Generalkonferenser
”Mitt evangeliums principer”
Generalkonferensen i april 2021


”Mitt evangeliums principer”

(L&F 42:12)

En evangelieprincip är en doktrinärt grundad riktlinje för rättfärdigt utövande av moralisk handlingsfrihet.

Under Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas generalkonferens i oktober 1849 kallades äldste John Taylor i de tolv apostlarnas kvorum att öppna Frankrike för predikandet av Jesu Kristi evangelium. Hans verksamhet innebar också att han skulle redigera kyrkans första officiella tidskrift i det landet. Äldste Taylor utarbetade och publicerade en artikel år 1851 som svar på frågor som han ofta hade fått om kyrkan. Och nära slutet av denna essä erinrade sig äldste Taylor följande incident:

”För några år sedan i Nauvoo hörde jag hur en herre, en medlem i den lagstiftande församlingen, frågade Joseph Smith hur det kom sig att han kunde styra så många människor och bevara en sådan fullkomlig ordning, och påpekade samtidigt att det var omöjligt för dem att göra det någon annanstans. Herr Smith svarade att det var mycket enkelt att göra det. ’Hur?’ undrade den här gentlemannen, ’för oss är det mycket svårt’. Herr Smith svarade: ’Jag lär dem rätta principer, sedan styr de sig själva.’”1

Det är min bön att den Helige Anden ska undervisa och uppbygga var och en av oss allteftersom jag betonar den viktiga roll principer har i Jesu Kristi återställda evangelium.

Principer

Herren uppenbarade för profeten Joseph Smith att ”denna kyrkas äldster, präster och lärare ska undervisa om mitt evangeliums principer, vilka finns i Bibeln och Mormons bok, vari evangeliets fullhet finns”.2 Han förkunnade också att de sista dagars heliga skulle ”bli mera fullkomligt undervisade i teori, i princip, i lära, i evangeliets lag, i allting som rör Guds rike, som är viktigt för er att förstå”.3

Kortfattat uttryckt är en evangelieprincip en doktrinärt grundad riktlinje för rättfärdigt utövande av moralisk handlingsfrihet. Principer har sitt ursprung i mer omfattande evangeliesanningar och ger vägledning och normer för vår strävan framåt på förbundsstigen.

Till exempel pekar de tre första trosartiklarna ut grundläggande aspekter av läran i Jesu Kristi återställda evangelium: gudomens natur i första trosartikeln, följderna av Adams och Evas fall i andra trosartikeln och de välsignelser som möjliggjordes genom Jesu Kristi försoning i tredje trosartikeln.4 Och fjärde trosartikeln framlägger de första principerna – riktlinjerna för utövandet av tro på Jesus Kristus och omvändelse – och den första prästadömsförrättningen som gör det möjligt för Jesu Kristi försoning att vara verksam i våra liv.5

Visdomsordet är ännu ett exempel på en princip som riktlinje. Jag ber er lägga märke till de här inledande verserna i kapitel 89 i Läran och förbunden:

”Givet som en princip med ett löfte, anpassat efter förmågan hos de svaga och de svagaste av alla heliga som är eller kan kallas heliga.

”Se, sannerligen så säger Herren till er: Som följd av den ondska och de onda avsikter som finns och kommer att finnas i ränkfulla människors hjärtan i de sista dagarna, har jag varnat er, och förvarnar jag er, genom att ge er detta visdomsord genom uppenbarelse.”6

Den inspirerade undervisning som följer på den här inledningen ger varaktiga riktlinjer för både fysiskt och andligt välbefinnande och vittnar om specifika välsignelser som beror på vår trofasthet mot principen.

När vi lär oss, förstår och efterlever evangelieprinciper stärks vår tro på Frälsaren, vår hängivenhet till honom fördjupas och det inbjuder till en mängd välsignelser och andliga gåvor i våra liv. Principer för rättfärdighet hjälper oss också att se bortom våra personliga böjelser och självcentrerade önskningar genom att ge oss det dyrbara perspektivet av evig sanning när vi försöker finna vår väg genom jordelivets olika omständigheter, svårigheter, beslut och upplevelser.

Nutida exempel på undervisning av rätta principer

Joseph Smiths uttalande om att lära ut rätta principer är kanske en av hans oftast citerade lärdomar. Och vi finner kraftfulla exempel på det här inspirerade mönstret för undervisning i Herrens bemyndigade tjänares förkunnelse i dag.

Principen om icke-distraktion

President Dallin H. Oaks talade på generalkonferensen 1998 om aronska prästadömsbärares plikter vad gäller att förbereda, välsigna och dela ut sakramentet. Han förklarade principen om icke-distraktion och menade att en bärare av aronska prästadömet aldrig skulle vilja att något med hans yttre eller hans uppförande tog någon medlems uppmärksamhet ifrån hans eller hennes tillbedjan och förnyelse av förbund. President Oaks betonade också de närliggande principerna om ordningssamhet, renlighet, vördnad och värdighet.

