Kapitel 24

Ett liv med Kristus i centrum

”Den bästa måttstocken på sann storhet är hur kristuslika vi är.”

Ur Ezra Taft Bensons liv

President Ezra Taft Benson citerade ofta Herrens råd till de tolv nephitiska lärjungarna: ”Vad slags män bör ni då vara? Sannerligen säger jag er: Sådana som jag är” (3 Nephi 27:27).¹ Denna princip – behovet av att vara mer kristuslik – var ett återkommande tema under president Bensons verksamhetstid, speciellt medan han verkade som president för de tolv apostlarnas kvorum och som president för kyrkan.

I egenskap av en som vigt sitt liv åt att tjäna Herren, talade president Benson med kraft och övertygelse när han gav följande vittnesbörd:

”Jag vittnar för er att det inte finns någon större och ingen mer fängslande utmaning än att försöka lära känna Kristus och vandra i hans fotspår. Vår förebild, Jesus Kristus, levde här på jorden som ’vårt föredöme’. Han är vår förespråkare hos Fadern. Han genomförde det stora försoningsoffret, så att vi skulle kunna erhålla fullkomlig glädje och upphöjelse enligt hans nåd och vår omvändelse och rättfärdighet. Han var fullkomlig i allt och befaller oss att vi ska vara fullkomliga såsom han och hans Fader är fullkomliga. (Se 3 Nephi 12:48.)

’Vad skulle Jesus ha gjort?’ eller ’Vad vill han att jag ska göra?’ är mycket betydelsefulla frågor till oss själva här i livet. Det viktigaste vi kan göra här på jorden är att leva så som Jesus levde. Den man eller den kvinna vars liv mest efterliknar Mästarens, är förvisso mest framgångsrik.”²

När president Benson uppmanade de heliga att följa Frälsarens fullkomliga exempel, påminde han dem om att de bara kunde göra det med Frälsarens hjälp. Han förkunnade:

”Jag vet att Herren lever. Jag vet att han älskar oss. Jag vet att det inte går väl för den som håller sig borta från honom, men som hans medarbetare kan ingen misslyckas.

Jag vet att Gud kan få ut mycket mer av våra liv än vi själva kan.

Må vi alla ha det moraliska modet att från och med denna stund och framledes dagligen sträva efter att tänka på Kristus, lära av honom, vandra i hans fotspår och göra det som han vill att vi ska göra.”³

Ezra Taft Bensons lärdomar

Jesu Kristi föredöme och lärdomar är hela mänsklighetens stora standar.

För två tusen år sedan vandrade en fullkomlig människa på jorden: Jesus Kristus. Han var son till en himmelsk far och en jordisk mor. Han är denna världens Gud, under Fadern. Han lärde människor sanningen, så att de kunde bli fria. Hans föredöme och bud utgör det stora standaret, den enda vägen för alla människor.⁴

Inget annat enskilt inflytande har gjort så stort avtryck på denna jord som Jesu Kristi liv. Vi kan inte föreställa oss vårt liv utan hans lärdomar. Utan honom skulle vi vara förlorade i en illusion av tro och dyrkan, sprungen ur rädsla och mörker där det sinnliga och materialistiska härskar. Vi är långt ifrån framme vid det mål som är uppsatt för oss, men vi får aldrig förlora det ur sikte, och inte heller får vi glömma att vår stora klättring mot ljuset, mot fullkomlighet, inte skulle vara möjlig utan hans lärdomar, liv, död och uppståndelse.

Vi måste lära och åter lära att det endast är genom att ta emot och leva efter kärlekens evangelium som Mästaren predikade, och endast genom att göra hans vilja kan vi bryta okunnighetens och tvivlets bojor som håller oss bundna. Vi måste lära oss denna enkla, härliga sanning så att vi kan uppleva Andens ljuvliga glädje nu och för evigt. Vi måste glömma oss själva och göra hans vilja. Vi måste sätta honom främst i vårt liv.⁵

I kapitel 14 i Johannes evangelium, tar Jesus ett ömt avsked av sina lärjungar efter den sista måltiden. Han berättar för dem att han går för att bereda en plats åt dem i sin Faders hus, att där han är, kan de också vara. Och Tomas säger till honom:

”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?

