Kapitel 6

Jesus Kristus, vår Frälsare och Återlösare

”Vi förkunnar Jesu Kristi gudomlighet. Vi ser till honom som den enda källan till vår frälsning.”

Ur Ezra Taft Bensons liv

”Jag kan inte erinra mig någon tid då jag inte har trott på Jesus Kristus”, sade president Ezra Taft Benson. Det känns som om hans liv, död och uppståndelse alltid har varit en del av mig. Jag växte upp i ett hem med trofasta föräldrar som ärligt trodde på och vittnade om Kristus, vilket jag är ytterst tacksam för.”¹

Detta vittnesbörd om Jesus Kristus låg till grund för president Bensons liv. Det formade hans prioriteringar, vägledde honom i hans beslut och hjälpte honom genom prövningar. Det försåg honom med perspektiv på jordelivets mening och tillit till det eviga livets löften och välsignelser.

Under sin apostoliska verksamhet som ett särskilt vittne om Jesus Kristus, bar president Benson ofta sitt vittnesbörd om Frälsaren. Han vidkände att ”frågan ibland ställs om mormoner är kristna”, och vittnade därför:

”Vi förkunnar Jesu Kristi gudomlighet. Vi ser honom som den enda källan till vår frälsning. Vi strävar efter att efterleva hans lärdomar, och vi ser fram emot den tid då han ska komma tillbaka till denna jord för att regera som konungarnas Konung och herrarnas Herre. Vi säger som en profet i Mormons bok sade: ’Inget annat namn kommer att ges, och inte heller något annat sätt eller medel varigenom frälsning kan komma till människobarnen, än i och genom Kristi namn, han som är Herren den Allsmäktige’ (Mosiah 3:17).”²

President Bensons ord om Jesu Kristi gudomlighet hade ofta anknytning till Mormons bok.³ ”Genom Mormons bok har [Gud] gett vår tid konkret bevis på att Jesus är Kristus”, sade han.⁴ Han undervisade om att Mormons boks ”huvudsakliga uppgift” är att övertyga människor om denna sanning.⁵ ”Över hälften av alla verserna i Mormons bok hänvisar till vår Herre”, framhöll han. ”Han ges över 100 olika namn i Mormons bok. Dessa namn har en särskild betydelse när det gäller att beskriva hans gudomliga egenskaper.”⁶

President Bensons vittnesbörd om Frälsaren visade hur nära han stod honom personligen:

”Jag älskar honom av hela min själ.

Jag bär ödmjukt vittne om att han är samme kärleksfulle, barmhärtige Herre i dag som när han vandrade på Palestinas dammiga vägar. Han står sina jordiska tjänare nära. Han bryr sig om oss och älskar oss alla på jorden i dag. Det kan ni vara förvissade om.

Han lever i dag som vår Herre, vår Mästare, vår Frälsare, vår Återlösare och vår Gud.

Må Gud välsigna oss alla att tro på honom, att acceptera honom, att dyrka honom, att helt och fullt lita på honom.”⁷

”Ingen händelse [kan] vara viktigare för enskilda eller nationer än Mästarens uppståndelse.”

Ezra Taft Bensons lärdomar

På grund av sin oändliga kärlek till oss, återlöste Jesus Kristus oss från fysisk och andlig död.

Inget annat enskilt inflytande har gjort så stort intryck på denna jord som Jesu Kristi liv. Vi kan inte föreställa oss våra liv utan hans lärdomar. Utan honom skulle vi fara vilse bland mängder av trosåskådningar och sätt att tillbe, födda i fruktan och mörker där det sinnliga och materialistiska dominerar. Vi är långt ifrån framme vid det mål som är uppsatt för oss, men vi får aldrig förlora det ur sikte, och inte heller får vi glömma att vår stora klättring mot ljuset, mot fullkomlighet, inte skulle vara möjligt utan hans lärdomar, liv, död och uppståndelse.⁸

För att i någon grad kunna känna uppskattning och tacksamhet för det som Jesus Kristus gjorde för oss, måste vi komma ihåg dessa fundamentala sanningar:

Jesus kom till jorden för att göra vår Faders vilja.

Han kom med vetskap om att han skulle bära bördan av allas våra synder.

Han visste att han skulle lyftas upp på korset.

Han föddes till att vara hela människosläktets Frälsare och Återlösare.

Han kunde fullborda sin mission därför att han var Guds Son och hade gudomlig makt.

