Kapitel 16

De äldre i kyrkan

”Må dessa gyllene år bli era bästa år då ni älskar och tjänar. Och må Gud välsigna dem som tar hand om er – er familj, era vänner, och era medsyskon och ledare i kyrkan.”

Ur Ezra Taft Bensons liv

Ezra Taft Benson var 86 år gammal när han blev president för kyrkan. Han förstod de glädjeämnen och utmaningar som kommer under livets höst. En källa till glädje för honom var umgänget med hans hustru Flora. Paret firade sin sextionde bröllopsdag under hans första år som president. De njöt av varandras sällskap och besökte templet tillsammans nästan varje fredagsmorgon. På hans åttiosjunde födelsedagsfest frågade någon president Benson vad som var hemligheten bakom ett långt och lyckligt liv. ”Han hann inte svara innan syster Benson retsamt men menande sade: ’Han har en bra hustru’.”¹

På ålderns höst tyckte president och syster Benson mycket om att umgås med sina barn och barnbarn och deras familj fortsatte ta lärdom av deras föredöme. ”En dotterdotter bodde med sina morföräldrar under en stor del av hans första arton månader som president, och hon ombads ofta att följa med dem på resor och hjälpa dem med deras personliga behov. Hon iakttog själv sina morföräldrar hemma – deras träffar på glassbarer, hur de satt i soffan och höll varandras hand och talade om gångna tider, sjöng och skrattade ihop, värmen när de fick besök av sina hemlärare och andra som kom på besök.”²

Barnbarnen insåg vilken välsignelse deras visa och kärleksfulla far- och morföräldrars inflytande var. ”En sondotter skrev ett tackbrev efter att president Benson hade gett henne och hennes man goda råd inför ett svårt beslut. ’Vi frågade dig vad du tyckte och du svarade: ”Be om det. Jag vet att ni kommer att fatta rätt beslut.” Ditt förtroende för oss gav oss extra tillit.’”³

Till den generalkonferens som följde omedelbart på hans nittionde födelsedag, förberedde president Benson ett tal riktat ”till de äldre i kyrkan och till deras familjer och till dem som hjälper dem med det som de behöver.” I inledningen uttryckte han hur ämnet berörde honom personligen: ”Jag har speciella känslor för de äldre – för denna fantastiska grupp av män och kvinnor. Jag känner det som om jag i viss mån förstår dem, för jag är en av dem.”⁴

”Jag har speciella känslor för de äldre. … Jag känner det som om jag i viss mån förstår dem, för jag är en av dem.”

Ezra Taft Bensons lärdomar

Herren känner och älskar de äldre och på dem har han lagt många av sina största ansvar.

Herren känner och älskar de äldre bland sitt folk. Det har alltid varit så, och på dem har han lagt många av sina största ansvar. I olika tidsutdelningar har han lett sitt folk genom profeter som var till åren komna. Han har behövt ålderns visdom och erfarenhet, den inspirerade vägledning som de ger som under många år bevisat sin trofasthet till hans evangelium.

Herren välsignade Sara på hennes ålderdom så att hon födde ett barn åt Abraham. Kung Benjamins kanske mest storslagna predikan hölls när han var mycket gammal och inte hade lång tid kvar att leva. Han var sannerligen ett redskap i Herrens händer för att leda och upprätta frid bland sitt folk.

Många andra män och kvinnor har under århundradenas lopp uträttat stora ting när de gått ut för att tjäna Herren och hans barn, ja, till och med i sin ålderdom.

I vår tidsutdelning har, av de 13 profeter som kallats av Herren, många kallats när de var i sjuttio- eller åttioårsåldern, eller till och med ännu äldre. Herren känner och älskar sina barn som har bidragit med så mycket genom deras år av erfarenhet!

Vi älskar er som är de äldre i kyrkan. Ni är idag den snabbast växande befolkningsgruppen i världen, liksom i kyrkan.