Jesus sade till honom: ’Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.’” (Joh. 14:5–6.) Vägen ligger framför oss. Den är tydligt utmärkt.⁶

Vi kommer till Kristus när vi vänder oss till honom i varje tanke och efterliknar hans egenskaper.

Enligt Mormons boks uttryckssätt måste vi ”tro på Kristus och inte förneka honom”. (2 Nephi 25:28.) Vi måste förlita oss på Kristus och inte sätta vår lit till köttslig arm. (Se 2 Nephi 4:34.) Vi måste ”[komma] till Kristus och bli fullkomnade i honom”. (Moroni 10:32.) Vi måste komma ”med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande” (3 Nephi 12:19), hungrande och törstande efter rättfärdighet (se 3 Nephi 12:6). Vi måste komma och ”mätta [oss] med Kristi ord” (2 Nephi 31:20), så som vi tar emot det genom skrifterna, hans smorda och hans Helige Ande.

Kort sagt måste vi följa ”den levande Gudens Sons exempel” (2 Nephi 31:16.)⁷

Herren sade: ”Vänd er till mig i varje tanke.” (L&F 6:36.) Det enda sättet för oss att vara det slags män och kvinnor som vi borde vara, är att vända alla våra tankar till Herren.

Herren ställde följande fråga till sina lärjungar: ”Vad slags män bör ni då vara?” Han gav sedan själv svaret när han sade: ”Sådana som jag är.” (3 Nephi 27:27.) Om vi ska bli som han är, måste vi ha honom i vårt sinne – och tänka på honom hela tiden. Varje gång vi tar del av sakramentet, lovar vi att ”alltid minnas honom”. (Moroni 4:3; 5:2; L&F 20:77, 79.)

Om tankarna gör oss till det vi är, och vi ska bli lika Kristus, då måste vi tänka kristuslika tankar. Låt mig upprepa detta: Om tankarna gör oss till det vi är, och vi ska bli lika Kristus, då måste vi tänka kristuslika tankar.

Våra tankar borde vara inriktade på Herren. Vi borde tänka på Kristus.⁸

Låt vårt personliga liv, vårt hem och vårt arbete på jobbet återspegla vår kristuslika karaktär. Lev så att andra kan säga om dig: ”Där är en sann kristen!”

Ja, vi tror på Kristus, men – vi vänder oss även till honom, vi förlitar oss på honom och strävar efter att efterlikna hans egenskaper.⁹

Kristus är vårt ideal. Han är vårt föredöme. Den bästa måttstocken på sann storhet är hur kristuslika vi är.¹⁰

Att vara som Frälsaren – vilken utmaning för oss alla! Han är en medlem i Gudomen. Han är Frälsaren och Återlösaren. Han var fullkomlig i varje del av sitt liv. Det fanns inga brister eller svagheter hos honom. Är det möjligt för oss att vara som han är? Svaret är ja. Vi inte bara kan, utan det är också vårt uppdrag, vårt ansvar. Han skulle inte ge oss en befallning om han inte menade att vi skulle utföra den [se Matt. 5:48; 3 Nephi 12:48].

Aposteln Petrus, som här visas med den återuppståndne Jesus Kristus, undervisade om hur vi kan efterlikna Frälsaren karaktär.

Aposteln Petrus talade om den process genom vilken människorna får del ”av gudomlig natur” (2 Petr. 1:4). Detta är viktigt, för om vi verkligen får del av gudomlig natur kommer vi att bli lika honom. Låt oss se närmare på vad Petrus undervisar oss om angående den här processen. Så här sade han:

”Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt,

i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan,

i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor” (2 Petr. 1:5–7).

De dygder som beskrivs av Petrus är delar av den gudomliga naturen, eller av Frälsarens karaktär. Dessa är de dygder som vi ska efterlikna om vi vill bli mer lika honom. Låt oss diskutera några av dessa viktiga kännetecken.

Den första egenskapen, och till vilken alla de andra är tillägg, är tro. Tro är den grundval på vilken en gudalik karaktär är byggd.

Petrus fortsätter med att säga att vi i tron skall bevisa dygd. Ett dygdigt beteende innebär att en individ har rena tankar och rena handlingar. Han känner inte åtrå i hjärtat, för att göra det är att ”förneka tron” och förlora Anden (L&F 42:23) – och det finns inget som är viktigare i detta verk än Anden.

