En vandring genom det forntida tabernaklet
Liksom i nutida tempel kan symbolik-en i tabernaklet lära oss en del om vår resa tillbaka till Guds närhet.
I tusentals år har tempel varit platser där Gud använder prästadömsförrättningar och heliga förbund för att undervisa sina barn om eviga sanningar angående sin frälsningsplan.
Under sina vandringar i vildmarken befalldes Israels folk att bygga ett tabernakel så att Gud kunde ”bo mitt ibland dem” (2 Mos. 29:46). ”Tabernakel betyder bokstavligen ’bostad’. Man trodde att Gud bokstavligen bodde inom dess heliga område. Tabernaklet restes alltid mitt i lägret (en symbol för tanken att Gud alltid skulle vara medelpunkten i människornas liv).”1
Begrunda de här delarna av tabernaklet och vad de kan lära oss om vår resa tillbaka till Guds närhet.
ILLUSTRATIONER STEVE CREITZ / LICENSIERADE AV GOODSALT.COM
Tabernakel: Tabernaklet bestod av tre avdelningar, vilka man måste passera igenom för att nå Guds närhet: förgården, det heliga och det allra heligaste (se 2 Mos. 25–30).
Altare: Moses lag föreskrev att offer skulle frambäras här, vilka förebådade Frälsaren och hans stora och sista offer (se Alma 34:10). Offer kan också symbolisera vår omvändelse – att vi ger upp våra synder och offrar ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande (se 3 Ne. 9:19–20; Handledning för skriftstudier, ”Offer”).
Kopparkar: Innan prästerna gick in i det heliga tvättade de händer och fötter med vattnet i kopparkaret (se 2 Mos. 30:19–21), vilket påminner oss om vårt behov av att vara rena när vi förbereder oss för att återvända till Herrens närhet (se 3 Ne. 27:19–20).
Ljusstake: De sju lamporna brände ren olivolja och gav ljus åt det heliga (se 3 Mos. 24:2–4). Det kan påminna oss om Kristi ljus och den Helige Anden, källan till andligt ljus.
Bordet för skådebröden: Tolv osyrade brödkakor lades varje sabbat på bordet för skådebröden, ett ord som betyder ”närvarons bröd” på hebreiska (se 2 Mos. 25:30). Brödet åts i det heliga varje sabbat som ”ett evigt förbund” (se 3 Mos. 24:5–9).
Rökelsealtaret: Prästerna tände rökelse varje morgon och kväll på ett altare som stod framför förlåten. Den uppåtstigande röken kan representera böner som stiger upp till himlen (se Upp. 5:8).
Förlåten: Högprästerna gick in i det allra heligaste genom en förlåt. Keruber, eller änglar, var broderade på förlåten (se 2 Mos. 26:31–33; L&F 132:19). Förlåten kan påminna oss om att även om det nu finns en förlåt mellan oss och Guds närhet så kan den store översteprästen – Jesus Kristus – dra undan förlåten.
Det allra heligaste: Högprästen gick in i den allra heligaste delen av tabernaklet en gång om året, på försoningsdagen. Det allra heligaste representerade Guds närhet och där inne fanns förbundsarken, vars lock kallades nådastolen. ”Där skall jag göra mig känd för dig”, sa Herren till Mose, ”och jag [skall] tala med dig” (2 Mos. 25:22; se även 2 Mos. 29:43; 30:36).2