Kapitel 13

Herrens hus skänker ovärderliga välsignelser

”Det är i templen vi uppnår Guds största välsignelser som hör det eviga livet till. Templen är verkligen himlens portar.”

Ur Ezra Taft Bensons liv

”Jag är tacksam till Herren för att mina minnen av templet sträcker sig långt tillbaka - ända till mina tidiga pojkår”, sade president Ezra Taft Benson. ”Jag minns så väl när jag som liten pojke kom från fältet och närmade mig vår familjs gård i Whitney i Idaho. Jag kunde höra min mor sjunga: ’Har jag gjort något gott på vår jord i dag?’ (Hymns, nr. 58; se Sånger, nr. 158 [1956].)

Jag ser fortfarande framför mig hur hon med tidningspapper på golvet stod böjd över strykbordet och strök långa remsor av vitt tyg, med svettdroppar på pannan. När jag frågade henne vad hon gjorde, svarade hon: ’Det här är tempelkläder, min son. Din far och jag ska till templet. …’

Sedan ställde hon det gamla strykjärnet på spisen, drog fram en stol intill min, och berättade för mig om tempelarbetet – hur viktigt det är att kunna komma till templet och delta i de heliga förrättningar som utförs där. Hon uttryckte också som sin brinnande förhoppning att hennes barn och barnbarn och barnbarnsbarn en dag skulle få möjlighet att åtnjuta dessa ovärderliga välsignelser.

Dessa fina minnen av tempelarbetets anda var en välsignelse i vårt hem på gården. … Dessa minnen har återkommit, när jag har vigt alla våra barn och barnbarn, min mors barnbarn och barnbarnsbarn, under Andens påverkan i Herrens hus.

Detta är speciella minnen för mig.”¹

Ezra Taft Bensons lärdomar

Templet är en symbol för allt det vi håller kärt.

Templet är det närmaste vi kan komma himlen i dödligheten på jorden.²

Templet är ett ljus för alla i området – en symbol för allt det vi håller kärt.³

Templet är en ständigt närvarande påminnelse om att Guds avsikt är att familjen ska vara evig.⁴

Templet är en ständig, synbar symbol för att Gud inte har lämnat människan att famla i mörker. Det är en plats för uppenbarelse. Även om vi lever i en fallen värld – en ogudaktig värld – avskiljs och helgas heliga platser så att värdiga män och kvinnor kan lära sig himlens ordning och lyda Guds vilja.⁵

Templet står som vittne om att Guds kraft kan mota bort ondskans makt bland oss. Många föräldrar, i och utanför kyrkan, vill ha ett skydd mot den lavinartade störtflod av ogudaktighet som hotar att dränka de kristna principerna. Själv håller jag helt och hållet med det som president Harold B. Lee sade under andra världskriget. Han sade: ”Vi talar om säkerhet i dag, och ändå förstår vi inte att … vi har fast grundade tempel där vi kan finna de symboler som kan ge upphov till den kraft som kan rädda denna nation från undergång.”⁶

På en fest på Beverly Hills Hilton Hotel i Los Angeles i Kalifornien, ombads jag av Förenta staternas president (som hans jordbruksminister) att välkomna presidenten för en av våra nyare republiker, en president för 88 miljoner invånare utspridda på omkring 3000 öar som sträcker sig över 160 mil, en nation som bara existerat i några år. När vi satt där på den där middagen, som till stor del sponsrades av filmindustrin och där många filmstjärnor var närvarande, kunde jag se ut genom ett vackert fönster med utsikt över bukten. På en höjd nedför avenyn kunde jag se den mjuka belysningen runt vårt förtjusande tempel i Los Angeles, och jag gladdes åt att kunna peka ut det för mina gäster och för vänner vid vårt bord och andra bord. Medan vi satt där, tänkte jag: ”Mycket av det som pågår ikväll är bara skum på livets yta. De varaktiga tingen, de verkliga tingen, de ting som är viktiga, är de ting som finns i Guds tempel.”⁷

Må templet vara en ständig påminnelse om att livet är evigt och att de förbund vi ingår i dödligheten kan vara för evigt.⁸

Vi behöver templets förrättningar och förbund för att kunna inträda i prästadömets fullhet och förbereda oss för att återvända till Guds närhet.

När vår himmelske Fader satte Adam och Eva på denna jord, gjorde han det i avsikt att lära dem hur de skulle kunna återvända till hans närhet. Vår Fader lovade att en Frälsare skulle återlösa dem från deras fallna tillstånd. Han gav dem frälsningsplanen och sade till dem att de skulle lära sina barn att tro på Jesus Kristus och omvändelse. Vidare befallde Gud Adam och hans efterkommande att de skulle döpas, ta emot den Helige Anden och träda in i Guds Sons orden.

