Nyckeln till att förlåta mig själv
Författaren bor i Utah, USA.
Jag behövde inte fortsätta straffa mig själv för Jesus Kristus hade reda sonat mina synder.
Foto Getty Images
Det hade gått fem månader, men jag kunde fortfarande inte förlåta mig själv. Ända sedan jag tabbade mig och gjorde något som jag skämdes för kändes det som om jag befann mig i en ond cirkel. Skammen byggdes på när jag gjorde något annat som jag tyckte var fel. Jag kunde inte känna någon frid.
Jag hade bett om förlåtelse och hade faktiskt känt att Gud förlät mig. Men jag kunde bara inte förlåta mig själv. Hur kunde jag det när jag hade syndat? Jag anklagade mig själv om och om igen, vilket hindrade mig från att gå vidare.
Under tiden när jag hade de här känslorna åkte jag på en sommarkonferens för ungdomar där en stor del av studierna var inriktade på Frälsarens försoning. En dag läste jag ett stycke i Enos bok som löd: ”Enos, dina synder är dig förlåtna, och du skall bli välsignad.
Och jag, Enos, visste att Gud inte kunde ljuga, varför min skuld var utplånad” (Enos 1:5–6).
Det var verkligen mäktigt. Jag insåg att Enos liksom jag hade gjort något fel och behövde förlåtelse. Han beskrev sin strävan att söka förlåtelse som en kamp inför Gud (se Enos 1:2). Men till slut, när Enos hade bett en hel dag och en hel natt, kände han frid. Och när han frågade ”Herre, hur kan det ske?” svarade Herren: ”Tack vare din tro på Kristus” (Enos 1:7, 8).
Där var nyckeln! Enos hade tro på Jesus Kristus. Om Enos kunde låta Frälsaren utplåna hans skuld, varför kunde då inte jag låta honom ge mig samma frid? Efter det tänkte jag på Jesus Kristus kärlek och förlåtelse varje gång jag kände att jag inte kunde förlåta mig själv. Jag bad om förmågan att släppa taget om mina negativa känslor och sluta skämmas. Det tog ett tag, men efter många böner slutade jag känna mig så hemsk hela tiden. Äntligen kände jag frid.
Den här upplevelsen lärde mig mycket om Kristi nåd. När jag hade syndat kände jag ”sorg efter Guds vilja”, bad, omvände mig och fick en bekräftelse på att Gud hade förlåtit mig. Men ändå fortsatte jag att straffa mig själv. Jag insåg till slut att jag inte behövde fortsätta lida för synden jag hade begått eftersom Jesus Kristus redan hade betalat för den genom sin försoning. Det måste ha varit svårt och smärtsamt för honom, men han var ändå villig att lida så att jag inte skulle behöva göra det.
Kristus, av Heinrich Hofmann
Sedan dess har jag lärt mig att lita på Jesus Kristus och låta hans frid fylla mitt liv genom att stärka min relation till honom och till min himmelske Fader. Jag försöker be och läsa skrifterna, särskilt Mormons bok, varje dag. Jag försöker vara med på upplyftande aktiviteter och använda bra media.
Jag gör fortfarande misstag, men jag vet att om jag omvänder mig och fortsätter göra mitt bästa, välsignar Jesus Kristus mig med sin nåd. När jag litar på honom och på min himmelske Fader finns det ett slut på skuld och skam. Jag har nu upplevt friden som kommer genom att ha tro på Jesus Kristus, och jag är starkare tack vare det.