Hade Gud glömt mig?
Edwin F. Smith
Utah, USA
Illustration Allen Garns
Jag hade letat överallt. Jag hade kört två gånger från kontoret till byggplatsen och letat efter de viktiga delarna som behövdes för att färdigställa kranen vi skulle skicka till en militäranläggning. Den skulle skickas om två dagar som var slutdatumet för vårt kontrakt. Mitt företag skulle behöva betala stora straffavgifter om vi inte följde kontraktet.
Jag gick in på kontorslagret och letade på nytt efter de delar som fattades. Jag sökte igenom varje låda och kontrollerade att delarna verkligen hade beställts. Det var för sent att beställa delarna på nytt och fortfarande klara slutdatumet. Jag kände mig missmodig. Jag åkte hem och funderade på hur jag skulle lösa problemet.
Jag höll en snabb och oengagerad bön och försökte sedan sova. Jag funderade tillbaka på vad jag hade gjort tidigare under dagen i hopp om att erinra mig något som jag hade missat. Jag vred och vände på mig till klockan var tre på morgonen.
Då satte jag mig upp. Jag tittade ner på kudden jag hade lagt på golvet som en påminnelse om att be. Jag kände inte för att be. Jag hade bett hela dagen men kände att det inte fanns något jag kunde säga som skulle göra någon skillnad. Hade Gud glömt mig?
Jag hade ingen annanstans att ta vägen så jag gick ner på knä och började be. Jag frågade min himmelske Fader om han var medveten om min situation. ”Himmelske Fader”, vädjade jag”, du vet var delarna som fattas är. Kan du tala om det för mig också – i dag?”
Senare den morgonen gick jag till mitt kontor. Jag lade portföljen på skrivbordet och kände att jag skulle titta i lagerrummet ännu en gång. Jag gick in i lagerrummet och tittade på lådorna som jag hade sökt igenom två gånger dagen innan. En stor låda fångade min uppmärksamhet. Det var något som inte såg rätt ut.
När jag tittade närmare såg jag att det inte var en låda utan två – den ena satt i den andra. Jag lyfte upp den översta lådan. I lådan under låg delarna! Jag bad en bön av tacksamhet och återvände till kontoret för att meddela tillverkarna att de delar som fattades hade blivit funna.
Plötsligt insåg jag att jag inte bara hade hittat delarna, utan jag hade också upptäckt att min himmelske Fader visste var jag var och att jag var viktig för honom. Gud hade inte glömt mig, och han kommer aldrig att göra det.