Vår önskan är att era gyllene år ska vara underbara och givande. Vi ber att ni ska känna glädjen av ett meningsfullt liv och ett liv fyllt med underbara minnen och till och med ännu större förväntningar genom Kristi försoning. Vi hoppas att ni kan känna den frid som Herren lovat dem som fortsätter att sträva efter att hålla hans bud och följa hans exempel. Vi hoppas att era dagar är fyllda av saker att göra och sätt att ge tjänande åt andra som inte har det lika bra som ni. Äldre betyder nästan alltid bättre, för er rikedom av visdom och erfarenhet kan fortsätta att utvecklas när ni sträcker er ut mot andra.⁵

Vi kan göra det bästa av vår ålderdom.

Låt oss föreslå åtta områden inom vilka vi kan göra det bästa av vår ålderdom.

1. Arbeta i templet och besök det ofta. Vi som är äldre ska inte bara använda vår energi till att välsigna våra föregångare, utan också försäkra oss om, så långt det är möjligt, att alla våra efterkommande får ta emot upphöjelsens förrättningar i templet. Arbeta med era familjer, rådgör med och be för dem som kanske fortfarande är ovilliga att förbereda sig.

Vi uppmanar alla som kan, att ofta besöka templet och ta emot kallelser att verka i templet, när hälsa, styrka och avstånd tillåter det. Vi behöver er hjälp med tempelarbetet. Allt eftersom antalet tempel ökar, behöver vi fler medlemmar som förbereder sig för detta underbara tjänande. Syster Benson och jag är tacksamma för att vi nästan varje vecka kan besöka templet tillsammans. Vilken välsignelse detta har varit i vårt liv!

2. Samla in och skriv släkthistoria. Vi kallar er att ihärdigt samla in och skriva er egen och släktens historia. I många fall är det bara ni själva som inom er har berättelsen, minnet av nära och kära, händelser och datum. Ibland är det du som är släkthistorien. Det finns få sätt att bättre bevara sin arvedel än att samla in och skriva sin släkthistoria.

3. Engagera er i missionsarbetet. Vi behöver ett större antal äldre missionärer inom missionsverksamheten. I den mån hälsa och tillgångar gör det möjligt, kallar vi hundratals fler av våra äkta par att ställa allt till rätta i sitt liv och verka som missionärer. Vi behöver er verkligen på missionsfältet! Ni kan utföra missionsarbete på sätt som våra yngre missionärer inte kan.

Jag är tacksam för att två av mina egna systrar, som är änkor, har kunnat verka tillsammans som missionärskamrater i England. De var 68 och 73 år gamla när de blev kallade och de hade båda en fantastisk upplevelse.

Vilket föredöme och vilken välsignelse för en familj när far- och morföräldrar verkar som missionärer. De flesta äldre par som reser iväg blir stärkta och får förnyad kraft genom missionsarbetet. Genom denna heliga tjänandets väg blir många helgade och känner glädjen av att föra andra till kunskapen om fullheten av Jesu Kristi evangelium. …

4. Bygg upp familjegemenskap genom ert ledarskap. Vi uppmanar alla äldre medlemmar att kalla samman sina familjer. Organisera dem i sammanhängande enheter. Bidra med ledarskap på familjesammankomsterna. Håll släktträffar som skapar en känsla av sammanhållning och gemensamt arv. Några av mina vackraste minnen är från våra familjesammankomster och släktträffar. Skapa underbara familjetraditioner som binder er tillsammans för evigt. När vi gör så, kan vi skapa en bit av himlen här på jorden i våra egna familjer. När allt kommer omkring är evigheten bara en fortsättning på ett rättfärdigt familjeliv.

5. Ta emot och verka i kallelser i kyrkan. Vi litar på att alla äldre medlemmar som på något sätt kan, tar emot kallelser i kyrkan och uppfyller dem med värdighet. Jag är tacksam över att själv känna bröder som är i sjuttio- och åttioårsåldern och som verkar som biskopar och grenspresidenter. Vi behöver verkligen råd och inflytande från dem som har vandrat på livets väg! Vi behöver alla höra om er framgång och hur ni har övervunnit sorger, smärta eller besvikelser och hur ni har blivit starkare av att ha erfarit dem.