Att inträda i Guds Sons orden är detsamma som att idag inträda i det melkisedekska prästadömets fullhet, vilken fullhet endast kan tas emot i Herrens hus.

Eftersom Adam och Eva uppfyllde dessa krav, sade Gud till dem: ”[Ni] är efter hans orden som var utan dagars begynnelse eller års ände, från all evighet till all evighet.” (Mose 6:67.)

Tre år före Adams död inträffade en stor händelse. Han tog sin son Set, sin sonson Enos, och andra högpräster som var hans avkomlingar i rakt nedstigande led, och andra rättfärdiga avkomlingar, till den dal som kallades Adam-ondi-Ahman. Där gav Adam dessa rättfärdiga avkomlingar sin sista välsignelse.

Då visade sig Herren för dem (se L&F 107:53–56]. …

Hur förde Adam sina efterkommande till Herrens närhet?

Svaret är: Adam och hans efterkommande inträdde i Guds prästadömsorden. Idag skulle vi säga att de kom till Herrens hus och mottog sina välsignelser.

Den prästadömets orden som skrifterna talar om kallas ibland den patriarkaliska ordningen eftersom den gick från far till son. Men den orden beskrivs även i nutida uppenbarelser som en familjestyrd ordning, där en man och en kvinna ingår ett förbund med Gud – precis som Adam och Eva gjorde – för att beseglas för evigt, få avkomlingar och utföra Guds vilja och verk under hela deras liv på jorden.

Om ett par ärar sina förbund, kan de göra anspråk på välsignelserna i den högsta graden i det celestiala riket. Dessa förbund kan idag bara ingås i Herrens hus.

Adam följde denna ordning och förde sina avkomlingar till Guds närhet.

Vi kan endast inträda i detta prästadömsförbund när vi lever enligt alla Guds bud och söker fädernas välsignelser så som Abraham gjorde (se Abraham 1:1–3) genom att komma till vår Faders hus. De kan inte fås på någon annan plats på den här jorden!

Besök templet – vår Faders hus – för att ta emot era fäders välsignelser så att ni kan göra anspråk på prästadömets högsta välsignelser. ”Ty utan detta kan ingen människa se Guds, ja Faderns, ansikte och leva.” (L&F 84:22.)

Vår Faders hus är ett ordningens hus. Vi besöker hans hus för att inträda i det prästadömsförbund som ger oss rätt till allt som Fadern har, om vi är trofasta.⁹

Genom tempelförrättningar och förbund kan vi få beskydd och Guds största välsignelser vad gäller evigt liv.

Välsignelserna i Herrens hus är eviga. De är av största vikt för oss eftersom det är i templet som vi tar emot Guds största välsignelser vad gäller evigt liv. Templen är verkligen himlens portar.¹⁰

Herrens önskan är att alla vuxna män och kvinnor i kyrkan ska ta emot templets förrättningar. Det betyder att de ska ta emot sin begåvning och att alla gifta par ska beseglas för evigt. Dessa förrättningar ger skydd och välsignelse till deras äktenskap. Deras barn välsignas också med att födas inom förbundet. Att födas inom förbundet berättigar dessa barn till en födslorättsvälsignelse som tillförsäkrar dem föräldrar i evigheten oavsett vad som händer deras föräldrar, så länge barnen håller sig värdiga välsignelsen.¹¹

Säger det inte er något att vi idag har heliga utspridda över jordens yta och, utspridda som de är, tempel bereds åt dem? Genom de förrättningar de tar emot på heliga platser rustas de med rättfärdighet och förlänas Guds kraft i stort mått.¹²

Det finns en kraft som hänger ihop med himlens förrättningar – själva gudaktighetens kraft – som kan och kommer att hålla stånd mot den onda makten om vi håller oss värdiga dessa heliga välsignelser. Området där vi bor beskyddas, våra familjer beskyddas, våra barn får skydd när vi lever efter evangeliet, besöker templet och lever nära Herren. Må Gud välsigna oss som heliga så att vi kan leva värdiga de förbund och förrättningar som utförs på denna heliga plats.¹³

Tempelceremonin gavs av en vis himmelsk Fader för att hjälpa oss bli mer kristuslika.¹⁴

Vi kommer inte kunna leva bland celestiala varelser om vi inte är rena och heliga. De lagar och förrättningar som får män och kvinnor att komma ut ur världen och bli helgade, ges endast på dessa heliga platser. De gavs genom uppenbarelse och förstås genom uppenbarelse. Det är anledningen till att en av bröderna har kallat templet ”Herrens universitet”.¹⁵

Ingen medlem i kyrkan kan fullkomnas utan templets förrättningar. Vi har ett uppdrag att hjälpa dem som inte har dessa välsignelser att ta emot dem.¹⁶

Vi har förmånen att få öppna frälsningens portar för våra förfäder.

