Generalkonferenser
Upprörande orättvisor
Generalkonferensen i april 2021


Upprörande orättvisor

Jesus Kristus både förstår orättvisa och har makten att erbjuda ett botemedel.

År 1994 ägde ett folkmord rum i det östafrikanska landet Rwanda som delvis kom sig av djupt rotade stammotsättningar. Det har uppskattats att över en halv miljon människor dödades.1 Anmärkningsvärt nog har det rwandiska folket till stor del försonats2, men de här händelserna fortsätter att genljuda.

För snart tio år sedan, under ett besök i Rwanda, började min fru och jag konversera med en annan passagerare på Kigalis flygplats. Han beklagade sig över det orättvisa med folkmordet och frågade skarpt: ”Om det fanns en Gud, skulle han då inte ha gjort något åt det?” För den här mannen – och för många av oss – kan lidande och brutal orättvisa verka oförenligt med det faktum att det finns en god, kärleksfull himmelsk Fader. Likväl är han verklig, han är god och han älskar vart och ett av sina barn fullkomligt. Den här dikotomin är lika gammal som mänskligheten och kan inte förklaras i enkla ordalag eller på ett klistermärke till bilen.

För att börja reda ut den, låt oss utforska olika slags orättvisor. Tänk er en familj i vilken vart och ett av barnen får veckopeng om de utför vanliga hushållssysslor. En son, John, köper godis. En dotter, Anna, sparar sina pengar. Så småningom köper Anna sig en cykel. John tycker att det är så orättvist att Anna får en cykel när han inte får det. Men det var Johns val som skapade orättvisan, inte föräldrarnas handlingar. Annas beslut att avstå från den omedelbara tillfredsställelsen av att äta godis påförde inte John någon orättvisa eftersom han fick samma möjlighet som sin syster.

Våra beslut kan på liknande sätt inbringa långsiktiga fördelar eller ofördelaktigheter. Som Herren har uppenbarat: ”Om en person genom sin flit och lydnad förvärvar mer kunskap och intelligens i detta liv än en annan, kommer han att ha motsvarande större fördelar i den kommande världen.”3 När andra får fördelar på grund av sina flitiga val, är det inte rätt av oss att dra slutsatsen att vi har behandlats orättvist när vi har haft samma möjlighet.

Ett annat exempel på orättvisa härrör från en situation som min fru Ruth var med om som barn. En dag fick Ruth veta att hennes mamma skulle ta en av hennes yngre systrar, Merla, för att köpa nya skor. Ruth klagade: ”Mamma, det är så orättvist! Merla var den som fick nya skor senast.”

Ruths mamma frågade: ”Ruth, passar dina skor?”

”Det gör de väl”, svarade Ruth.

Ruths mamma sa då: ”Merlas skor passar inte längre.”

Ruth höll med om att varje barn i familjen borde ha skor som passade. Även om Ruth hade velat ha nya skor, försvann hennes känsla av att bli orättvist behandlad när hon såg omständigheterna genom mammans ögon.

En del orättvisor kan inte förklaras – oförklarliga orättvisor är upprörande. Orättvisor kommer av att vi lever med en kropp som är ofullkomlig, skadad eller sjukdomsdrabbad. Jordelivet är orättvist till sin natur. En del människor föds in i välstånd, andra inte. En del har kärleksfulla föräldrar, andra har det inte. En del lever i många år, andra bara några få år. Och så vidare och så vidare. En del personer begår skadliga misstag till och med när de försöker göra gott. En del väljer att inte lindra orättvisor fast de kan göra det. Beklämmande nog väljer en del individer att använda sin gudagivna handlingsfrihet till att skada andra fastän de aldrig bör göra det.