Det finns många tillfällen för er att verka i de flesta av kyrkans organisationer. Ni har den tid och den fasta grund i evangeliet som gör det möjligt för er att utföra ett storslaget arbete. På så många sätt visar ni vägen till ett trofast tjänande i kyrkan. Vi tackar er för allt som ni har gjort och ber att Herren ska stärka er så att ni kan göra ännu mer.

6. Planera för er ekonomiska framtid. Allteftersom ni närmar er pensionsåldern och de kommande decennierna ber vi alla våra äldre medlemmar att planera enkelt för de år som följer efter yrkeslivet. Låt oss undvika onödiga skulder. Vi uppmanar också till försiktighet när det gäller att skriva på ekonomiska förbindelser, till och med när det gäller familjemedlemmar, då pensionen kan komma att äventyras.

Var ännu mer försiktiga på er ålderdom med ”bli rik”-metoder, högbelåning av hem eller investeringar i tveksamma företag. Gå försiktigt fram så att inte ett helt livs planer förstörs av ett eller flera dåliga ekonomiska beslut. Planera tidigt er ekonomiska framtid och följ sedan den planen.

7. Utför ett kristuslikt tjänande. Kristuslikt tjänande upphöjer. Därför uppmanar vi alla de äldre medlemmar som kan, att svinga sin skära för att tjäna andra. Detta kan vara en del av helgelseprocessen. Herren har lovat att de som förlorar sitt liv i andras tjänst, finner sig själv. Profeten Joseph Smith talade om för oss att vi ska ”ägna vårt liv” åt att förverkliga Herrens avsikter (L&F 123:13).

Frid, glädje och välsignelser kommer till dem som tjänar andra. Ja, vi anbefaller alla att utföra kristuslikt tjänande, men det är särskilt ljuvligt i de äldres liv.

8. Se till att hålla er friska och aktiva. Vi gläder oss åt att så många av de äldre arbetar på att hålla sig friska på sin ålderdom.

Så roligt att se våra äldre hålla sig spänstiga och aktiva! När ni håller er aktiva, fungerar både sinnet och kroppen bättre.⁶

”Må dessa gyllene år bli era bästa år när ni lever, älskar och tjänar fullt ut.”

När vi tjänar andra hjälper vi till att läka dem som har förlorat närstående eller som är rädda att bli ensamma.

Till dem som har förlorat sin äkta hälft skulle vi också vilja uttrycka vår kärlek. Ibland får en del av er en känsla av att vara överflödiga och ensamma, vilket nästan kan vara överväldigande. I så många fall behöver det inte vara så. I tillägg till de åtta förslag som just nämnts, finns här exempel på aktiviteter som har visat sig vara till hjälp för andra.

En del som är ensamma håller sig sysselsatta genom att sy lapptäcken till varje nytt barnbarn som ska gifta sig, eller till varje nytt barn som föds i familjen. Andra skriver födelsedagsbrev eller närvarar vid barnbarnens skol- eller idrottsaktiviteter när de kan. En del sammanställer album åt varje barnbarn att ge bort på födelsedagar.

Vi ser många av våra andra änkor utföra frivilligt tjänande på sjukhusen eller hjälpa till med andra tjänster i samhället. Många finner tillfredsställelse i att hjälpa till på dessa sätt.

Nyckeln till att övervinna ensamhet och känslan av att vara överflödig för den som har fysisk förmåga är att gå utanför sig själv och hjälpa andra som verkligen behöver hjälp. Vi lovar dem som utför detta tjänande att de i viss mån kommer att övervinna förlusten av närstående eller rädslan för ensamheten. Sättet att må bättre i er egen situation är genom att förbättra någon annans omständigheter.⁷

I tider av sjukdom och smärta kan vi hålla oss andligt starka.

Till dem som är sjuka och lider av livets förändringar uttrycker vi vår särskilda omtanke och kärlek. Vi har er i vårt hjärta och i våra böner. Minns vad fader Lehi sade när han välsignade sin son Jakob som hade fått utstå mycket från sina äldre bröder Laman och Lemuel. Han sade: ”[Du] känner Guds storhet. Och han skall helga dina lidanden till ditt bästa” (2 Nephi 2:2). Det kommer han också att göra för er.