Han var villig att fullborda sin mission tack vare att han älskar oss.

Ingen dödlig varelse hade makten eller förmågan att återlösa alla andra dödliga från sitt förlorade och fallna tillstånd, inte heller kunde någon annan frivilligt förverka sitt liv och därmed åstadkomma en universell uppståndelse för alla andra dödliga.

Endast Jesus Kristus hade förmågan och viljan att utföra en sådan återlösande kärleksgärning.⁹

Jesus Kristus kom till den här jorden vid en förutbestämd tidpunkt genom en konungslig släktlinje som vidmakthöll hans gudaskap. I honom förenades hans mors jordiska egenskaper och hans evige Faders gudomliga egenskaper och makt.

Hans unika härkomst gjorde honom till arvinge till hederstiteln – Guds enfödde Son i köttet. Som Guds Son ärvde han makt och intelligens som ingen människa, varken förr eller senare, någonsin ägt. Han var bokstavligen Emmanuel, som betyder ”Gud med oss”. (Se Jes. 7:14; Matt. 1:23.)

Även om han var Guds Son som blivit sänd till jorden, krävde Faderns gudomliga plan att Jesus underkastades alla de svårigheter och prövningar som tillhör jordelivet. Han fick därför utstå ”frestelser … hunger, törst och utmattning”. (Mosiah 3:7.)

För att uppfylla kraven att få vara Återlösare av vår Faders alla barn, måste Jesus vara fullkomligt lydig mot Guds alla lagar. Genom att underkasta sig Faderns vilja, gick han ”från nåd till nåd tills han mottog en fullhet” av Faderns makt. Sålunda hade han ”all makt, både i himlen och på jorden”. (L&F 93:13, 17.)¹⁰

Eftersom Jesus var Gud – ja, Guds Son – kunde han lägga tyngden och bördan av andra människors synder på sig själv. Jesaja profeterade om vår Frälsares villighet att göra detta när han sade: ”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, … Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” (Jes. 53:4–5.)

Denna heliga, osjälviska gärning att frivilligt ta på sig alla andra människors synder utgör försoningen. Hur en person kunde bära allas synder övergår den dödliga människans fattningsförmåga. Men detta vet jag: Han tog verkligen på sig allas synder och gjorde det tack vare sin oändliga kärlek till var och en av oss. Han har sagt: ”Ty se, jag, Gud, har lidit detta för alla, för att de inte skall behöva lida om de omvänder sig. … Detta lidande fick mig, ja, Gud, den störste av alla, att skälva av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och själ – och jag önskade att jag inte skulle behöva dricka den bittra kalken och rygga.” (L&F 19:16, 18.)

Trots denna oerhörda smärta tömde han kalken. Han led alla människors smärta så att vi inte skulle behöva lida. Han utstod sina förföljares förödmjukelser och smädelser utan att klaga eller slå tillbaka. Han utstod prygling och sedan skammen att bli brutalt avrättad på ett kors.¹¹

I Getsemane och på Golgata fullbordade han den oändliga och eviga försoningen. Det var den största kärleksgärning som någonsin upptecknats. Sedan följde hans död och uppståndelse.

Således blev han vår Återlösare – genom att återlösa oss alla från fysisk död, och återlösa dem av oss från andlig död vilka lyder evangeliets lagar och förordningar.¹²

Kanske kan vi inte under vårt jordeliv förstå hur han utförde sin gärning, men vi måste förstå varför han gjorde det han gjorde.

Det var hans osjälviska och oändliga kärlek till oss som drev honom att göra allt det han gjorde.¹³

”Inget annat enskilt inflytande har gjort så stort intryck på denna jord som Jesu Kristi liv.”

Jesus Kristus kom fram ur graven, och han lever idag som en uppstånden person.

De största historiska händelserna är de som påverkar flest antal människor under längst tid. Enligt detta kriterium kan ingen händelse vara viktigare för enskilda människor eller nationer än Mästarens uppståndelse.

Helt säkert kommer alla själar som levt och dött på jorden att bokstavligen uppstå, och man borde verkligen förbereda sig noggrant inför den händelsen. En härlig uppståndelse bör vara varje människas mål, för uppståndelsen kommer verkligen att äga rum.

Ingenting är mer universellt än uppståndelsen. Allt levande kommer att uppstå. ”Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.” (1 Kor. 15:22.)

