2008
Ett vittnesbörd om Gud, vår Fader, hans Son Jesus Kristus och den Helige Anden
Maj 2008


Ett vittnesbörd om Gud, vår Fader, hans Son Jesus Kristus och den Helige Anden

Det som blivit uppenbarat för mig kan bli uppenbarat för dig genom Anden … enligt er lydnad och önskan.

Bild
Elder Robert D. Hales

Liksom ni uppskattade jag att få delta i den högtidliga församlingen. Men jag tänkte att jag skulle bidra med en liten lärdom. När vi lyfte våra händer under den högtidliga samlingen var det inte bara en röstning, för vi förpliktade oss på ett mycket privat och personligt sätt, som genom ett förbund, att stödja och uppehålla Guds lagar, förordningar och bud, samt profeten, president Thomas S Monson. Jag uppskattade så att tillsammans med er räcka upp höger hand under inröstningen.

Mina bröder och systrar, under de senaste månaderna har jag haft en upplevelse som gjort mig mycket ödmjuk och som fått mig att tacksamt reflektera över livets gåva. Under loppet av min upplevelse begrundade jag ständigt mitt vittnesbörd om Gud, vår evige Fader och hans äldste Son, vår Frälsare och Återlösare, Jesus Kristus, och hur jag fått detta vittnesbörd om Fadern och Sonen.

Människor över hela världen med olika trosbekännelser och övertygelser kämpar med frågan: Vem är Gud? Vad är hans relation till Jesus Kristus? Och vad är vår relation till dem?”

Jag vet med säkerhet att vår himmelske Fader och Jesus Kristus lever. Försoningen är verklig. Gud Fadern och Jesus Kristus är olika, åtskilda och odödliga varelser. De känner oss som enskilda personer och de hör och besvarar våra uppriktiga böner. Frälsaren vittnade för invånarna i den nya världen: ”Jag vittnar om Fadern och Fadern vittnar om mig, och den Helige Anden vittnar om Fadern och mig.”1 Den Helige Anden har vittnat för mig om att allt detta är sant.

Jag började få mitt vittnesbörd i min ungdom när jag reflekterade över de tretton profetiska uttalanden som kallas Trosartiklarna, skrivna av Joseph Smith. Det var i Primär som vi lärde oss dem utantill. De beskriver de grundläggande trossatserna i Jesu Kristi återställda evangelium Det första uttalandet lyder: ”Vi tror på Gud den evige Fadern, på hans Son Jesus Kristus och på den Helige Anden.”2

Joseph Smith kände till gudomens natur bestående av tre medlemmar genom personlig erfarenhet. När han var 14 år gammal ville han veta vilken av de många kristna samfunden han skulle sluta sig till. I Bibeln i Jakobs brev i Nya testamentet läste han: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud.”3 I lydnad knäböjde han i bön och besöktes av Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus. Han beskrev dem som ”två personer, vilkas glans och härlighet trotsa all beskrivning, stående över [honom] i luften. En av dem talade till [honom], nämnande [honom] vid namn, och sade, pekande på den andre: Denne är min älskade Son. Hör honom.”4

Alltsedan barndomen har Joseph Smiths upplevelse varit en ledstjärna för mig – och det kan den vara för oss alla. Den unge profeten lärde sig sanningen om vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus, för han sökte i skrifterna efter sin himmelske Faders vilja och lydde sedan trofast.

Frälsaren var ett fullkomligt exempel på detta mönster enligt det som upptecknats i Bibeln. När Jesus var 12 år gammal undervisade han i templet och där hittades han av sin mor Maria och sin jordiske far Josef. Jesus sade till dem: ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?”5 Men Jesus menade inte det som tillhörde Josef. Han talade om det som tillhörde hans bokstavlige och evige Fader i himlen.

Sättet varpå Gud Fadern presenterade sin Son vid flera tillfällen är betydelsefullt: ”När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet … Och en röst från himlen sade: ’Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.’”6 Och på förklaringsberget ”kom en röst [ur molnet]: ’Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!’”7

När Jesus uppenbarade sig på den amerikanska kontinenten, presenterades han på samma sätt av sin Fader: ”Sen min älskade Son, i vilken jag har funnit behag, i vilken jag har härliggjort mitt namn! Hören honom!”8 Och sedan, nästan två tusen år senare, uttalades samma ord till den unge Joseph Smith: ”Denne är min älskade Son. Hör honom.”9

Det är av särskild betydelse att närhelst vår himmelske Fader vill presentera sin Son för oss, befaller han oss att lyssna – att ”höra” Jesu ord.

Vem är denne Jesus? Han deltog tillsammans med sin Fader i världens skapelse och var, under sin Faders ledning, ansvarig för skapandet av allt på jordens yta. ”Otaliga världar har jag skapat, och jag skapade också dem för min egen avsikt; och genom Sonen, som är min Enfödde, skapade jag dem.”10 Jesus Kristus är Faderns enfödde Son i köttet. Han är vår Medlare inför Fadern. Han är Frälsaren som gav sitt liv för oss och som talar vår sak inför Fadern. Därför ber vi till vår himmelske Fader i hans Sons, Jesu Kristi, namn. Sonen Jesus är inte samma varelse som sin Fader, men han liknar sin Fader. Han är också en förhärligad varelse med makt och myndighet.