Vår bön är att ni ska fortsätta sträva efter att hålla er starka. Vi vet att det inte alltid är lätt. Vi ber för dem som nu hjälper er med sysslor som ni inte själva kan göra längre, att de skall göra det med kärlek och i en anda av omsorg.

Vi hoppas att ni skall fortsätta frambringa goda tankar och känslor och snabbt skjuta åt sidan sådant som är skadligt och nedbrytande för er. Vi litar på att era böner uppsänds dagligen, ja, även varje timme, om så behövs. Som Mormons bok lär: ”[Lev] i tacksägelse för den stora barmhärtighet och de många välsignelser som han skänker er” (Alma 34:38).

Ni kommer att finna att dagliga studier i Mormons bok lyfter er andligen, för er närmare Frälsaren, och hjälper er att vara en som studerar evangeliet som kan dela med sig av storslagna sanningar till andra.⁸

Det är viktigt att man i familjen ger sina äldre föräldrar och far- och morföräldrar den kärlek, omsorg och respekt som de förtjänar.

Nu vill jag tala till de äldres familjer i några minuter. Vi upprepar ett skriftställe i Psaltaren: ”Förkasta mig inte när jag blir gammal, överge mig inte när min kraft tynar bort!” (Ps. 71:9)

Det är viktigt att man i familjen ger sina äldre föräldrar och far- och morföräldrar den kärlek, omsorg och respekt som de förtjänar. Låt oss minnas befallningen i skrifterna att vi måste ta hand om våra närmaste om vi inte ska befinnas vara ”värre än den som inte tror” (1 Tim. 5:8). Jag är så tacksam för min egen kära familj och för den kärleksfulla omtanke som de visade sina föräldrar under så många år.

Kom ihåg att föräldrar och far- och morföräldrar tillhör vårt ansvarsområde, och vi ska ta hand om dem efter bästa förmåga. När de äldre inte har några familjer som tar hand om dem, ska prästadömets och hjälpföreningens ledare göra det som krävs för att tillgodose deras behov på samma kärleksfulla sätt. Vi ger några förslag till de äldres familjer.

Ända sedan Herren ristade in de tio budorden på stentavlorna, har hans ord från Sinai, ”hedra din far och din mor”, (2 Mos. 20:12) genljudit genom seklerna.

Att hedra och respektera sina föräldrar innebär att vi visar dem djup aktning. Vi älskar och uppskattar dem och är måna om deras lycka och välbefinnande. Vi behandlar dem artigt och omtänksamt. Vi försöker se saker ur deras synvinkel. Att lyda föräldrarnas rättfärdiga önskningar är definitivt en del av att hedra.

Dessutom förtjänar våra föräldrar vår heder och respekt för att de gav oss själva livet. Förutom detta har de så gott som alltid gjort otaliga uppoffringar när de tog hand om och skötte oss under vår barndom och uppväxttid och försåg oss med livets nödtorft. De tog hand om oss när vi var sjuka när vi gick igenom de känsliga tonåren. I många fall gjorde de det möjligt för oss att utbilda oss, och i viss mån var de våra lärare. Mycket av det vi vet och gör har vi lärt av deras exempel. Må vi alltid vara tacksamma mot dem och visa tacksamhet.

Låt oss också lära oss att vara förlåtande mot våra föräldrar, som kanske, trots att de gjorde misstag när de uppfostrade oss, nästan alltid gjorde så gott de kunde. Må vi alltid förlåta dem på samma sätt som vi själva skulle vilja bli förlåtna av våra egna barn för de fel som vi gör.

Även när föräldrarna blir äldre borde vi hedra dem genom att ge dem valfrihet och möjlighet till oberoende så länge som möjligt. Låt oss inte frånta dem de beslut som de själva kan fatta. En del föräldrar kan ta hand om sig själva långt upp i hög ålder och föredrar att göra det. Låt dem göra det när de kan det.