I skrifterna läser vi att på den tredje dagen efter Jesu korsfästelse inträffade en stor jordbävning. Stenen rullades bort från ingången till graven. Några av kvinnorna bland hans mest hängivna efterföljare, kom till platsen med kryddor ”men fann inte Herren Jesu kropp”.

Änglar visade sig och sade helt enkelt: ”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått.” (Luk. 24:3–6.) Ingenting i världshistorien kan jämföras med denna dramatiska kungörelse: ”Han är inte här, han har uppstått.”

Det faktum att Herren uppstod bygger på många trovärdiga vittnens vittnesmål. Den uppståndne Herren visade sig för flera kvinnor, för de två lärjungarna på vägen till Emmaus, för Petrus, för apostlarna – och ”därefter”, berättar Paulus, ”visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång. … Allra sist visade han sig också för [Paulus].” (1 Kor. 15:6, 8.) …

Som ett av hans vittnen i de sista dagarna, vittnar jag om att han lever idag. Han är en uppstånden person. Han är vår Frälsare, vår Herre, Guds egen Son. Jag vittnar om att han ska komma tillbaka som vår förhärligade, uppståndne Herre. Den dagen är inte så långt borta. För alla som tar emot honom som Frälsare och Herre innebär hans bokstavliga uppståndelse att livet inte tar slut med döden, för han lovade: ”Ty jag lever, och ni kommer att leva.” (Joh. 14:19.)¹⁴

Han var den ende som hade förmågan att uppstå. Och på tredje dagen efter det att han begravts, kom han levande fram ur graven och visade sig för många. Som ett av hans särskilda vittnen som kallats därtill i denna tid, vittnar jag för er om att han lever. Han lever med en uppstånden kropp. Det finns ingen sanning eller något faktum som jag är mer övertygad eller säker på, än vår Herres bokstavliga uppståndelse.¹⁵

Vi måste vara ståndaktiga i vårt vittnesbörd om Jesus Kristus.

En ovärderlig välsignelse som alla medlemmar i kyrkan kan få är ett vittnesbörd om Jesus Kristus och hans kyrkas gudomlighet. Ett vittnesbörd är en av de få ägodelar som vi kan ta med oss när vi lämnar det här livet.

Att ha ett vittnesbörd om Jesus är att genom den Helige Anden besitta kunskap om Jesu Kristi gudomliga mission.

Att ha ett vittnesbörd om Jesus är att ha kunskap om vår Herres gudomliga födelse – att veta att han i sanning är den Enfödde Sonen i köttet.

Att ha ett vittnesbörd om Jesus är att veta att han var den utlovade Messias och att han utförde många mäktiga under medan han levde bland människorna.

Att ha ett vittnesbörd om Jesus är att veta att de lagar han framlade som sin lära är sanna och att sedan hålla sig till dessa lagar och förordningar.

Att ha ett vittnesbörd om Jesus är att veta att han frivilligt tog på sig hela människosläktets synder i Getsemane örtagård, vilket fick honom att lida till både kropp och själ, och att blöda ur varje por. Allt detta gjorde han så att vi inte skulle behöva lida om vi omvänder oss. (Se L&F 19:16, 18.)

Att ha ett vittnesbörd om Jesus är att veta att han segerrik kom fram ur graven med en fysisk, uppstånden kropp. Och eftersom han lever ska hela människosläktet också leva.

Att ha ett vittnesbörd om Jesus är att veta att Gud Fadern och Jesus Kristus verkligen visade sig för profeten Joseph Smith för att inleda en ny evangelieutdelning så att frälsning kan predikas för alla nationer innan han kommer.

Att ha ett vittnesbörd om Jesus är att veta att den kyrka han grundade i tidens mitt och återupprättade i vår tid är, som Herren har förkunnat, ”den enda sanna och levande [kyrkan] på hela jordens yta”. (L&F 1:30.)

Det är viktigt att äga ett sådant vittnesbörd. Men än viktigare är att vi är ståndaktiga i vårt vittnesbörd.

Ett vittnesbörd om Jesus innebär att vi tror på Jesu Kristi gudomliga mission, omfamnar hans evangelium, och utför hans verk. Det innebär också att vi tror på Joseph Smiths och hans efterträdares profetiska mission och följer deras råd. Och Jesus sade: ”Antingen genom min egen röst eller genom mina tjänares röst, ty det är detsamma.” (L&F 1:38.)