Olika typer av orättvisor kan gå in i varandra och skapa en tsunami av överväldigande orättvisa. Covid-19-pandemin, till exempel, drabbar oproportionellt ofta personer som redan är utsatta för mångfaktoriella, underliggande ofördelaktigheter. Mitt hjärta värker för dem som ställs inför sådana orättvisor, men jag förkunnar av hela mitt värkande hjärta att Jesus Kristus både förstår orättvisa och har makten att erbjuda ett botemedel. Ingenting kan jämföras med den orättvisa han uthärdade. Det var inte rättvist att han fick uppleva mänsklighetens alla smärtor och lidanden. Det var inte rättvist att han led för mina synder och misstag och för dina. Men han valde att göra det på grund av sin kärlek till oss och till sin himmelske Fader. Han förstår fullkomligt väl vad vi upplever.4

I skrifterna står det att forntida israeliter klagade över att Gud behandlade dem orättvist. Som svar frågade Jehova: ”Kan en mor glömma sitt dibarn så att hon inte har medlidande med sitt skötes son?” Hur osannolikt det än är att en kärleksfull mor skulle glömma sitt lilla barn, förkunnade Jehova att hans hängivenhet till och med var ännu mer orubblig. Han intygade: ”Ja, de kan glömma, men jag ska inte glömma dig … Se, jag har inristat dig på mina handflator. Dina murar står alltid inför mina ögon.”5 Eftersom Jesus Kristus genomled det oändliga, försonande offret har han fullkomlig medkänsla med oss.6 Han är alltid medveten om oss och våra omständigheter.

Under jordelivet kan vi ”frimodigt gå fram” till Frälsaren och ta emot förbarmande, helande och hjälp.7 Även när vi lider oförklarligt kan Gud välsigna oss på enkla, vanliga och betydelsefulla sätt. När vi lär oss att se de här välsignelserna växer vår tillit till Gud. I evigheten kommer vår himmelske Fader och Jesus Kristus att skingra alla orättvisor. Förståeligt nog vill vi veta hur och när. Hur ska de göra det? När ska de göra det? Vad jag vet har de inte uppenbarat hur eller när.8 Men det jag vet är att de kommer att göra det.

I orättvisa situationer är en av våra uppgifter att lita på att ”allt som är orättvist i livet kan bli rätt igen genom Jesu Kristi försoning”.9 Jesus Kristus övervann världen och ”absorberade” all orättvisa. Tack vare honom kan vi känna frid i den här världen och vara vid gott mod.10 Om vi låter honom göra det kommer Jesus Kristus att helga orättvisorna till vår nytta.11 Han kommer inte bara att trösta oss och återställa det som gått förlorat12 – han kommer att använda orättvisorna till vår nytta. När det gäller hur och när behöver vi liksom Alma inse och acceptera att det ”betyder inget, för Gud vet allt detta, och det räcker för mig att veta att det är så”.13

Vi kan försöka vänta med våra frågor om hur och när tills senare och fokusera på att utveckla tro på Jesus Kristus, att han både har makt att ställa allt till rätta och längtar efter att göra det.14 Att vi insisterar på att få veta hur och när är improduktivt och, trots allt, myopiskt15.

Under det att vi utvecklar tro på Jesus Kristus bör vi också sträva efter att bli som han. När vi närmar oss andra med medkänsla och försöker minska orättvisor där vi finner dem16 kan vi försöka ställa saker till rätta inom vår egen inflytelsesfär. Vår Frälsare föreskrev i sanning att vi ”ska verka med iver för en god sak och göra mycket av egen fri vilja och åstadkomma mycket rättfärdighet”.17

Någon som verkat med iver för att bekämpa orättvisor är advokaten Bryan Stevenson. Han har vigt sin juridiska verksamhet i USA åt att försvara falskt anklagade, få bort för höga straff och skydda grundläggande mänskliga rättigheter. För några år sedan försvarade Stevenson en man som blivit falskt anklagad för mord och hade dömts till döden. Stevenson bad mannens lokala kristna kyrka om stöd, trots att mannen inte var aktiv i sin kyrka och föraktades på sin hemort på grund av en beryktad utomäktenskaplig relation.

För att få församlingen att fokusera på det som verkligen betydde något, talade Stevenson med dem om kvinnan som anklagades för äktenskapsbrott och fördes fram inför Jesus. De som anklagade henne ville stena henne till döds, men Jesus sa: ”Den … som är utan synd kan kasta första stenen på henne.”18 De som anklagade kvinnan drog sig undan. Jesus dömde inte kvinnan, utan förmanade henne att inte synda mer.19

Efter att ha återgett den här händelsen konstaterade Stevenson att självrättfärdighet, rädsla och vrede till och med hade fått kristna att slunga iväg stenar på människor som snavar. Sedan sa han: ”Vi kan inte bara se på”, och han uppmuntrade församlingen att bli ”stenfångare”.20 Bröder och systrar, att inte kasta sten är det första steget mot att behandla andra med medkänsla. Det andra steget är att försöka fånga stenar som andra kastar.