Om de inte kan leva på egen hand kan familjen, kyrkan och samhällets resurser behövas för att hjälpa dem. När de äldre blir oförmögna att ta hand om sig själva, även med extrahjälp, kan vården i hemmet skötas av en familjemedlem när så är möjligt. Kyrkans och samhällets resurser kan också behövas i denna situation.

Den som vårdar har en mycket viktig roll. Det finns ett stort behov av stöd och hjälp för en sådan person. Vanligtvis är denne en åldrig make eller maka, eller en medelålders dotter med egna barn att ta hand om förutom den åldriga föräldern.⁹

De som har förmånen att bo nära sina far- och morföräldrar och andra äldre människor har ett gott sällskap och umgänge.

Vi hoppas också att ni ska ta med de äldre på familjeaktiviteter när det är möjligt. Vilken glädje det är för oss att se livliga, söta barnbarn med en kärleksfull far- eller morförälder i deras mitt. Barn älskar sådana ögonblick. De älskar att få besök av sina far- och morföräldrar, när de kommer till middagar, till familjens hemafton och andra speciella tillfällen. Detta skapar tillfällen att undervisa om heder, kärlek, respekt och omsorg om dem som är lite äldre.

Far- och morföräldrar kan utöva djupt inflytande på sina barnbarn. De har vanligtvis mer tid till förfogande än föräldrarna, så böcker kan öppnas och läsas, sagor kan berättas och tillämpning av evangeliets principer kan undervisas. Barn får då ett perspektiv på livet som inte bara är givande, utan också ger dem trygghet, frid och styrka. Det är möjligt att skicka brev, inspelningar och foton, speciellt när avstånden är stora och man inte kan träffas så ofta. De som har förmånen att bo nära sina far- och morföräldrar och andra äldre människor har ett gott sällskap och umgänge. Det kan finnas tillfällen när de kan närvara vid skolavslutningar, bröllop, tempelutflykter, … och andra speciella tillfällen med släkten.

Vi tycker om att se våra barn och barnbarn växa upp och utmärka sig på olika sätt och vi får ta del av många av deras glädjeämnen och segrar. Lycka välsignar vårt liv när våra barn kämpar och har framgång i sina liv. I 3 Joh. 1:4 läser vi: ”Ingenting gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.” Vetskapen om detta kan skänka förnyad kärlek och kraft till att fortsätta kämpa med våra egna problem.¹⁰

Kyrkans ledare bör be om Andens vägledning när de hjälper medlemmar att tillgodose de äldres behov.

Vi vädjar till de äldres prästadömsledare att vara lyhörda för vår Fader i himlens Ande när det gäller att tillgodose de äldres andliga, fysiska, känslomässiga och ekonomiska behov. Vi litar på att ni tar hjälp av era rådgivare, kvorumledare, ledare i Hjälpföreningen, hemlärare och besökslärare i detta stora ansvar, för vi måste uppfylla dessa plikter utan motvillighet eller tvekan.

Vi hoppas att ledare i prästadömet och biorganisationerna fortsätter att ge de äldre kallelser där de kan använda sitt förråd av visdom och råd. Vi hoppas, närhelst det är möjligt, att var och en kan vara hemlärare eller besökslärare. Även de som delvis är bundna till sängen eller hemmet kan ibland hjälpa till med denna omvårdnad genom telefonsamtal, skrivna meddelanden och andra speciella uppdrag.

En prästadömsledare kan göra mycket för att hjälpa och uppmuntra enskilda och par som förbereder sig för mission. De äldre bidrar mycket till utdragsprogrammet [kallas nu släktforskningsindexering] och välfärdsprogrammet, eftersom de har möjlighet att tjäna inom dessa områden.

Vi hoppas att var och en av de äldre medlemmarna har lyhörda och omtänksamma hemlärare. De som vet att de har någon som de kan vända sig till i mer eller mindre akuta situationer kan känna stor tröst och frid. Det är viktigt att dessa behov tillgodoses på ett hövligt, diplomatiskt och uppriktigt sätt.

