Jag planterade evangeliets frön i mammas hjärta
Författaren bor i Utah, USA.
Jag gjorde allt jag kunde komma på för att undervisa mamma om kyrkan, men det var ett öppet hus för ett tempel som verkligen betydde något.
Bild från Getty Images
Jag blev medlem i kyrkan när jag var 14 år. Mina föräldrar gav mig tillåtelse att döpas, men ingen av dem var intresserad av att bli medlem eller ens lära sig något om kyrkan.
I över tio år längtade jag efter att min familj skulle få känna glädjen jag kände i Jesu Kristi återställda evangelium, men under den tiden gick jag i kyrkan, tog emot min begåvning och tjänade som heltidsmissionär utan något stöd från familjen.
När jag kom tillbaka till Mexiko efter missionen på Temple Square i Salt Lake City, bodde jag med mamma. (Mina föräldrar skildes när jag gick i high school.) Jag började arbeta i Mexikos missionärsskola, så jag bad henne listigt nog att komma och träffa äldsterna och systrarna som jag undervisade. Jag var mer eller mindre uppenbar i min avsikt med att bjuda hem missionärerna som tjänade i min församling på middag hos mamma och mig. Jag gjorde allt för att hon skulle träffa missionärerna i hopp om att hon kanske skulle fråga mer om evangeliet, men mina ansträngningar verkade inte vara till någon nytta.
Jag tror hon träffade varje missionärspar jag lärde känna under den treårsperioden, men ändå hände inget.
År 2008 flyttade jag till Förenta staterna för att ta sjuksköterskeexamen. I slutet av året, efter en omfattande renovering, hölls ett öppet hus för Mexico Citys tempel. Jag uppmanade mamma och gå och se vad templet handlade om medan möjligheten fanns. Efter mycket tjat från min sida gick hon med på att köra 11 mil för att vara med på templets öppet hus.
När jag pratade med henne senare berättade hon hänfört om vilken underbar upplevelse hon hade haft. Hon sa att hon hade planer på att åka dit igen. Faktum är att hon åkte dit ett flertal gånger under de återstående veckorna av templets öppet hus. Hon var till och med på det kulturella evenemanget före templets återinvigning.*
Nästa gång vi pratade på telefon berättade mamma att hon skulle be missionärerna komma och undervisa henne. Helt plötsligt ställde hon frågor och var uppmärksam på de sätt som jag hade hoppats på så länge. När jag kom hem på jullovet lade jag märke till att hon var annorlunda. Hon hade alltid varig vänlig och medlidsam, men jag såg en stor förändring hos henne – en omvändelse.
Jag återvände till skolan helt förundrad över det som höll på att ske. En vecka senare ringde mamma och sa: ”Sonia, jag ville bara veta när du kommer tillbaka till Mexiko, för jag ska döpas.”
Jag blev så lycklig och glad! Jag flög hem i februari till hennes dop och bodde sedan hos henne i flera månader. Det var underbart att se henne gå i kyrkan, se henne tacka ja och tjäna i ett ämbete och se henne växa i evangeliet. Jag visste att hon visste att det var sant.
Det var också mäktigt att höra henne be. Jag blev särskilt rörd över att höra henne be för mig och min säkerhet innan jag återvände till Förenta staterna. Det finns inget som en förälders bön för sitt barn.
Varför hände det inte tidigare? Jag vet inte. Kanske behövde mamma få frön planterade i sitt liv innan hon kunde ta emot evangeliet. Kanske berörde templet henne på ett sätt och vid en tidpunkt, som mina tidigare ansträngningar inte kunde göra. När jag har sett Herren verka i mammas liv har jag blivit påmind om tillfällen när jag har sett hans hand i mitt eget liv, och det ger mig stort hopp om vad han kan göra för mina andra familjemedlemmar.
Jag vet att Herren är medveten om oss och att han vägleder oss. När jag låter honom leda mitt liv så hamnar jag på de rätta platserna. När jag följer min egen vilja så tar det längre tid och är oftast svårare. Jag föredrar att låta Herren överraska mig och visa mig vad han har i beredskap åt mig.