Vid talarstolen
Besökslärare är Guds sändebud
Fotografi av syster Smith med tillstånd av hennes familj; ram från Getty Images
När Jesus klättrade uppför Galileens upptorkade kullar eller gick längs Judeens dammiga vägar, mötte han fattigdom, sjukdomar och bedrövelser av varje slag. Han fann omvända och oomvända syndare. Han mötte lidande. Och ur de här upplevelserna och hans stora förståelse kom den medlidsamma uppmaningen: ”Kom till mig.”
År 1830 förkunnade profeten Joseph Smith att Gud är ”samme oföränderlige Gud” [L&F 20:17]. Så det är ingen överraskning att sexton kvinnor den 28 juli 1843 utsågs ”att söka upp fattiga och lidande … för att lindra allas nöd.”1 Sexton i en värld med miljontals människor. Men man måste börja någonstans. År 1843, sexton besökslärare, i dag [1969] långt över 100 000, i morgon 200 000, i övermorgon två miljoner.
För några veckor sedan träffade jag en underbar vän till mig. Hon har varit aktiv i Hjälpföreningen i många år. … Jag frågade vad hon gjorde i kyrkan nu. Det blev märkbart tyst. Sedan svarade hon: ”Å, jag är bara besökslärare.” Bara besökslärare! När vi hade skilts åt undrade jag hur hon skulle känna om Frälsaren … sa till henne: ”Jag vill att du är mitt sändebud. Jag vill att du ska säga till kvinnorna [du besöker] att jag älskar dem, att jag bryr mig om vad som händer dem och deras familjer. Jag vill att du är min hjälpare, att du vakar över de här systrarna. Att du tar hand om dem så att allt är väl i mitt rike.” Om vi träffades efter ett sådant möte, skulle hennes svar då vara annorlunda? Har han inte redan kallat henne genom sitt prästadöme, som om han själv var närvarande?
Hur många av våra besökslärare anser att de ”bara” är besökslärare?
Besöksläraren har det stora ansvaret att söka upp behövande. Dessutom säger hon till alla systrar genom sitt besök att någon bryr sig om dem och att Gud bryr sig om dem. …
Hon ska inte vara någon som rusar in månadens sista dag och säger: ”Jag har bara några minuter – jag vet att du har läst budskapet och kan det bättre än jag, och du behöver det ändå inte. Hur är det? Vi ses på Hjälpföreningen på söndag.” Besöksläraren bör lämna kärlek efter sig som välsignar både den besökta systern och hennes hem. …
Varje år, allteftersom kyrkan växer, ökar behovet av besökslärare. … De hjälper till att bekämpa ensamheten som hemsöker vår värld och de stora städernas opersonlighet. De ser efter främlingen, änkan, det föräldralösa barnet, den sårade och bekymrade, ja, alla systrar, med medkännande, kärleksfull omsorg. … De lindrar fysiskt, känslomässigt och mentalt lidande. De hjälper syndaren och tröstar den som sörjer. De bär med sig ett budskap om evangeliekärlek till alla våra systrar runtom i världen. …
”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.
Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.
Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt” (Matt. 11:28–30).
Gud välsigne besökslärarna. För när alla arbetar tillsammans är oket milt och bördan lätt. …
Må det alltid vara så, ber jag. Amen.