Vi hoppas att ni engagerar de oberoende äldre i tjänande verksamhet. Ta också med dem på stavens eller församlingens sociala aktiviteter, särskilt ensamma medlemmar och dem vars livskamrat är beroende av dem. De glöms så ofta bort. Vi bör särskilt visa kärleksfull omsorg när någon förlorar sin livskamrat. Det är en mycket svår stund för de flesta.

Ibland finns ett stort behov av tillfällig avlastning, som uppskattas av släktingar som ständigt står för den fysiska och känslomässiga omsorgen om dem som har speciella behov. Det är viktigt att hjälpa familjen att fungera som familj genom återkommande avlösning från det tunga ansvar som långvarig eller dödlig sjukdom kan påföra. Alla behöver kärleksfullt stöd och avlastning från de överväldigande plikter som allvarliga sjukdomar eller problem medför.

Transporter är ofta ett stort bekymmer för de äldre. Vi kan hjälpa till genom att göra det möjligt för dem att komma till söndagens möten, besöka närstående, handla och komma till läkare eller vårdcentral.

Återigen bör vi under bön söka inspiration och vägledning i vår omsorg om de äldre. Det finns många olika slags människor och personliga behov.¹¹

Vår ålderdom kan bli våra bästa år.

Må Gud välsigna de äldre i kyrkan. Jag älskar er av hela mitt hjärta. Jag är en av er.

Ni har så mycket att leva för. Må dessa gyllene år bli era bästa år när ni lever, älskar och tjänar fullt ut. Och må Gud välsigna dem som tar hand om er – er familj, era vänner, och era medsyskon och ledare i kyrkan.

Jag lämnar mitt vittnesbörd om glädjen i att leva – om glädjen i att helt och fullt leva efter evangeliet och i att gå igenom guldsmedens eld och den helgelseprocess som äger rum. Som aposteln Paulus så väl uttryckte det: ”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa” (Rom. 8:28).

Jag ger er min välsignelse. Frälsaren lever. Det här är hans kyrka. Verket är sant, och med vår Herres och Frälsares ord: ”Vänd er till mig och håll ut intill änden, och ni skall få leva, ty den som håller ut intill änden skall jag ge evigt liv” (3 Nephi 15:9).¹²

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Hur har du haft nytta av den ”visdom och erfarenhet” som de som är äldre än du har? (Se avsnitt 1.)
I avsnitt 2 räknar president Benson upp åtta saker som äldre människor kan göra för att ”göra det bästa av [sin] ålderdom”. Fundera över varje förslag. Hur kan dessa förslag berika vårt liv oavsett vår ålder?
Varför tror du att tjänande är ”nyckeln till att övervinna ensamhet och känslan av att vara överflödig”? (Se avsnitt 3.) När har du sett att det är sant?
Begrunda president Bensons råd till oss när vi upplever sjukdom och smärta (se avsnitt 4). Hur kan detta råd hjälpa oss att ”hålla oss andligt starka”?
Fundera över president Bensons lärdomar i avsnitt 5. På vilka sätt kan barn och barnbarn hedra sina åldriga föräldrar och far- och morföräldrar?
När har du sett unga och äldre människor ha trevligt tillsammans? (Se avsnitt 6.) Vad kan vi göra i vår familj och i kyrkan för att odla sådana relationer?
På vilka sätt kan kyrkans ledare och församlings- eller grensmedlemmar hjälpa till med att tillgodose de äldres behov? (Se exempel i avsnitt 7.)
Vad innebär det för dig att uppleva ”glädjen i att helt och fullt leva efter evangeliet”? (Se avsnitt 8.) Vilka exempel har du sett på människor som trofast uthärdar till änden?

Skriftställen som hör till detta ämne:

Ords. 20:29; Jes. 46:3–4; Luk. 2:36–38; Ef. 6:1–3; Tit. 2:1–5; Jak. 1:27; L&F 121:7–8

Undervisningstips:

”Att tillämpa det du lärt dig för med sig ytterligare och varaktig insikt (se Joh. 7:17)” (Predika mitt evangelium [2004], s. 19). Fundera gärna över hur du kan tillämpa evangeliets lärdomar hemma, på din arbetsplats och i dina ansvar i kyrkan.