Familjen: Källan till lycka
Äldste Erich W. Kopischke
i de sjuttios kvorum
Från ”What Do You Envision in Life?” ett tal som hölls under ett andligt möte vid Brigham Young University den 2 december 2014. För att läsa hela texten på engelska, gå till speeches.byu.edu.
Begrunda läran om eviga familjer och kom till insikt om vad som egentligen betyder mest.
Begreppet familj och familjeliv som en sann källa till lycka har blivit fruktansvärt minimerat under de senaste årtiondena. Den traditionella familjen är under attack från många olika håll världen över. (På sidan 18 i det här numret tar äldste Quentin L. Cook upp några av dessa attacker.) Men det finns andra fallgropar och risker som också gäller en del av oss som känner till familjens betydelse, gudomlighet och eviga bestämmelse.
Påverkade av världen och dess lockelser, det ökande begäret efter egoistiskt självförverkligande och benägenheten att vilja ha det bekvämt eller göra det lätt för oss, sätter vi familjen och vår lycka i riskzonen. Alltför ofta låter vi vår lycka i livet avgöras av kvalitén på den bekymmerslösa och bekväma tillvaro som vi hoppas på att uppnå: Få insatser och hög avkastning.
Men livet fungerar inte på det sättet. Det var aldrig meningen att det skulle vara lätt. Herren sa genom profeten Joseph Smith: ”Ty efter många prövningar kommer välsignelserna. Därför kommer dagen då ni skall krönas med stor härlighet” (L&F 58:4).
Instiftad av Gud
Herren har tydligt uppenbarat hur vi utvecklar en stark familj och håller den stark. Vi uppmanas att studera och tillämpa principerna i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen.” Vi behöver också inse att det krävs uppoffringar och tro för att få styrka av och uppleva lycka i familjelivet.
I tillkännagivandet om familjen står det ”att äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud och att familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga välfärd”. Det står också att ”Guds bud till sina barn att föröka sig och uppfylla jorden fortfarande gäller”.1
För många har bilden av och syftet med familjen förändrats drastiskt. Samhället har i allt större utsträckning börjat anamma äktenskapsmodellen ”själsfrände”, där man fokuserar på vuxnas behov och känslor i stället för barnens. Till följd av detta gifter sig många efter en lång relation i stället för att gå vidare efter en passande tids uppvaktning. Att hitta ”den rätta”, pröva relationen genom samboskap utan äktenskapets förmåner, eller att skaffa sig en flott livsstil, uppbackad av ett rejält äktenskapsförord, har blivit ett vanligt tillvägagångssätt bland många innan de slutligen bestämmer sig för att ingå äktenskap.
Skrifterna och nutida profeter lär oss något annat. Vi bygger våra äktenskap på en grund av kyskhet och trohet, med avsikten att föda och uppfostra barn. President Spencer W. Kimball (1895–1985) lärde: ”Det finns många som talar och skriver negativt om äktenskapet. Också några av våra egna skjuter på äktenskap och argumenterar emot det. … Vi uppmanar alla att acceptera det [traditionella] äktenskapet som grunden till sann lycka. … Äktenskap förutsätter i stort sett att man bildar familj.”2
När min fru Christiane och jag var unga kom de här orden från vår levande profet, och vi litade på och följde hans råd. Vi knäböjde på varsin sida av altaret i Berns tempel i Schweiz när vi bara var 20 och 22 år gamla. Vi var värdiga förbundet, vi hade egentligen ingen aning om vad som väntade oss, vi hade ingen arbetslivserfarenhet eller avslutad utbildning, och vi var ganska fattiga.
Det enda vi hade i överflöd var vår kärlek till varandra och stor naiv entusiasm. Men vi började bygga vår värld tillsammans. Vi väntade inte med att få barn och vi behövde stötta varandra i att skaffa en utbildning. Vi hade en stark tro på Herrens löfte om att ”om ni … håller hans bud välsignar han er och låter er ha framgång” (Mosiah 2:22).
Och det gjorde han. När vi gifte oss studerade Christiane till att bli sjuksköterska. Vår vision var att hon skulle ta examen, men samtidigt fattade vi ett medvetet beslut att börja fullfölja vår dröm om att få barn. Resultatet blev att vårt första barn föddes två veckor innan Christiane tog examen som licensierad sjuksköterska.
Nu, nästan 40 år senare, är vi tacksamma att vi kunde bygga en familj tillsammans. Vår tro på Gud och på vår relation till varandra har blivit orubblig eftersom vi har sett Herrens hand vägleda oss genom processen att bygga vårt rike under jordelivet. Det riket kommer att växa i evigheters evighet.