Det är mycket upplysande och rörande att begrunda hur Jesus talade med sin Fader. I sin stora medlingsbön som finns i Bibeln i Johannesevangeliet, är det omisskännligt att Jesus erkänner sig vara Sonen. Lyssna på hans ord när han omtalar för sin Fader i himlen att han trofast genomfört sin jordiska mission:

”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra …

Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem [lärjungarna] … och de tror att du har sänt mig …

Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen …

Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett.”11

Under Frälsarens verksamhet blev lärjungarna verkligen ett, men inte som fysiska kroppar. De blev eniga i ändamål och kärlek. Det är denna enighet hos Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus som omtalas i skrifterna. De är skilda varelser men de är förenade i sitt ändamål, i sin kärlek till oss och i arbetet de utför till vår förmån.

Frälsaren bad också:

”Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till …

Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig …

eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd.”12

Ja, Jesus ville verkligen att vi skulle känna Fadern som han gjorde. Han bad:

”Rättfärdige Fader, världen har inte lärt känna dig, men jag känner dig, och de [lärjungarna] vet att du har sänt mig.

Jag har gjort ditt namn känt för dem, och jag skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i dem.”13

Jesus visade sin stora kärlek till dem som valde att följa honom när han bad för deras säkerhet: ”Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda.”14 Han bad för oss, bröder och systrar.

Och sedan bad vår Frälsare kärleksfullt att de, det vill säga vi, skulle få vara tillsammans med honom igen: ”Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig.”15

När Jesus förberedde sig för försoningsoffret, bad han till sin Fader i Getsemane örtagård där han tog på sig hela mänsklighetens synder, sorger och lidande. Under dessa ensamma timmar klargjorde han igen att han inte genomförde sitt eget verk. Han bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”16 I denna för honom och för oss allra viktigaste stund, talade han inte till sig själv och förlitade sig inte på sin egen styrka. Han bad till sin Fader, Gud den Allsmäktige, att stödja honom och hjälpa honom utföra sin Faders vilja, och hans Fader sände en ängel ”från himlen [som] gav honom kraft”.17 Jag älskar så den kärlek Fadern har till sin Son och till oss alla.

Från världens begynnelse till den sista stunden på korset har Frälsaren uträttat det som hör Fadern till. Han slutförde det verk som han blivit sänd att utföra. Därför undrar vi inte vem han talade till när han sade på korset: ”Det är fullbordat”18 och ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande. Och när han hade sagt detta gav han upp andan.”19 Vi vet att han bad till sin himmelske Fader.

Jag vittnar om att Frälsaren lever. Han är Faderns enfödde Son och han kommer att återvända hit för att regera på jorden. Han är Jesus Kristus, Israels Helige, ”full av nåd, barmhärtighet och sanning. Se, det är han, som kommer för att borttaga världens synder, ja, varje människas, vilken tror orubbligt på hans namn.”20 Han är Guds bokstavlige Son som uppstod från de döda på den tredje dagen och verkliggjorde uppståndelsen för alla som kommer till jorden. Jag vittnar också om att Gud vår evige Fader lever och älskar var och en av oss, för vi är hans barn. Så stor är hans kärlek att han sände sin enfödde Son till världen för att ”den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”.21

Som en Herren Jesu Kristi apostel vittnar jag om sanningen som finns i skrifterna, och det som blivit uppenbarat för mig kan bli uppenbarat för dig genom Anden. Det blir uppenbarat för dig enligt din lydnad och önskan. Frälsaren lärde oss under sin jordiska verksamhet att denna stora sanning gäller oss alla: ”Vadhelst I bedjen Fadern om i mitt namn, som är rätt, troende att I skolen få, se, det skall givas eder.”22 Jag vittnar om att jag har vetskap om dessa saker, och jag vet med säkerhet att det som jag har talat om är sant. Att ni må söka efter samma visshet är min bön i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. 3 Nephi 11:32.

  2. Trosart 1.

  3. Jak 1:5.

  4. JS skrifter 2:17.

  5. Luk 2:49.

  6. Matt 3:16–17.

  7. Luk 9:35.

  8. 3 Nephi 11:7.

  9. JS skrifter 2:17.

  10. Moses 1:33.

  11. Joh 17:4, 8, 18, 22.

  12. Joh 17:5, 23–24.

  13. Joh 17:25–26.

  14. Joh 17:15.

  15. Joh 17:24.

  16. Matt 26:39.

  17. Luk 22:43.

  18. Joh 19:30.

  19. Luk 23:46.

  20. Alma 5:48.

  21. Joh 3:16.

  22. 3 Nephi 18:20.