Det rätta valet – att skriva
Författaren bor i Rheinland-Pfalz, Tyskland.
”Och de är fria att välja” (2 Ne. 2:27).
Justina satt mycket rakt på sin stol. Hon lade sina nya pennor till höger längst upp på bänken. Det var första dagen i skolan. Hon hade träffat sina klasskamrater och ritat en rolig bild.
Sedan sa fröken Werner: ”Nu är det dags att skriva!” Fröken Werner delade ut pappersark till klassen. ”Ni har 30 minuter på er att arbeta på det här. Sedan går vi på rast.”
Justina svalde. ”Å nej. Ska vi skriva redan”, tänkte hon.
Förra året hade det varit svårt för Justina att lära sig läsa och skriva. Alla hennes vänner verkade tycka om det. Det var inte så svårt för dem. Tänk om det här året skulle bli som det förra!
Justina tog upp en penna. Hon tittade på papperet. Det kändes jättejobbigt. Alla de andra eleverna höll på att skriva. Alla utom hon.
Hon ville prata med fröken Werner. Skulle hon bli arg för att Justina hade det svårt? Även om hon skulle bli det så lät det ändå bättre än att behöva skriva.
Justina gick fram till lärarens skrivbord. ”Fröken Werner … det här är svårare än det jag gjorde förra året. Jag tror inte att jag kan göra det.”
Fröken Werner såg inte arg ut. Hon log mot Justina. ”Gör det du kan. Du blir kanske förvånad över vad du kan göra! Du kan inte alltid välja det som du är bra på. Men du kan alltid välja hur mycket du ska anstränga dig.”
Justina gick tillbaka till sin bänk. Hon tänkte på vad fröken Werner hade sagt. ”Jag kan välja att försöka.” Det var som det hon hade fått lära sig i Primär. Hennes klass läste ett skriftställe som sa att vi är ”fria att välja”. Det betyder att vi kan göra egna val. Vår himmelske Fader litar på att vi gör bra val. Han lovar att hjälpa oss när vi gör misstag.
Kunde skolan bli annorlunda i år? Kanske kunde hon välja att göra det annorlunda! Justina tog upp en penna. Hon tittade på papperet. Hon kände sig lugn. ”Okej. Jag ska göra det här”, tänkte hon.
Skolklockan ringde till rast. Justina var inte klar än. Men hon hade gjort mer än hälften! Hon räckte upp handen. ”Får jag stanna kvar och fortsätta arbeta? Jag är nästan klar!”
Fröken Werner log och nickade.
Till slut lämnade Justina in sitt papper. Hon hade lite ont i handen. Hon hade lite ont i huvudet också! Men hon log. Hon hade aldrig arbetat så flitigt med att skriva förut.
Nästa dag arbetade klassen på att läsa. Fröken Werner bad alla att läsa i 20 minuter. Justina försökte igen. Hon slog upp boken och ljudade orden.
Justina började göra val varje dag. Hon valde att läsa. Hon valde att skriva. Det kanske inte var så svårt att läsa och skriva!
Hon valde till och med att besöka biblioteket. Hon lånade böcker. Förra året skulle hon aldrig ha gjort det. Snart läste hon hela tiden. Och det var faktiskt roligt! Och ju mer hon läste desto bättre blev hon på att skriva.
När Justina blev äldre var hon glad att hon hade valt att arbeta flitigt på att läsa och skriva. För nu var det något av det bästa hon visste.