu går jag till Fadern, och även för att visa mig för Israels förlorade stammar, för de är inte förlorade för Fadern, för han vet vart han har fört dem.”
5 Och det hände sig att när Jesus hade talat sålunda, såg han sig åter om på mängden och såg att de grät och att de såg oavvänt på honom, som om de ville be honom att stanna litet längre hos dem.
6 Och han sa till dem: ”Se, mitt inre är fyllt av medlidande med er.
7 Har ni några som är sjuka bland er? För dem hit. Har ni några som är lama eller blinda eller halta eller krymplingar eller spetälska eller som är förtvinade eller som är döva eller som lider på något sätt? För dem hit så ska jag bota dem, för jag hyser medlidande med er, mitt inre är fyllt av barmhärtighet.
8 För jag märker att ni önskar att jag ska visa er vad jag har gjort för era bröder i Jerusalem, och jag ser att er tro är tillräcklig för att jag ska kunna bota er.”
9 Och det hände sig att när han hade talat sålunda, gick hela mängden tillsammans fram med sina sjuka och sina lidande och sina lama och med sina blinda och med sina stumma och med alla dem som led på något sätt, och han botade dem var och en allteftersom de fördes fram till honom.
10 Och alla, både de som hade blivit botade och de som var friska, föll ner för hans fötter och tillbad honom, och alla som kunde komma fram trots mängden kysste hans fötter, så att de vätte hans fötter med sina tårar.
11 Och det hände sig att han bjöd dem att föra fram sina små barn.
12 Och de hämtade sina små barn och satte dem på marken runt omkring honom, och Jesus stod mitt ibland dem. Och mängden lämnade plats till dess alla hade förts fram till honom.
13 Och det hände sig att när alla hade förts fram, och Jesus stod mitt ibland dem, bjöd han mängden att knäfalla på marken.
14 Och det hände sig att när de hade knäfallit på marken, suckade Jesus inom sig och sa: ”Fader, jag är bekymrad över ogudaktigheten bland folket av Israels hus.”
15 Och när han hade sagt dessa ord knäföll även han på marken. Och se, han bad till Fadern, och det han bad kan inte skrivas ner, och mängden som hörde honom vittnade därom.
16 Och på detta sätt vittnar de: ”Ögat har aldrig sett, inte heller har örat förut hört så stora och underbara ting som de vi såg och hörde Jesus tala till Fadern.
17 Och ingen tunga kan tala, och inte heller kan någon människa skriva, och inte heller kan människors hjärtan föreställa sig så stora och förunderliga ting som vi både såg och hörde Jesus tala. Och ingen kan föreställa sig den glädje som fyllde våra själar då vi hörde honom be till Fadern för oss.”
18 Och det hände sig att när Jesus hade slutat be till Fadern reste han sig upp. Men så stor var mängdens glädje att de var överväldigade.
19 Och det hände sig att Jesus talade till dem och sa till dem att resa sig.
20 Och de reste sig från marken, och han sa till dem: ”Välsignade är ni för er tros skull. Och se, nu är min glädje fullkomlig.”
21 Och när han hade sagt dessa ord grät han, och mängden vittnade därom, och han tog deras små barn ett efter ett och välsignade dem och bad till Fadern för dem.
22 Och när han hade gjort detta grät han på nytt.
23 Och han talade till mängden och sa till dem: ”Se era små.”
24 Och när de såg sig om för att se sina små, upplyfte de sina ögon mot himlen, och de såg himlarna öppna, och de såg änglar stiga ner ur himlen, liksom mitt i eld. Och de kom ner och omslöt de små, och de var omslutna av eld, och änglarna betjänade dem.
25 Och mängden såg och hörde och vittnade, och de vet att deras vittnesbörd är sant, för alla såg och hörde, var och en för sig. Och de var till antalet ungefär två tusen fem hundra själar, och de var män, kvinnor och barn.