1 Och det hände sig att sedan jag, Nephi, hade varit bortförd i Anden och sett allt detta återvände jag till min fars tält.

2 Och det hände sig att jag såg mina bröder, och de tvistade med varandra om det som min far hade sagt till dem.

3 För han sa dem i sanning mycket som var viktigt och som var svårt att förstå om man inte frågade Herren. Och eftersom de hade förhärdade hjärtan vände de sig inte till Herren som de borde.

4 Och nu var jag, Nephi, bedrövad på grund av deras hjärtans hårdhet och på grund av det jag hade sett och som jag visste oundvikligen måste ske på grund av människobarnens stora ogudaktighet.

5 Och det hände sig att jag överväldigades på grund av min sorg, för jag tyckte att min sorg var större än alla andra på grund av mitt folks undergång, för jag hade sett deras fall.

6 Och det hände sig att sedan jag återfått min styrka talade jag till mina bröder för att få veta orsaken till deras ordstrider.

7 Och de sa: ”Se, vi förstår inte de ord vår far har talat om olivträdets naturliga grenar och även om icke-judarna.”

8 Och jag sa till dem: ”Har ni frågat Herren?”

9 Och de sa till mig: ”Det har vi inte, för Herren tillkännager inte något sådant för oss.”

10 Se, då sa jag till dem: ”Hur kommer det sig att ni inte lyder Herrens befallningar? Hur kommer det sig att ni vill förgås för era hjärtans hårdhets skull?

11 Kommer ni inte ihåg vad Herren har sagt: ’Om ni inte förhärdar era hjärtan utan ber till mig med tro och tror att ni ska få, och noggrant lyder mina befallningar, ska förvisso detta tillkännages för er.’

12 Se, jag säger er att genom Herrens Ande, som var i vår far, jämfördes Israels hus med ett olivträd. Och se, är inte vi avbrutna från Israels hus, och är inte vi en gren av Israels hus?

13 Och det som vår far menar med de naturliga grenarnas inympning genom icke-judarnas fullhet är att i de sista dagarna, när våra avkomlingar har nedsjunkit i otro, ja, under många års tid och många släktled efter det att Messias uppenbarat sig i köttet för människobarnen, då ska Messias evangelium i sin fullhet komma till icke-judarna och från icke-judarna till återstoden av våra avkomlingar.

14 Och på den dagen ska återstoden av våra avkomlingar veta att de är av Israels hus och att de är Herrens förbundsfolk, och då ska de känna till och komma till kunskap om sina förfäder och likaså till kunskap om sin Återlösares evangelium som gavs till deras fäder av honom. Ja, de ska komma till kunskap om sin Återlösare och varje del av hans lära så att de kan veta hur de kan komma till honom och bli frälsta.

15 Och ska de då inte på den dagen glädjas och prisa sin evige Gud, sin klippa och sin frälsning? Ja, ska de inte på den dagen ta emot styrka och näring från den sanna vinstocken? Ja, ska de inte komma till Guds sanna fårahus?

16 Se, jag säger er: Jo, de ska åter bli ihågkomna bland Israels hus, och eftersom de är en naturlig gren av olivträdet ska de ympas in i det sanna olivträdet.

17 Och detta är vad vår far menar, och han menar att det inte ska ske förrän efter det att de blivit skingrade av icke-judarna, och han menar att det ska ske genom icke-judarna så att Herren ska kunna visa icke-judarna sin makt av just den anledningen att han ska förkastas av judarna, eller av Israels hus.

18 Således har vår far inte talat enbart om våra avkomlingar utan också om hela Israels hus och framhållit förbundet som skulle uppfyllas i de sista dagarna, det förbund som Herren slöt med vår fader Abraham med orden: ’Genom dina avkomlingar ska jordens alla släkter bli välsignade.’”

19 Och det hände sig att jag, Nephi, talade mycket till dem om dessa ting. Ja, jag talade till dem om judarnas återställelse i de sista dagarna.

20 Och jag förklarade för dem Jesajas ord, som talade om judarnas eller om Israels hus återställelse, och sedan de återställts skulle de aldrig mer bringas på skam och inte heller skulle de åter skingras. Och det hände sig att jag talade många ord till mina bröder så att de blev lugnade och ödmjukade sig inför Herren.

21 Och det hände sig att de åter talade till mig och sa: ”Vad betyder detta som vår far såg i en dröm? Vad betyder trädet som han såg?”

22 Och jag sa till dem: ”Det var en sinnebild för livets träd.”

23 Och de sa till mig: ”Vad betyder ledstången av järn som vår far såg och som ledde till trädet?”

24 Och jag sa till dem att det var Guds ord och de som hörsammar Guds ord och håller fast vid det, de ska aldrig förgås. Inte heller ska motståndarens frestelser och brinnande pilar slå dem med blindhet för att leda dem till undergång.

25 Därför uppmanade jag, Nephi, dem att ge akt på Herrens ord. Ja, jag uppmanade dem med hela min själs kraft och med all den förmåga jag besatt att de skulle ge akt på Guds ord och komma ihåg att alltid lyda hans befallningar i allting.

26 Och de sa till mig: ”Vad betyder floden med vatten som vår far såg?”

27 Och jag sa till dem att vattnet som min far såg var orenhet. Men hans tankar var så uppslukade av annat att han inte såg orenheten i vattnet.

28 Och jag sa till dem att den utgjorde en hemsk avgrund som skilde de ogudaktiga från livets träd och likaså från Guds heliga.

29 Och jag sa till dem att den var en sinnebild för det hemska helvete som ängeln sagt mig var berett för de ogudaktiga.

30 Och jag sa till dem att vår far även såg att Guds rättvisa också skilde de ogudaktiga från de rättfärdiga, och att dess sken var som skenet från en flammande eld som stiger upp till Gud i evigheters evighet och inte har något slut.

31 Och de sa till mig: ”Betyder detta kroppens pina under prövotidens dagar eller betyder det själens slutliga tillstånd efter den timliga kroppens död, eller talas det här om de ting som är timliga?”

32 Och det hände sig att jag sa till dem att det var en sinnebild för både timliga och andliga ting, för dagen skulle komma då de måste dömas för sina gärningar, ja, de gärningar som utförts av den timliga kroppen under deras prövotids dagar.

33 Om de således skulle dö i sin ogudaktighet måste de även förskjutas i fråga om de andliga ting som tillhör rättfärdigheten. De måste därför föras fram inför Gud för att dömas efter sina gärningar. Och om deras gärningar har varit orena måste de själva nödvändigtvis vara orena. Och om de är orena måste det nödvändigtvis vara så att de inte kan vistas i Guds rike. Om så skedde måste ju även Guds rike bli orent.

34 ”Men jag säger er att Guds rike inte är orent och att inget orent kan komma in i Guds rike. Därför måste det nödvändigtvis finnas en oren plats beredd för det som är orent.

35 Och det finns en plats beredd, ja, det hemska helvete som jag har talat om, och djävulen är den som bereder det. Därför är människosjälarnas slutliga tillstånd att vistas i Guds rike eller drivas ut på grund av den rättvisa som jag har talat om.

36 Därför stöts de ogudaktiga bort från de rättfärdiga och även från det livets träd vars frukt är högst dyrbar och mer begärlig än alla andra frukter. Ja, och den är den största av alla Guds gåvor.” Och så talade jag till mina bröder. Amen.