Var villig att göra uppoffringar
Vi var båda redo och villiga att göra uppoffringar för vår vision om lycka. Vi tog oss an de gudomligt tilldelade rollerna, att som far presidera och försörja, och som mor att ta hand om barnen.3 Julie B. Beck, tidigare generalpresident för Hjälpföreningen, har sagt: ”Faderns prästadömsroll är att presidera och föra prästadömets förrättningar vidare till nästa generation. Moderns prästadömsroll är att påverka. De är nödvändiga och kompletterande ansvar som är beroende av varandra.”4
Att hjälpa varandra i ett äktenskap och i en familj som likvärdiga makar innebär inte att vi alltid gör samma saker eller gör allting tillsammans eller lika mycket var. Vi förstår och accepterar de åtskilda roller som givits oss enligt en gudomlig plan, så som de beskrivs i tillkännagivandet om familjen. Vi följer inte världen i det som beskrivs som ”frigörelse”, där både mannen och hustrun bara lever för att uppfylla sina egna intressen. Vi följer evangeliets principer. Man och hustru kompletterar varandra, och familjer strävar efter enighet och osjälviskhet.
Några av er kanske säger: ”Men vår situation är annorlunda. Världen i dag är inte idealisk. Det måste finnas utrymme för undantag.” Det är sant, men jag försöker lära ut regeln för det gudomliga idealet och låta er hantera undantagen när ni stakar ut kursen för era egna liv.
I visionen vi hade för vår familj ville vi att Christiane skulle stanna hemma och uppfostra våra barn. Det innebar uppoffringar. Kort efter att vi fick veta att vårt barn var på väg påminde Christiane mig om det gemensamma beslutet vi hade fattat redan före bröllopsdagen, att hon omedelbart skulle sluta arbeta utanför hemmet så fort barnet var fött. Jag försökte fly undan det som jag visste skulle bli mer ansvar genom att säga att hon bidrog med en tredjedel av familjens inkomst. Hon sa bara: ”Jag tar hand om barnen, och du tar hand om att få mat på bordet.”
Jag visste att hon hade rätt. Vi hade pratat om det långt tidigare. Det stod i samklang med vår vision av familjelivet, det stod i samklang med de levande profeternas ord, och det kändes rätt. Så hon gav upp sitt välbetalda jobb som sjuksköterska för att vara nära barnen och uppfylla deras dagliga behov, och jag behövde ta mig samman för att sätta mat på bordet. Herren välsignade oss så att vi kunde uppfylla den delen av vår vision.
Andra viktiga angelägenheter, som uppfostran, undervisning, vägledning, städning, ja, även blöjbyten, gjorde vi tillsammans så mycket som omständigheterna tillät. Den här uppdelningen av arbete skedde eftersom det alltid hade varit en del av hur vi föreställde oss vårt familjeliv.
Christiane och jag har märkt att när vi har handlat i tro och litat på Herren så har han hjälpt oss göra hans vilja på hans sätt och enligt hans tidsplan. Men jag måste erkänna att hans sätt inte innebar att allt omedelbart ordnade sig på det sätt vi trodde att det skulle. Ibland behövde vi ha tålamod, ibland behövde vi anstränga oss mer och ibland verkade det som om Herren prövade vår uppriktighet. Men vår vision har alltid inspirerat oss och utgjort grunden till våra viktigaste beslut.
En sak som Christiane och jag alltid föreställde oss var att vi var tillsammans med våra barn i celestiala rummet i ett tempel, som en föraning av den eviga glädje och härlighet som vi en dag hoppas på att få uppleva. Under de senaste åren har vi tagit det ena barnet efter det andra till templet för att de skulle få ta emot templets förrättningar. Symboliskt sett tog vi tillbaka dem till vår himmelske Fader efter att ha undervisat dem om rättfärdighetens principer. Vi har följt med tre av våra barn till templets altare när de har gift sig med sina trolovade, och vi anar att fler tempelvigslar ska ske.
Inget har gett större lycka och tillfredsställelse i våra liv än glädjen vi har funnit i varandra och i våra efterkommande. När vi förstod att det här bara var början på vår eviga utveckling och därför den första nivån av vår glädje och lycka, var vi – och är vi – villiga att offra allt vi har för att efterleva läran om familjen och se vår vision uppfyllas.
Jag uppmanar dig att begrunda läran och komma till insikt om vad som egentligen betyder mest. Den här lyckan är det centrala i vår existens. Och glädjen som kommer från de behagliga relationerna mellan man, hustru och barn växer alltid.
Förverkliga din vision
När du har studerat läran om familjen och har fastställt en vision om lycka så behöver du på allvar börja förverkliga din vision.
