Tre presiderande högpräster
Klokhet och styrka kommer till oss när vi ser upp till första presidentskapet som vårt ideal och mönster för ledarskap.
Vilken välsignelse och förmån det är för oss att få inrösta president Thomas S Monson, president Henry B Eyring och president Dieter F Uchtdorf som det nya första presidentskapet för Herrens kyrka.
Det var under uppväxtåren i västra Canada som jag först lärde mig hur viktigt första presidentskapet är. När jag besökte farmor och farfar var det första jag såg i hallen ett inramat foto av kyrkans första presidentskap. Jag minns det så väl. De verkade stå där som vaktposter för att hälsa alla som steg in.
Det vackra färgfotot föreställde president George Albert Smith och hans rådgivare J Reuben Clark och David O McKay. På fotografiet stod de tillsammans vid en stor jordglob. Jag älskade den bilden. De såg så stiliga och värdiga ut och jag visste att det var Guds profet och hans rådgivare.
Den tavlan, som hängde i hallen hos mina farföräldrar, hade ett starkt inflytande på mig. Jag bodde i den lilla präriestaden Raymond, där mina farföräldrar bodde. Jag kunde gå hem till dem och jag gick ofta dit. Jag minns att jag ofta stod ensam och tyst i hallen och vördsamt tittade på bilden av första presidentskapet. Jag minns att jag undrade varför mina farföräldrar tyckte det var så viktigt att hedra första presidentskapet genom att hänga en bild på dem på en så synlig plats i hemmet. Alla som steg in såg den. Kanske viktigast av allt var att deras barn och barnbarn ständigt påmindes om det som var ytterst viktigt i farmor och farfars hjärta och liv.
Åratal senare insåg jag att denna bild av första presidentskapet motsvarade Josuas vackra ord: “Välj i dag vem ni vill tjäna … Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren.” (Jos 24:15)
Alla som steg in i James och Fannye Walkers hem visste att dessa ord var inristade i deras hjärtan: ”Men [vi] och [vårt] hus, vi vill tjäna Herren.” Som deras sonson visste jag det och har aldrig glömt det.
När jag var pojke förstod jag inte betydelsen av att det fanns tre personer i första presidentskapet i stället för bara en president. Jag visste förstås att Jesus hade utvalt Petrus, Jakob och Johannes – inte bara Petrus. Jag visste att min far var en av tre män i biskopsrådet och tjänade som rådgivare till biskop J O Hicken. Jag visste att min farfar var stavspresident och att han hade två rådgivare vid sin sida. (President John Allen och president Leslie Palmer.)
I båda fallen bestod ett presidentskap inte bara av en man som ledare, utan tre som ledde tillsammans. I Primär hade jag lärt mig Trosartiklarna och lärt mig älska dem. Trosartiklarna ger våra ungdomar tröst och tillit under det att de lär sig kyrkans grundläggande lärdomar. Jag visste då att ”en man för att predika evangeliet och betjäna i dess förordningar måste kallas av Gud genom profetia och handpåläggning av dem som har myndighet.” (Trosart 5)
År 1835 uppenbarade Herren för profeten Joseph den rätta ordningen för presidentskap i kyrkan.
”Av nödvändighet måste det finnas presidenter eller presiderande ämbetsmän …
Tre presiderande högpräster av det Melkisedekska prästadömet, valda av kyrkans medlemmar och avskilda och ordinerade till det ämbetet samt understödda av dem med förtroende, tro och bön, bilda ett kvorum av kyrkans presidentskap.” (L&F 107: 21–22)
”Ett kvorum av tre presidenter” (L&F 107: 29) – inte en president och två vicepresidenter –utan tre presiderande högpräster. Ett kvorum bestående av tre presidenter – första presidentskapet i Herrens kyrka.
Världen använder sig inte av en sådan organisation, men det är så Herren organiserat sin kyrka.
Det får mig att tänka på ett skriftställe:
”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN.
Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.” (Jes 55:8–9)
Omkring min sjunde födelsedag lärde jag mig lite om successionen i presidentskapet när president George Albert Smith avled. En tid senare sattes det upp en ny och vacker bild i farmor och farfars hall som föreställde president David O McKay och hans rådgivare Stephen L Richards och J Reuben Clark Jr.
Som pojke förstod jag inte den djupa innebörden i eller hur successionen för presidentskapet går till – men jag visste att profeten hade dött och att vi leddes av en ny Guds profet med två rådgivare vid sin sida.