Det är intressant att notera att president Oaks inte gav de unga männen en lång lista över saker att göra och att inte göra. I stället förklarade han principen med förväntningen att de unga männen och deras föräldrar och lärare skulle och borde använda sitt eget omdöme och sin egen inspiration för att följa riktlinjen.

Han förklarade: ”Jag tänker inte föreslå detaljerade regler, eftersom omständigheterna i olika församlingar och grenar i vår världsomfattande kyrka är så skiftande att en viss regel som verkar nödvändig i en omgivning kan vara mycket olämplig i en annan. Jag vill hellre föreslå en princip som grundar sig på lärosatserna. Om alla förstod denna princip, och handlade i enlighet med den, skulle det inte behövas så många regler. Om regler eller rådgivning behövs i enskilda fall, kan lokala ledare ordna med detta, i överensstämmelse med lärosatserna och principerna som hänför sig till dem.”7

Principen om sabbaten som ett tecken

Under generalkonferensen i april 2015 sa president Russell M. Nelson att ”sabbaten är en lust och en glädje”.8 Han förklarade också hur han personligen hade kommit att förstå en grundläggande princip om att helga sabbatsdagen:

”Hur kan vi helga sabbatsdagen? När jag var mycket yngre än i dag studerade jag andras texter där de hade listat saker man skulle göra och saker man inte skulle göra på sabbaten. Det var inte förrän senare som jag lärde mig genom skrifterna att det jag valde att göra och min inställning till sabbaten var ett tecken mellan mig och min himmelske Fader. Med den insikten behövde jag inte längre listor med ’gör’ och ’gör inte’. När jag behövde bestämma mig för om en aktivitet var lämplig att göra på sabbatsdagen eller inte, ställde jag helt enkelt frågan: ’Vilket tecken vill jag ge Gud?’ Den frågan gjorde de val jag fattade om sabbatsdagen kristallklara.”9

President Nelsons enkla men kraftfulla fråga betonar en princip som undanröjer alla tvivel om vad den innebär och om vad vi bör göra för att helga sabbaten. Hans fråga sammanfattar en riktlinje och norm som kan vara till välsignelse för oss alla i våra olika omständigheter.

Principen om att vara villig att låta Gud råda

På generalkonferensen för sex månader sedan beskrev president Nelson sin glädje när han leddes till en ny insikt om innebörden av ordet Israel. Han berättade för oss att han rördes i sitt innersta när han fick veta att ”självaste namnet Israel [avser] en person som är villig att låta Gud råda i hans eller hennes liv.”10 President Nelson angav sedan ett antal viktiga slutsatser som kommer av denna insikt.

Hans tal om att vara villig att låta Gud råda är ett minnesvärt exempel på undervisning av rätta principer så att vi kan styra oss själva. Och precis som han gjorde i sitt tal om att göra sabbaten till en lust och en glädje, ställde president Nelson principbaserade frågor som tjänar som vägvisare och normer för var och en av oss.

”Är du villig att låta Gud råda i ditt liv? Är du villig att låta Gud vara det viktigaste inflytandet i ditt liv?”

Han fortsatte:

”Betänk hur en sådan villighet kan välsigna dig. Om du är ogift och söker en evig livskamrat kan din önskan att vara ’av Israel’ hjälpa dig att avgöra vem du ska dejta och hur.

Om du är gift med en person som har brutit sina förbund gör din villighet att låta Gud råda i ditt liv att dina förbund med Gud förblir intakta. Frälsaren helar ditt brustna hjärta. Himlarna öppnas när du försöker få veta hur du ska gå framåt. Du behöver varken irra eller undra.

Om du har uppriktiga frågor om evangeliet eller kyrkan och väljer att låta Gud råda så blir du ledd till att hitta och förstå de absoluta, eviga sanningar som vägleder dig i livet och hjälper dig att hålla dig stadigt kvar på förbundsstigen.

När du ställs inför frestelser – även om frestelserna kommer när du är utmattad eller känner dig ensam eller missförstådd – föreställ dig modet du kan uppbåda när du väljer att låta Gud råda i ditt liv och när du vädjar till honom att stärka dig.