Herren sade till Joseph Smith beträffande dem som till sist ska erhålla det celestiala rikets välsignelser:

”Det är de som tog emot Jesu vittnesbörd och trodde på hans namn samt lät döpa sig i likhet med hans begravning, genom att begravas i vattnet i hans namn, och detta enligt den befallning som han har givit.” (L&F 76:51.)

Dessa är de som är frimodiga i sitt vittnesbörd om Jesus, som, enligt Herrens förkunnelse ”genom tro övervinner och beseglas genom löftets Helige Ande, som Fadern utgjuter över alla dem som är rättfärdiga och sanna.” (L&F 76:53.)¹⁶

Tro på Jesus Kristus innebär att fullständigt förlita sig på honom och följa hans lärdomar.

Grundprincipen i vår religion är tro på Herren Jesus Kristus. Varför är det nödvändigt att en enda person får all vår tillit och allt vårt hopp? Varför är det nödvändigt att tro på honom för att få sinnesfrid här i livet och hopp om det kommande?

Våra svar på de här frågorna avgör om vi möter framtiden med mod, hopp och optimism eller med ängslan, oro och pessimism.

Mitt budskap och vittnesbörd är detta: Ingen annan än Jesus Kristus har det som krävs för att ge oss det hopp, den tillförsikt och den styrka som vi behöver för att övervinna världen och höja oss över våra mänskliga svagheter. För att göra det, måste vi tro på honom och leva efter hans lagar och lärdomar. …

Att tro på honom innebär mer än att bara erkänna att han lever. Det är mer än att bekänna sin tro.

Att tro på Jesus Kristus är att helt och fullt lita på honom. Som Gud har han oändlig makt, intelligens och kärlek. Det finns inget mänskligt problem som han inte kan lösa. Tack vare att han stigit ned djupare än allt (se L&F 122:8), har han förmåga att hjälpa oss övervinna våra dagliga svårigheter.

Att tro på honom innebär att tro att även om vi inte förstår allt, så gör han det. Därför måste vi se till honom i varje tanke, utan att tvivla eller frukta. [Se L&F 6:36.]

Att tro på honom innebär att lita på att han har all makt över alla människor och alla nationer. Det finns inget ont som han inte kan hejda. Allt är i hans händer. Den här jorden är hans rättmätiga herradöme. Men han tillåter ondska, så att vi kan välja mellan gott och ont.

Hans evangelium är det fullkomliga botemedlet mot alla mänskliga problem och samhällssjukdomar.

Men hans evangelium är bara verksamt i den mån det tillämpas i vårt liv. Därför måste vi ”mätta [oss] med Kristi ord, ty se, Kristi ord skall tillkännage för [oss] allt [vi] bör göra”. (2 Nephi 32:3.)

Om vi inte handlar efter hans lärdomar, visar vi inte tro på honom.

Tänk hur annorlunda världen skulle vara om alla människor gjorde som han sade: ”Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. … Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matt. 22:37, 39.)

Vilket är då svaret på frågan ”Vad ska man göra åt de problem och utmaningar som enskilda, samhällen och nationer står inför idag”? Här är hans enkla botemedel:

”Tro på Gud. Tro att han är och att han har skapat allt, både i himlen och på jorden. Tro att han har all visdom och all makt, både i himlen och på jorden. Tro att människan inte förstår allt det som Herren kan förstå. …

Tro att ni måste omvända er från era synder och överge dem och ödmjuka er inför Gud, och be i hjärtats uppriktighet om att han skall förlåta er. Och om ni nu tror allt detta, se då till att ni gör det.” (Mosiah 4:9–10; kursivering tillagd.)¹⁷

Vi är som mest välsignade och fyllda av glädje när vi strävar efter att bli lika Jesus Kristus.

Ett av ändamålen med detta liv är att vi ska prövas för att se om vi ”kommer att göra allt vad Herren” vår Gud befaller oss. (Abraham 3:25.) Vi ska med andra ord lära oss Herrens vilja och handla efter den. Vi ska följa Jesu Kristi föredöme och vara lika honom.

Den viktigaste frågan i livet bör vara den som Paulus ställde: ”Herre, vad vill du jag skall göra?” (Apg. 9:6, Karl XII bibel.)

Vi behöver fler av Kristi män och kvinnor som alltid kommer ihåg honom, som håller de bud som han givit dem. Bästa sättet att mäta vår framgång är att se hur nära vi i varje ögonblick kan vandra i hans fotspår.¹⁸

Vissa människor är villiga att dö för sin tro, men de är inte villiga att helt och hållet leva för den. Kristus både levde och dog för oss. Genom hans försoning och genom att vandra i hans spår kan vi få den största av alla gåvor – evigt liv, som är det liv som vår store evige Fader i himlen lever.