Tempel byggs och invigs så att föräldrar, genom prästadömet, kan beseglas till sina barn och barnen kan beseglas till sina föräldrar. Dessa beseglande förrättningar gäller både levande och döda. Om vi inte beseglas till våra förfäder och våra efterkommande, är ändamålet med den här jorden, människans upphöjelse, förgäves vad oss angår.¹⁷

Det räcker inte för en man och hans hustru att beseglas i templet om de ska ha löfte om upphöjelse – om de är trofasta måste de också bindas samman för evigt med sina förfäder och se till att arbete utförs för dessa förfäder. ”De kan inte”, sade aposteln Paulus, ”fullkomliggöras utan oss, inte heller kan vi fullkomliggöras utan våra döda” (L&F 128:15). Våra medlemmar måste därför förstå att de har ett personligt ansvar att se till att de binds samman med sina förfäder – eller, som heliga skrifter uttrycker det, våra ”fäder”. Det här är betydelsen av kapitel 2, vers 2 i Läran och förbunden när Moroni förkunnade att Elia ”skall inplanta i barnens hjärtan de löften som gavs till fäderna, och barnens hjärtan skall vända sig till sina fäder”.¹⁸

När jag tänker på släktforskning ser jag människor – människor jag älskar, som väntar på att vår familj, deras efterkommande, ska hjälpa dem nå upphöjelse i det celestiala riket.¹⁹

Det är vårt privilegium att öppna frälsningens portar för dessa själar som kanske är fängslade i mörker i andevärlden, så att de kan ta mot evangeliets ljus och dömas på samma sätt som vi. Ja, ”de gärningar som jag gör” – att erbjuda andra evangeliets frälsande förrättningar – skall [den som tror på mig] utföra” (se Joh. 14:12). Hur många tusen av våra släktingar väntar fortfarande på dessa beseglande förrättningar?

Vi bör ställa oss frågan: ”Har jag personligen gjort allt jag kan på den här sidan slöjan? Kommer jag att vara en frälsare för dem – mina egna förfäder?”

Utan dem kan vi inte fullkomnas! Upphöjelsen är en familjeangelägenhet.²⁰

Slöjan är mycket tunn. Vi lever i evigheten. Allt är som en dag för Gud. Jag föreställer mig att för Herren finns ingen slöja. Allt är en enda stor plan. Jag är säker på att det råder glädje i himlen när vi träffas i templet. Våra förfäder gläds, och min förhoppning och bön är att vi utnyttjar de möjligheter som vi nu ges att regelbundet komma till templet.²¹

De av er som har arbetat med er släktforskning, som inser arbetets betydelse och har känt hur spännande det är att binda samman familjer och upptäcka ert ädla arv, behöver dela med er av denna entusiasm till andra. Hjälp dem att se den glädje och tillfredsställelse ni finner i arbetet. Vi behöver omvända fler av våra medlemmar till detta verk. Det finns mycket att göra, som ni alla vet, och det finns många, många medlemmar som skulle kunna utföra arbete och som skulle tycka om att utföra arbetet om vissa av oss – alla ni – bara kunde tända den där gnistan i dem genom er entusiasm, ert exempel och er hängivenhet.²²

Barn och ungdomar behöver få veta vilka välsignelser som väntar dem i templet.

Templet är en helig plats, och templets förrättningar är av helig karaktär. På grund av dess helighet tvekar vi ibland att säga något om templet till våra barn och barnbarn.

Till följd därav utvecklar många inte någon verklig önskan att komma till templet, eller så kommer de dit otillräckligt förberedda för de förpliktelser och förbund som de träder in i.

Jag tror att en rätt förståelse eller bakgrund är till enorm hjälp när det gäller att förbereda våra ungdomar för templet. Jag tror att denna förståelse ingjuter i dem en önskan att söka sina prästadömsvälsignelser precis som Abraham gjorde (se Abraham 1:1–4).²³

När era barn frågar varför vi gifter oss i templet, bör ni undervisa dem om att templet är den enda platsen på jorden där vissa förrättningar kan utföras. Ni bör också berätta för era barn vad ni personligen kände när ni knäböjde tillsammans vid det heliga altaret och tog på er förbund som gjorde det möjligt för dem att beseglas till er för evigt.²⁴

”Må Gud välsigna oss med att kunna lära våra barn och barnbarn vilka stora välsignelser som väntar dem när de kommer till templet.”