När vår största önskan är att låta Gud råda, att vara en del av Israel, blir så många beslut lättare. Så många problem blir icke-problem! Du vet hur du bäst vårdar ditt yttre. Du vet vad du ska titta på och läsa, var du ska tillbringa din tid och med vilka du ska umgås. Du vet vad du vill uppnå. Du vet vilket slags person du verkligen vill bli.”11

Notera hur många livsavgörande beslut och livserfarenheter som kan påverkas av principen om att vara villig att låta Gud råda: dejting och äktenskap, frågor och bekymmer angående evangeliet, frestelser, hur vi vårdar vårt yttre, vad vi ser på och läser, var vi tillbringar vår tid, vilka vi umgås med och mycket, mycket mer. President Nelsons inspirerade frågor betonar en enkel princip som ger vägledning i alla aspekter av livet och får oss att kunna styra oss själva.

Ett mycket litet roder

När Joseph Smith satt inlåst i fängelset i Liberty skrev han brev med undervisning till kyrkans medlemmar och ledare och påminde dem om att ”ett mycket stort skepp i storm har stor nytta av ett mycket litet roder som håller det upp mot vinden och vågorna”.12

Bild
Skeppets roder

Ett ”roder” är en ratt eller en rorpinne – ett redskap som används för att styra ett skepp eller en båt. Att det ”håller det upp mot vinden och vågorna” betyder att rodret vänder ett skepp så att det behåller balansen och inte kantrar när det stormar.

Bild
Fartyg vänder i en storm

Evangelieprinciperna är för mig och er vad rodret är för skeppet. Rätta principer gör att vi kan finna vår väg och stå stadigt, fast och orubbligt så att vi inte tappar balansen och faller i vår tids rasande stormar av mörker och förvirring.

Vi har blivit rikligt välsignade under den här generalkonferensen med att få kunskap om eviga principer av Herrens bemyndigade tjänare. Det är nu vårt personliga ansvar att styra oss själva enligt de sanningar som de har vittnat om.13

Vittnesbörd

President Ezra Taft Benson sa en gång: ”Under de kommande sex månaderna bör ert konferensnummer av [Liahona] stå närmast era standardverk och ofta användas.”14

Med all den kraft jag har i min själ uppmanar jag oss alla att lära, leva och älska rättfärdighetens principer. Endast evangeliets sanningar kan förmå oss att ”med glädje göra allt det som står i vår makt” för att sträva framåt på förbundsstigen och att ”se Guds frälsning och hans arm uppenbaras”.15

Jag vet att läran och principerna i Jesu Kristi evangelium är grunden till vägledning för våra liv och till varaktig glädje under jordelivet och i evigheten. Och denna underbara påskdag vittnar jag glatt om att vår levande Frälsare är den källa som alla dessa sanningar strömmar från. Det vittnar jag om i Herrens, Jesu Kristi heliga namn, amen.

Slutnoter

  1. John Taylor, i Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith (2007), s. 229.

  2. L&F 42:12.

  3. L&F 88:78.

  4. Se TA 1:1–3.

  5. Se TA 1:4.

  6. L&F 89:3–4.

  7. Dallin H. Oaks, ”Aronska prästadömet och sakramentet”, Liahona, jan. 1999, s. 45.

  8. Se Russell M. Nelson, ”Sabbatsdagen är en lust och en glädje”, Liahona, maj 2015, s. 129–132.

  9. Russell M. Nelson, ”Sabbaten är en lust och en glädje”, s. 130; betoning tillagd.

  10. Se Russell M. Nelson, ”Låt Gud råda”, Liahona, nov. 2020, s. 92.

  11. Se Russell M. Nelson, ”Låt Gud råda”, s. 94–95.

  12. L&F 123:16.

  13. President Harold B. Lee (1899–1973) manade medlemmarna att låta konferenstalen ”vägleda dem i deras vandring och tal under de kommande sex månaderna”. Han sa: ”Detta är de viktiga angelägenheter som Herren anser lämpliga att uppenbara för sitt folk i vår tid” (Conference Report, april 1946, s. 68).

    President Spencer W. Kimball (1895–1985) betonade också hur viktiga generalkonferenstalen är. Han sa: ”Ingen text eller skrift vid sidan av kyrkans standardverk bör ha en sådan framträdande plats i våra personliga bokhyllor – inte på grund av deras förträffliga retorik eller vältaliga framföranden, utan på grund av undervisningen som visar vägen mot evigt liv” (In the World but Not of It, Brigham Young University Speeches of the Year [14 maj 1968], s. 3).

    President Thomas S. Monson (1927–2018) bekräftade vikten av att studera konferenstal. Han sa: ”Må vi länge minnas det vi hört under den här generalkonferensen. Talen som hållits kommer ut i nästa månads Ensign och Liahona. Jag uppmanar er att studera dem och begrunda lärdomarna i dem” (”Tills vi möts igen”, Liahona, nov. 2008, s. 106).

  14. Ezra Taft Benson, ”Kommen till Kristus och varden fullkomnade i honom”, Nordstjärnan, juli 1988, s. 76.

  15. L&F 123:17.