De första avvisandena jag fick när jag uppvaktade Christiane gjorde mig lite missmodig. Jag hade nästan bestämt mig för att påbörja en lyckad karriär som ung ensamstående vuxen i kyrkan, men en dag fick jag en stark andlig maning. Jag deltog i en förrättning i Berns tempel när jag hörde en röst i hjärtat säga något liknande: ”Erich, om du inte på allvar strävar efter att gifta dig och ingå det nya och eviga förbundet så gör ingen av de här lärosatserna och löftena egentligen någon skillnad för dig.” Det var en tankeställare jag fick som 21-åring, och efter det ansträngde jag mig ännu mer att bli värdig den välsignelsen.
Jag uppmanar dig att sätta personliga mål för din vision. I Predika mitt evangelium står det: ”Målsättningar återspeglar vårt hjärtas önskningar och vår vision av vad vi kan uträtta. Genom mål och planer omvandlas våra förhoppningar till handling. Att sätta upp mål och planera är att handla i tro.”5
Lek inte med heliga ting. Dejta inte bara för skojs skull när du når giftasålder. Kompromissa aldrig med din eviga arvsrätt genom att göra något som kan hindra dig från att ingå de viktigaste förbunden i templet. När du behandlar varje person du dejtar som en eventuell evig livskamrat så gör du aldrig något olämpligt som skulle skada honom eller henne fysiskt eller andligt, eller äventyra din värdighet och förmörka din vision. Om du förblir värdig fördunklas aldrig din andliga uppfattningsförmåga och du är alltid berättigad till Andens viskningar. Den Helige Anden uppmuntrar dig och bekräftar att de här viktigaste besluten i ditt liv är rätta, fastän du kanske är livrädd ibland.
Håll dig ansvarig inför Herren med tanke på din vision och dina mål i livet. Om det finns något du behöver omvända dig från så tveka inte en sekund att göra det. Både det här livet och det eviga livet är för viktiga för att du ska ”uppskjuta [din] omvändelses dag” (Alma 13:27; 34:33). Följ uppmaningen från en Guds profet som sa: ”Be Fadern i Jesu namn om vad ni än står i behov av. Tvivla inte utan tro, och börja liksom i gamla tider och kom till Herren av allt ert hjärta och arbeta på er egen frälsning med fruktan och bävan inför honom” (Morm. 9:27).
Jag inser att några av er, med tanke på era omständigheter, kan behöva anpassa den idealiska visionen om en familj så att den passar er unika situation. Men jag har lärt mig att Herren hjälper oss när vi handlar i tro och följer idealet så mycket som möjligt.
Fullkomnandets princip
Jesu Kristi evangelium har en ytterst trösterik komponent. Det är den fullkomnande eller kompletterande aspekten av vår tro på Herren Jesus Kristus. Moroni uppmanar oss att alltid hålla oss på den rätta vägen ”och förtrösta endast på Kristi förtjänster, … som [är vår] tros upphovsman och fullkomnare” (Moro. 6:4).
Tack vare vår tro på Jesus Kristus kan vi fullfölja den kurs i livet som vi behöver ta. Men om vi snubblar på grund av svagheter eller missade möjligheter når han ut till oss, fyller i tomrummet och blir vår tros fullkomnare. Han sa: ”Ty jag, Herren, skall döma alla människor enligt deras gärningar, enligt deras hjärtans önskemål” (L&F 137:9).
I Handbok 2 står det: ”Trofasta medlemmar vars omständigheter inte låter dem ta emot det eviga äktenskapets och föräldraskapets välsignelser här i livet, får alla utlovade välsignelser i evigheten om de håller de förbund som de slutit med Gud.”6
Jag vittnar om att Herren menade vad han sa när han förkunnade att ”det är inte bra för mannen att vara ensam” (1 Mos. 2:18) och att hans yttersta önskan för alla sina barn är att de får ta emot ”en glädjens fullhet” (Mose 7:67). Ha därför alltid din vision framför dig och ”eftersträva idealet att ingå i en evig familj. Det här innebär att förbereda sig för att bli en värdig make eller maka och en kärleksfull far eller mor. I vissa fall kommer dessa välsignelser att förverkligas först i livet efter detta, men slutmålet förblir detsamma för alla.”7
Jag vet att det finns lika många skiftande omständigheter i livet som det finns människor i världen. Jag vet att det finns skillnader mellan kulturer, traditioner och förväntningar. Men de här lärosatserna och principerna är eviga och sanna, och de står oberoende av våra personliga situationer i livet. Jag är övertygad om att när du uppriktigt begrundar och under bön funderar över de här lärosatserna och principerna så kan du skapa en egen vision för ditt liv som behagar Herren och som leder till din största lycka.