Vårt sätt att hantera fördelar och ofördelaktigheter är en del av livets prov. Vi kommer att dömas, inte så mycket på grund av det vi säger utan för vårt sätt att behandla de sårbara och mindre privilegierade.21 Som sista dagars heliga strävar vi efter att följa Frälsarens exempel, att gå omkring och göra gott.22 Vi visar vår kärlek till vår nästa genom att arbeta på att tillförsäkra alla vår himmelske Faders barns värdighet.

Med våra egna fördelar och ofördelaktigheter i åtanke är det nyttigt med reflektion. Det var en ögonöppnare för John att förstå varför Anna fick cykeln. Det var upplysande för Ruth att se Merlas behov av skor genom sin mammas ögon. Att försöka se saker och ting ur ett evigt perspektiv kan vara klargörande. Under det att vi blir alltmer lika Frälsaren utvecklar vi mer empati, förståelse och kärlek till vår nästa.

Jag återgår till frågan som ställdes av vår medpassagerare i Kigali när han beklagade sig över det rwandiska folkmordets orättvisor: ”Om det fanns en Gud, skulle han då inte ha gjort något åt det?”

Utan att förminska det lidande som orsakades av folkmordet, och efter att ha erkänt vår oförmåga att förstå sådant lidande, svarade vi att Jesus Kristus har gjort något åt upprörande orättvisor.23 Vi förklarade många av evangeliets lärosatser gällande Jesus Kristus och återställelsen av hans kyrka.24

Efteråt frågade vår bekant med tårar i ögonen: ”Menar ni att det finns något som jag kan göra för mina döda föräldrar och min morbror?”

Vi svarade: ”Ja!” Vi vittnade sedan om att allt som är orättvist i livet kan ställas till rätta genom Jesu Kristi försoning och att familjer genom hans myndighet kan förenas för evigheten.

När vi drabbas av orättvisor kan vi dra oss undan Gud eller så kan vi närma oss honom för att få hjälp och stöd. Det mycket långa kriget mellan nephiterna och lamaniterna, till exempel, påverkade folket på olika sätt. Mormon lade märke till att ”många [hade] blivit förhärdade” medan andra ”hade veknat till följd av sina lidanden så att de ödmjukade sig inför Gud”.25

Låt inte orättvisor förhärda dig eller fräta bort din tro på Gud. Be i stället Gud om hjälp. Öka din uppskattning för och din förtröstan på Frälsaren. I stället för att bli bitter, låt honom hjälpa dig bli bättre.26. Låt honom hjälpa dig att hålla dig kvar, att låta dina bedrövelser ”[uppslukas] av glädjen i Kristus”27. Förena dig med honom i hans mission ”att förbinda dem som har förkrossade hjärtan”28, sträva efter att mildra orättvisor och att bli en stenfångare.29

Jag vittnar om att Frälsaren lever. Han förstår orättvisor. Märkena i hans handflator påminner honom ständigt om dig och dina omständigheter. Han betjänar dig i all din bedrövelse. För dem som kommer till honom ska en skönhetskrona ersätta sorgens aska – fröjd och glädje ska ersätta smärta och bedrövelse, uppskattning och hyllningar ska ersätta missmod och förtvivlan.30 Din tro på din himmelske Fader och Jesus Kristus kommer att belönas mer än du kan föreställa dig. Alla orättvisor – speciellt upprörande orättvisor – kommer att helgas till din nytta. Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Se John Reader, Africa: A Biography of the Continent (1999), s. 635–636, 673–679.

  2. Även om den rwandiska försoningen ser hoppfull ut är det en komplex fråga. En del ifrågasätter dess omfattning och varaktighet. Se till exempel ”The Great Rwanda Debate: Paragon or Prison?” Economist, 27 mars 2021, s. 41–43.

  3. L&F 130:19; betoning tillagd.

  4. Se Hebr. 4:15.

  5. 1 Ne. 21:15–16.

