Vår plats
”Jag är glad att du bjöd hem mig”
Illustrationer Alyssa Petersen
På min första dejt med Nate blev jag överraskad när jag fick veta att han inte tillhörde kyrkan. Han var mycket artig, men när jag kom hem var jag inte säker på om jag ville gå ut på någon mer dejt med honom.
Veckan därpå ringde Nate för att höra om jag ville gå ut på nyårsafton. ”Jag är ledsen, Nate”, sa jag. ”Det är en söndagskväll, och min familj och jag ska se en utsändning med första presidentskapet.” Jag fick en liten maning och tillade: ”Du får gärna titta på den med oss om du vill.” Jag blev chockad när han sa ja.
Jag kände Anden så starkt när profeten uppmanade oss att fatta beslut som skulle föra oss närmare Kristus. Nate lyssnade på vartenda ord. När han hade åkt hem kände jag mig lugn och fridfull. Han ringde morgonen därpå.
”Jag ville tacka dig för att du bjöd hem mig i går kväll”, sa han. ”Alla mina vänner hade fest, och jag ville inte gå dit för jag visste att det skulle hända sådant som inte var bra. Jag är glad att du bjöd hem mig. Det känns jättebra.”
Anden talade om för mig att jag hade gjort rätt. Genom att vara vänlig hjälpte jag Nate att få känna välsignelserna av att leva rättfärdigt. Jag vet att Gud bryr sig om oss alla och att han alltid hjälper oss att välja det rätta.
Rachel H., Texas, USA
Vilse i Tijuana
Ett år körde min familj och jag till Tijuana i Mexiko för att besöka några medlemmar där och lämna av lite material i missionshemmet. Men när vi hade passerat gränsen mellan Kalifornien och Mexiko körde vi vilse. Ingen av oss hade mobil så vi kunde inte kontakta någon för att be om hjälp.
Till slut föreslog min syster att vi skulle stanna vid sidan av vägen och be en bön. Vi blundade och böjde ner våra huvuden medan hon bad. När hon var klar tittade jag upp och det första jag såg var en taxi med ett stort märke av templet i San Diego. Jag utbrast: ”Templet!”
En av mina systrar gick ut ur bilen och sprang fram till taxin som stod stilla på grund av trafiken. Hon pratade kort med föraren och sprang tillbaka och sa att han hade sagt att vi skulle följa efter honom. Vi följde efter när han körde in och ut mellan filerna genom Tijuanas gator tills vi kom fram till missionshemmet.
Den här upplevelsen stärkte mitt vittnesbörd om att vår himmelske Fader lever och att han vakar över oss. Att trofast be tillsammans som familj är en underbar känsla, och Gud hör verkligen våra böner.
Corbin D., Kalifornien, USA
Finns det verkligen inget mer att göra i min släktforskning?
Jag ville verkligen hjälpa till med släktforskningen, men pappa hade sju generationer i sitt släktträd och alla tempelförrättningar var gjorda. Han hittade ingen ny information om sin släkt på elva år. Min önskan och mitt hopp tynade bort. Jag sa frustrerat till mig själv: ”All släktforskning är gjord. Var ska jag få tag på namn att ta till templet?”
Jag bestämde mig för att titta på all information som pappa hade på sitt släktträd i FamilySearch och en röst sa mig att det fortfarande fanns mycket att göra. Jag började söka efter information överallt på internet. Jag hittade många personer med mitt efternamn, men jag kunde inte se hur jag var släkt med dem.
När jag hade förlorat allt hopp bestämde jag mig för att fasta med mamma för att vi skulle lyckas med vår släktforskning. Nästa söndagsmorgon när vi förberedde oss för att åka till kyrkan, gjorde jag som vanligt en sökning på internet, och plötsligt hittade jag en sida med information som jag aldrig hade sett förut. Det var ett underverk!
Med hjälp av den nya informationen tog jag vid 14 års ålder totalt 400 släktnamn till templet. Jag var så glad. Det bästa var att kunna ge en del av namnen till de andra ungdomarna och se deras glädje över att ha så många kort i händerna.
Jag vittnar om de här stora och underbara verket. När vi släktforskar hjälper Anden oss att lyckas och berör våra hjärtan.
Guillermo T., Chile