Kristus ställde frågan: ”Vad slags män bör ni då vara?” Han svarade då genom att säga att vi bör vara sådana som han är. (3 Nephi 27:27.)

Den människa är lyckligast och mest välsignad som lever så nära Kristus som möjligt. Detta har ingenting att göra med jordisk rikedom, makt eller anseende. Det enda verkliga provet på vår storhet och sällhet består i hur väl vi lyckas efterlikna Mästaren Jesus Kristus. Han är den rätta vägen, den fullkomliga sanningen och det överflödande livet.

En ständig och ofta återkommande fråga i våra sinnen, som påverkar alla tankar och handlingar i våra liv, bör vara ”Herre, vad vill du jag ska göra?” (Apg. 9:6, Karl XII bibel.) Svaret på den frågan kommer endast genom Kristi ljus och den Helige Anden. Lyckliga är de som lever så, att de kan vara uppfyllda av båda. …

Med tanke på allt som Jesus Kristus har gjort och gör för oss, finns det något som vi skulle kunna göra för honom.

Kristi stora gåva till oss var hans liv och offer. Borde detta då inte vara vår lilla gåva till honom – våra liv och offer, inte bara nu utan även i framtiden?¹⁹

De som låter sig ledas av Kristus uppfylls av Kristus. Deras vilja uppgår i hans vilja. (Se Joh. 5:30.) De gör alltid det som behagar Herren. (Se Joh. 8:29.) De är inte endast villiga att dö för Herren, utan ännu viktigare är att de vill leva för honom.

Besök deras hem, och tavlorna på väggarna, böckerna på hyllorna, musiken de spelar, deras ord och handlingar, avslöjar att de är kristna. De står som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt. (Se Mosiah 18:9.) De har Kristus i sinnet och vänder sig till honom i varje tanke. (Se L&F 6:36.) De har Kristus i hjärtat och låter sin tillgivenhet tillägnas Herren för evigt. (Se Alma 37:36.)

Nästan varje vecka tar de sakramentet och vittnar på nytt för sin evige Fader att de är villiga att ta på sig hans Sons namn och alltid minnas honom samt hålla hans bud. (Se Moroni 4:3.)

På Mormons boks språk, ”mättar [de sig] med Kristi ord” (2 Nephi 32:3), ”talar om Kristus” (2 Nephi 25:26), ”gläds i Kristus” (2 Nephi 25:26), ”blir levandegjorda i Kristus” (2 Nephi 25:25), och ”gläds i [sin] Jesus” (se 2 Nephi 33:6). Kort sagt förlorar de sig själva i Herren och finner evigt liv. (Se Luk. 17:33.)²⁰

Förslag till studier och diskussion

Frågor

President Benson lärde att även om vi inte helt förstår hur Frälsaren genomförde försoningen, kan vi förstå varför han gjorde det (se avsnitt 1). Hur påverkas ditt liv av att du förstår det?
När du studerar avsnitt 2, fundera över vad Frälsarens uppståndelse innebär. Vilket inflytande har hans uppståndelse på ditt liv?
Varför tror du att ett vittnesbörd om Jesus Kristus är ”en ovärderlig gåva”? (Se avsnitt 3.) Vad innebär det för dig att vara frimodig i ditt vittnesbörd om Frälsaren?
Begrunda president Bensons ord om tro på Jesus Kristus (se avsnitt 4). På vilka sätt sträcker sig denna beskrivning av tro på Kristus bortom ”att bara medge att han lever”?
President Benson sade att människor som ”låter sig ledas av Kristus” är villiga att ”dö för Herren, … [och] ännu viktigare … de vill leva för honom” (avsnitt 5). Vad betyder det för dig att leva för Frälsaren?

Skriftställen som hör till detta ämne:

Joh. 10:17–18; 2 Nephi 9:20–24; 31:20–21; Mosiah 16:6–11; 3 Nephi 27:20–22; Moroni 7:33; L&F 19:1–3, 16–19; 76:22–24; Trosartikel 3

Studiehjälpmedel

”När du känner den glädje som kommer av att förstå evangeliet, vill du tillämpa det du lärt dig. Sträva efter att leva i harmoni med din förståelse. Att göra detta stärker din tro, kunskap och ditt vittnesbörd” (Predika mitt evangelium [2004], s. 19).