Så fint det är när mödrar och fäder kan peka på templet och säga till sina barn: ”Det var på den platsen som vi vigdes för evigheten.” Genom att göra det kan tempeläktenskapet som ideal ingjutas i era barns sinnen och hjärtan medan de är mycket små.²⁵

Vi bör visa vår familj vår kärlek till våra förfäder och vår tacksamhet över att kunna hjälpa dem att ta emot de frälsande förordningarna, liksom mina föräldrar visade mig. När vi gör det stärks banden av uppskattning och tillgivenhet i vår familj.²⁶

Jag tror att ungdomar inte bara är villiga och dugliga att utföra släktforskning, det är också de som kan ge liv åt hela programmet.²⁷

Må Gud välsigna oss med att kunna lära våra barn och barnbarn vilka stora välsignelser som väntar dem när de kommer till templet.²⁸

Fler tempelbesök leder till fler personliga uppenbarelser.

Jag har för vana att, närhelst jag utför en vigsel, föreslå för det unga paret att de återvänder till templet så snart de kan och går igenom templet igen som man och hustru. Det är inte möjligt för dem att helt förstå innebörden av den heliga begåvningen eller beseglingarna genom att bara gå igenom templet en gång, men om de besöker templet om och om igen, framträder skönheten, betydelsen och vikten av det hela för dem. Jag har efteråt fått brev från några av dessa unga par där de har uttryckt sin uppskattning för att just detta betonades för dem. När de upprepar sina besök till templet, tenderar deras kärlek till varandra att växa och deras äktenskap tenderar att stärkas.²⁹

Under våra besök till templet får vi insikt om meningen med människans eviga resa. Vi ser vackra och djupa symboler för de viktigaste händelserna – i det förgångna, nuet och framtiden – som symboliserar människans mission i förhållande till Gud. Vi påminns om våra förpliktelser när vi ingår högtidliga förbund gällande lydnad, helgelse, offer och hängivet tjänande åt vår himmelske Fader.³⁰

Jag lovar er att ni, med ökad närvaro i vår Guds tempel, ska få allt mer personlig uppenbarelse att välsigna ert liv när ni välsignar dem som dött.³¹

I dessa vackra, fridfulla tempel finner vi ibland lösningar på livets svåra problem. Under Andens inflytande flödar ibland ren kunskap till oss där. Templet är en plats för personlig uppenbarelse. När jag har känt mig nedtyngd av något problem eller någon svårighet, har jag gått till Herrens hus med en bön i hjärtat om att få svar. Dessa svar har kommit på tydliga och omisskännliga sätt.³²

Återvänder vi ofta till templet för att erhålla de personliga välsignelser som kommer av regelbunden gudsdyrkan i templet? Böner besvaras, uppenbarelser ges och undervisning genom Anden sker i Herrens heliga tempel.³³

Låt oss göra templet till ett heligt hem när vi är borta från vårt eviga hem.³⁴

Förslag till studier och diskussion

Frågor

President Benson sade att templet är ”en symbol för allt det vi håller kärt”, och han pekade ut några sanningar som templet symboliserar (se avsnitt 1). Vad representerar templen för dig?
På vilket sätt kan president Bensons undervisning om prästadömets välsignelser i avsnitt 2 tillämpas på alla i familjen? Fundera, när du går igenom det här avsnittet, över ditt privilegium och ansvar att hjälpa släktingar återvända till Guds närhet.
Fundera när du läser avsnitt 3 på det som president Bensons undervisade om vad gäller de välsignelser vi får genom tempelförrättningar. På vilka sätt har du blivit välsignad genom templets förrättningar? Om du ännu inte tagit emot tempelförrättningarna, fundera över vad du kan göra för att förbereda dig att ta emot dem.
President Benson sade: ”När jag tänker på släktforskning ser jag människor – människor jag älskar” (se avsnitt 4). Hur kan dessa ord påverka din inställning till släktforskning? Vad kan vi göra för att hjälpa fler av våra förfäder att ta emot evangeliets välsignelser?
Vad kan vi göra för att hjälpa våra barn och ungdomar att förbereda sig för templets förrättningar och förbund? På vilka sätt kan ungdomar ”ge liv åt hela programmet” i släktforskningen? (Se avsnitt 5.)
President Benson uppmanade oss att ”göra templet till ett heligt hem när vi är borta från vårt eviga hem” (avsnitt 6). Vad innebär de här orden för dig? Begrunda de välsignelser du fått när du återvänt till templet.

Skriftställen som hör till detta ämne:

Jes. 2:1–3; L&F 97:15–16; 109:8–23; 124:39–41; 138:32–34

Undervisningstips

”Ofta innehåller en lektion mer material än du kan ta upp under den tid du har till förfogande. I sådana fall bör du välja ut det material som är till störst hjälp för dem du undervisar” (Undervisning: Den högsta kallelsen, [2000] s. 98).