  6. Se Alma 7:11–13.

  7. Se Hebr. 4:16, se även Jes. 41:10; 43:2; 46:4; 61:1–3.

  8. Ett varningens ord: Vi bör motstå frestelsen att skapa egna teorier om hur och när, oavsett hur förnuftiga och välgrundade de är. Vi har inte rätt att fylla i tomrummet för det som Gud ännu inte har uppenbarat.

  9. Predika mitt evangelium: Vägledning för missionärer (2004), s. 52; se även Jes. 61:2–3; Upp. 21:4. ”Allt som är orättvist i livet kan bli rätt” innebär sannolikt att följderna av orättvisor kommer att lösas upp, lindras eller lyftas. I sitt sista konferenstal, ”Komma vad som komma skall, och älska det”, sa äldste Joseph B. Wirthlin att ”varje tårdroppe så småningom belönas med hundratals glädje- och tacksamhetstårar. … En kompensationsprincip [råder]” (Liahona, nov. 2008, s. 28).

  10. Se Joh. 16:33.

  11. Se 2 Ne. 2:2.

  12. Se Job 42:10, 12–13; Jakob 3:1.

  13. Alma 40:5.

  14. Se Mosiah 4:9.

  15. Se Russell M. Nelson, ”Låt Gud råda”, Liahona, nov. 2020, s. 93. Myopisk betyder kortsynt.

  16. Överbefälhavare Moroni bekräftade till exempel att det är fel av enskilda personer att stå vid sidan om och inte göra något när de kan hjälpa andra (se Alma 60:9–11; se även 2 Kor. 1:3).

  17. L&F 58:27; se även v. 26, 28–29.

  18. Joh. 8:7.

  19. Se Joh. 8:10–11; i Joseph Smith Translation står det i vers 11: ”Och från den stunden lovprisade kvinnan Gud, och trodde på hans namn”, vilket visar att Frälsarens uteblivna dömande och hans befallning ”synda nu inte mer” påverkade kvinnan under resten av hennes liv.

  20. Bryan Stevenson, Just Mercy: A Story of Justice and Redemption (2015), s. 308–309.

  21. Se Matt. 25:31–46.

  22. Se Apg. 10:38; se även Russell M. Nelson, ”Det andra stora budet”, Liahona, nov. 2019, s. 96–100.

  23. Se L&F 1:17, 22–23.

  24. De här lärosatserna uttrycks tydligt i ”Återställelsen av Jesu Kristi evangeliums fullhet: Ett tillkännagivande för världen vid 200-årsjubileet”, JesuKristiKyrka.org.

  25. Alma 62:41.

  26. Se Amos C. Brown, i Boyd Matheson, ”’It Can Be Well with This Nation’ If We Lock Arms as Children of God”, Church News, 25 juli 2019, thechurchnews.com.

  27. Alma 31:38.

  28. Se Luk. 4:16–19. Att förbinda dem som har förkrossade hjärtan är att återställa dem vilkas sinnen, vilja, intellekt eller innersta väsen har splittrats eller krossats (se James Strong, The New Strong’s Expanded Exhaustive Concordance of the Bible [2010], Hebrew dictionary section, s. 139, 271).

  29. Se till exempel Russell M. Nelson, ”Låt Gud råda”, Liahona, nov. 2020, s. 94; Dallin H. Oaks, ”Älska era fiender”, Liahona, nov. 2020, s. 26–29. President Nelson har gett oss uppmaningen: ”I dag uppmanar jag våra medlemmar överallt att gå i spetsen för att överge fördomsfulla inställningar eller handlingar. Jag vädjar till er om att förespråka respekt för alla Guds barn.” Det här handlar om mer än att bara motsätta sig fördomsfulla inställningar och handlingar. President Oaks har citerat pastor Theresa A. Dear: ”Rasism frodas av hat, förtryck, sammansvärjningar, passivitet, likgiltighet och tystnad.” Sedan sa han: ”Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga måste vi göra mer för att bidra till att rasismen rycks upp med rötterna.”

  30. Se Jes. 61:3. Att ta emot en skönhetskona [huvudprydnad] innebär att vi blir medarvingar med Jesus Kristus i Guds rike. Se även Donald W. Parry, Jay A. Parry och Tina M. Peterson, Understanding Isaiah (1998), s. 541–543.