Storligen välsignade
Våra vittnesbörd har stärkts. Jag tror att vi alla har blivit mer fast beslutna att leva efter principerna i Jesu Kristi evangelium.
Jag har deltagit i konferenserna under många år. Men jag tror att jag aldrig känt mig lika välsignad som under den här sessionen. Vi har fått lyssna till många talares snabba budskap, men alla berörde de ett mycket viktigt ämne. Vi har fått ett smörgåsbord idag, fyllt av tro, kärlek och råd. Låt oss tillämpa dessa i vårt liv.
Broder Ballard, för flera år sedan lades min kära hustru in på sjukhus. Hon lämnade en lapp till barnen: ”Kära barn, låt inte pappa röra mikron” och därefter listade hon upp ”eller spisen, eller diskmaskinen, eller torktumlaren”. Det är lite genant att fortsätta med listan.
Jag tror att det var broder Uchtdorf som sade: ”Du berättade för de församlade idag om ditt arv på din mors sida. Hur är det med din fars släkt?” Så jag vill avsluta med några ord om min fars släkt.
Min farfar kom från Sverige och hans hustru från England. De träffades på skeppet när de emigrerade. Han väntade tills hon vuxit upp och friade sedan till henne. De gifte sig i templet i Salt Lake City och han skrev i sin dagbok: ”Idag är den lyckligaste dagen i mitt liv. Min käresta och jag beseglades för tid och all evighet i det heliga templet.”
Tre dagar senare, den 23 april 1898, skrev han: ”Tog tåget från Rio Grande Western Depot för att resa till Skandinavien. Jag ska verka som missionär där.” Så han reste till Sverige och lämnade sin brud hemma efter bara tre dagar.
Han förde dagbok i blyerts, och jag ärvde den av en farbror som av någon anledning ville att jag skulle få hans fars dagbok. Den vanligaste meningen i dagboken är: ”Mina fötter är våta.” Men den vackraste anteckningen löd: ”Idag åkte vi hem till familjen Jansson. Vi träffade syster Jansson. Hon hade lagat en härlig middag åt oss. Hon är bra på att laga mat.” Sedan sade han: ”Alla barnen sjöng eller spelade munspel eller dansade, och sedan betalade hon sitt tionde. Fem kronor till Herren, en till min kamrat äldste Ipson och en till mig.” Sedan räknar han upp barnens namn.
När jag läste det i dagboken såg jag att min hustrus fars namn stod där, att han tillhörde den familjen. Han var förmodligen en av dem som sjöng, och som sedan fick endast en dotter, flickan jag gifte mig med.
Första gången jag såg Frances visste jag att jag funnit den rätta kvinnan. Herren förde oss samman senare och jag bad henne om en träff. Jag gick hem till henne. Hon presenterade mig för sin familj och hennes far sade: ”Monson – det är ett svenskt namn, eller hur?”
Jag sade: ”Ja.”
Han sade: ”Bra.”
Sedan gick han in i ett annat rum och kom tillbaka med en bild på två missionärer med höga hattar och några Mormons bok.
”Är du släkt med den här Monson”, frågade han, ”Elias Monson”?
Jag sade: ”Ja, han är min farfars bror. Han var också på mission i Sverige.”
Hennes far grät. Han hade lätt till tårarna. Han sade: ”Han och hans kamrat var de missionärer som undervisade min mor och far om evangeliet och alla mina bröder och systrar och mig.” Han kysste mig på kinden. Sedan grät hennes mor, och hon kysste mig på andra kinden. Så jag såg mig om efter Frances. Hon sade: ”Jag går och hämtar kappan.”
Min kära Frances föll väldigt illa för några år sedan. Hon åkte till sjukhuset. Hon låg i koma i 18 dagar. Jag satt vid hennes sida. Hon rörde inte en muskel. Barnen grät, barnbarnen grät och jag grät. Alldeles stilla.
Så en dag öppnade hon ögonen. Jag satte hastighetsrekord i att nå hennes sida. Jag kysste och kramade om henne och sade: ”Du är tillbaka. Jag älskar dig.” Och hon sade: ”Jag älskar dig också Tom, men vi har ett stort problem.” Jag tänkte: Vad vet du om problem, Frances? Hon sade: ”Jag glömde att posta vår senaste skatteinbetalning.”
Jag sade till henne: ”Frances, om du hade sagt det innan du kysste mig och sade att du älskade mig så hade jag kanske lämnat dig här.”
Bröder, låt oss behandla våra hustrur med värdighet och respekt. De är våra eviga livskamrater. Systrar, hedra era män. De behöver höra vänliga ord. De behöver ett vänligt leende. De behöver känna den sanna kärlekens värme.
Nog sagt om min familj. Mina bröder och systrar, det har varit en underbar konferens. Vi har uppbyggts av visa och inspirerade budskap. Våra vittnesbörd har stärkts. Jag tror att vi alla har blivit mer fast beslutna att leva efter principerna i Jesu Kristi evangelium.
Vi har inte endast välsignats av de fina talen som givits, utan också upplyfts av den vackra musiken vi fått lyssna till. Vi välsignas storligen i kyrkan av dem som delar sina musikaliska talanger med oss. Varje kör har gjort så bra ifrån sig under de senaste två dagarna.
Jag uttrycker min stora kärlek till alla dem som deltagit och till alla er som lyssnat. Jag har känt era böner å mina vägnar och de har stött och välsignat mig under de två månader som gått sedan vår älskade president Hinckley lämnade oss. Återigen, jag är tacksam för er stödjande röst.
Jag känner större tacksamhet än jag kan uttrycka för evangeliets återställelse i dessa sista dagar och för vad den har betytt i mitt liv. Var och en av oss har berörts och omformats när vi har följt Frälsaren och lytt principerna i hans evangelium.
Till er som är föräldrar säger jag: Visa era barn att ni älskar dem. Ni vet att ni älskar dem, men se till att de också vet det. De är så värdefulla. Låt dem veta det. Be till er himmelske Fader om hjälp när ni tar hand om deras behov varje dag och när ni tar itu med prövningarna som oundvikligen kommer med föräldraskapet. Ni behöver en visdom större än er egen när ni fostrar dem.
Vi lovordar våra underbara ungdomar som motstår världens orättfärdighet och lever efter buden efter bästa förmåga.
Jag råder er som har möjlighet att besöka templet att göra det ofta. Genom att göra det stärks äktenskapet och familjen.
Låt oss vara snälla mot varandra, uppmärksamma varandras behov och försöka hjälpa varandra.
Mina kära bröder och systrar, jag älskar er och jag ber för er. Be för mig. Tillsammans får vi då skörda välsignelserna som vår himmelske Fader har i beredskap åt var och en av oss. Detta är min bön, min vädjan, när jag nu bär mitt vittnesbörd. Detta verk är sant. I Jesu Kristi namn, amen.