När jag var 13 år blev jag inkallad till biskop Murray Holts kontor där han kallade mig att verka som president för diakonernas kvorum. Han sade att jag måste gå hem och be om vilka mina rådgivare skulle vara. Han lärde mig att Herren skulle hjälpa mig med det beslutet. Och det gjorde han. Sedan lärde jag mig om rådgivare och jag började förstå varför Herren har presidentskap och inte bara presidenter som leder hans kyrka. Jag älskade mina rådgivare i diakonernas kvorum och vi bad och arbetade flitigt tillsammans för att hjälpa pojkarna i vårt kvorum. Biskop Holt lärde mig mönstret för presidentskap och lärde mig hur ett presidentskap ska fungera i Herrens kyrka.
När jag senare tjänade som president för andra kvorum, visste jag redan hur viktigt det var att ha rådgivare och jag visste att Herren skulle hjälpa mig välja dem – precis som min biskop hade lärt mig.
Som president för diakonernas kvorum och senare som biskop och stavspresident visste jag att den eventuella vishet, insikt eller förmåga jag hade skulle mångfalt förstärkas när jag lät mina rådgivare vara med om de beslut som behövde fattas. Jag lärde mig att fördelarna av att tjäna tillsammans som ett presidentskap var storartade och stärkande.
Jag förstod varför Herren bestämt att hans kyrka skulle ledas av tre presiderande högpräster och varför ett sådant ledarskapsmönster skulle användas i nästan hela kyrkan.
”Jag skall giva eder ett mönster för allt, att I icke mån bliva förledda.” (L&F 52:14) Han har gett oss mönstret för ledarskap. President Gordon B Hinckley har sagt: ”Varje organisation i kyrkan presideras över av ett presidentskap med tre personer, utom de sjuttio [och de tolv].” (Teachings of Gordon B. Hinckley [1997], s 94) Dessutom leds biorganisationerna på alla nivåer av en president och två rådgivare. Alla välsignelser och fördelar som kommer av att tjäna tillsammans som ett presidentskap gäller såväl biorganisationer som prästadömets kvorum.
Var och en av oss som tjänar i presidentskap överallt i kyrkan borde se upp till första presidentskapet som vårt mönster och föredöme i vårt förvaltarskap. Vi borde sträva efter att likna dem och att arbeta tillsammans i kärlek och harmoni som de gör.
President Gordon B Hinckley talade ofta om hur viktiga rådgivare är: Han sade: ”Herren satte dem [rådgivarna] där i en avsikt.” (Teachings of Gordon B. Hinckley, s 94)
President Hinckley har också sagt: ”Varje morgon, utom på måndagar, samlas första presidentskapet till möte när vi är i staden. Jag ber president Faust lägga fram sina ärenden och vi diskuterar dem och fattar beslut. Därefter ber jag president Monson lägga fram sina ärenden och vi diskuterar dem och fattar beslut. Sedan lägger jag fram mina ärenden och vi diskuterar dem och fattar beslut. Vi arbetar tillsammans … Man kan inte ha en enmansteater i ett presidentskap. Rådgivare – så underbart det är att ha rådgivare. De räddar en från att göra fel, de hjälper en att göra rätt.” (Teachings of Gordon B. Hinckley, s 95; se också ”Med rådgivare följer trygghet”, Nordstjärnan, jan 1991, s 46–52.)
En rådgivare till president Joseph F Smith beskrev en gång första presidentskapets rådslag: ”När ett fall lades fram för [kyrkans president] diskuterade han och hans rådgivare det och övervägde det noggrant tills de kom fram till samma beslut.” (Anthon H Lund, i Conference Report, jun 1919, s 19; kursivering tillagd)
Detta borde vara mönstret för alla presidentskap.
I uppenbarelserna står det att vi ska fatta våra beslut i kvorum och presidentskap ”i rättfärdighet, i helighet och hjärtats ödmjukhet, mildhet och tålamod samt i tro, dygd, kunskap, måttlighet, fördragsamhet, gudfruktighet, broderlig vänlighet och kärlek”. (L&F 107:30)
Herren har gett oss mönstret.
Vi har röstat på kyrkans nya första presidentskap i dag. De ska undervisa oss och visa oss mönstret som vi bör följa. Vi får visdom och styrka när vi ser upp till första presidentskapet som vårt ideal och mönster för ledarskap.
Vår familj välsignas storligen när vi lär våra barn och barnbarn att älska och stödja kyrkans ledare. När jag som ung pojke stod i mina farföräldrars hem visste jag att vi leddes av gudsmän som Herren placerat där för att leda oss.
Och jag vet det nu. Jag bär vittne om att detta är Herren Jesu Kristi verk och att vi leds av hans apostlar och profeter. Jag bär vittne om att senioraposteln president Thomas S Monson har kallats av Gud och att han, tillsammans med dessa två ädla rådgivare vid sin sida, kommer att leda oss i enlighet med Herrens sinne och vilja, han vars kyrka detta är. I Jesu Kristi heliga namn, amen.