Porträtt av tro
Christian Karlsson
Buskerud, Norge
När Christian upptäckte sin morfars dagböcker hade han ingen aning om att de skulle betyda så mycket för honom och för hans familj.
Cody Bell, fotograf
Mamma gav mig en låda med gamla fotografier. En av överraskningarna i lådan var morfars dagböcker. Många av anteckningarna var korta och koncisa och handlade om sådana enkla saker som priset på bensin, bananer eller fisk.
Tillsammans med dagböckerna var de noggranna anteckningarna av talen som morfar höll i kyrkan en trevlig överraskning.
Morfar anslöt sig till kyrkan efter att ha undersökt den i flera år. Han tjänade trofast och var ståndaktig och fylld av integritet. Innan vi hade några stavar i Norge verkade han som rådgivare i Unga mäns presidentskap för hela Norge. Han verkade som rådgivare i Stockholms tempelpresidentskap när han dog 1986.
Mina morföräldrar började dejta innan morfar blev medlem i kyrkan. Mormor sa till honom att hon inte var tillgänglig på söndagar och flera kvällar under veckan. Först tänkte han börja dejta någon annan eftersom hon var så upptagen. Så småningom förklarade hon: ”Jag är medlem i en kyrka som du aldrig har hört talas om.”
Morfar svarade genast: ”Å, menar du Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga?” Mormor blev helt stum – hon trodde att han hade följt efter henne! Men han hade redan hört talas om kyrkan.
Som 19-åring hade morfar blivit ombedd att hjälpa till med folkräkningen på grund av hans skicklighet i att skriva. När han frågade en kvinna om hennes religion, sa hon: ”Jag är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.” Det var det längsta namnet på ett kyrkosamfund som han någonsin hade hört. Namnet fastnade hos honom. När mormor sa att hon tillhörde en kyrka som han troligen inte kände till, kom han ändå ihåg namnet.
I sina tal berättade morfar om sina tankar och känslor och svårigheterna han mötte när han undersökte kyrkan. Han fick ödmjuka sig för att be om huruvida han skulle bli medlem i kyrkan. Han fick ett svar och följde det.
Det är härligt att berätta om morfars upplevelser för min fru och mina barn. De har aldrig träffat honom, men hans ord når dem 30 år efter hans död.
Familjen Karlsson leker en lek som kallas ”familjeknuten”. För att leka leken ställer alla sig i en ring och håller varandra i händerna, utom en som setts ut som ”fixare”, som går ut ur rummet. Alla i ringen blandar ihop sig så att var och en hamnar på ett annat ställe, utan att släppa taget om händerna. ”Fixaren” måste sedan reda ut familjeknuten.
Elisabeth (till höger), Mia (i mitten) och Mats (till vänster) bakar knäckebröd.
Mikkel och Mia ger varandra en kram efter hemaftonsaktiviteten. Tiden som familjen Karlsson tillbringar tillsammans har skapat starka band inom familjen.
Christian och hans barn tittar på släktfotografier. Christian är tacksam för möjligheten han har att skapa en koppling mellan hans barn och deras förfäder.
Mia leder familjen på en utflykt till en skogsdunge i grannskapet.
Föräldraskapet ger stor glädje till Christian och Elisabeth.
Familjen Karlsson stannar till vid en lekplats. Mats (till höger) tittar upp på granarna medan han pratar med sina bröder Magnus (till vänster) och Mikkel (i mitten till höger).
Mia sitter på pappas axlar när familjen återvänder hem.