Dygd är besläktat med helighet, ett gudomlighetens kännetecken. Vi ska aktivt sträva efter det som är dygdigt och älskvärt och inte efter det som är förnedrande och simpelt. Dygd pryder då ständigt [våra] tankar (se L&F 121:45). Hur kan någon hänge sig åt pornografins ondska, världslighet eller vulgaritet och betrakta sig själv som fullständigt dygdig? …

Nästa steg som Petrus beskriver i tillväxtprocessen är att lägga kunskap till vår tro och dygd. Herren har sagt oss att ”det är omöjligt för en människa att bli frälst i okunnighet” (L&F 131:6). På ett annat ställe befallde Herren: ”Sök flitigt och lär varandra visdomsord, ja, sök i de bästa böcker efter visdomsord. Sök lärdom, ja, genom studier och även genom tro” (L&F 88:118). Även om alla studier av sanningen är värdefulla, är frälsningens sanningar de viktigaste sanningar en människa kan lära. Frälsarens fråga: ”Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ?” (Matt. 16:26) kan tillämpas både på utbildningsmål såväl som på sökandet efter materiella ägodelar. Herren kunde också ha frågat: ”Vad hjälper det en människa om hon lär sig allting i världen och inte lär sig hur man skall bli frälst?” …

När vi förenar vår andliga utbildning med vår världsliga hjälper det oss att fokusera på det som betyder mest i livet.

Ett annat karaktärsdrag som av Petrus beskrivs som en del av den gudomliga naturen är självbehärskning. En person som behärskar sig själv tyglar sina känslor och verbala uttryck. Han är måttlig och inte benägen att gå till överdrift. Med andra ord har han självkontroll. Han är herre över sina känslor, inte tvärtom.

Till vår självbehärskning ska vi lägga uthållighet. Uthållighet är en annan form av självkontroll. Det är förmågan att kunna uppskjuta tillfredsställelsen och att tygla sina passioner. I förhållandet till sina kära använder sig inte en uthållig man av ett överilat beteende som han senare kommer att ångra. Uthållighet är att behålla fattningen vid påtryckningar. En uthållig man har förståelse för andras fel.

En uthållig man väntar också på Herren. Vi läser ibland eller hör om människor som söker en välsignelse från Herren och därefter blir otåliga när den inte kommer snabbt. En del av den gudomliga naturen är att lita på Herren tillräckligt mycket för att ”[vara] stilla och [veta] att [han] är Gud” (L&F 101:16).

En människa som är uthållig är tolerant mot sina käras misstag och fel. Därför att han älskar dem söker han inte fel eller kritiserar och klandrar.

Ett annat kännetecken som nämns av Petrus är broderlig kärlek. Den som är kärleksfull är medkännande och vänlig mot andra. Han tar hänsyn till andras känslor och är artig i sitt uppträdande. Han har en hjälpsam natur. Den broderliga kärleken förlåter andras svagheter och fel. Den broderliga kärleken sträcks ut till alla – till gammal som ung, till djur, till dem som har låg så väl som hög ställning.

Detta är sanna kännetecken på en gudomlig natur. Kan ni se hur vi blir mer kristuslika när vi blir mer dygdiga, mer kärleksfulla, mer ståndaktiga och utövar större kontroll av våra känslor?

Aposteln Paulus använde en del levande uttryck för att illustrera att en medlem i kyrkan måste skilja sig från världen. Han uppmanade oss att ikläda oss Kristus (se Gal. 3:27), ”[lägga av] den gamla människan” och ”[ikläda oss] den nya människan” (Ef. 4:22, 24).

Den gudomliga naturens slutgiltiga och krönande dygd är kärlek till alla människor, eller Kristi rena kärlek (se Moroni 7:47). Om vi verkligen strävar efter att bli mer lika vår Frälsare och Mästare, bör vårt högsta mål vara att lära oss att älska som han älskar. Mormon kallade kärleken för ’det största av allt’ (Moroni 7:46).

Världen talar idag en hel del om kärlek, och många söker efter den. Men Kristi rena kärlek skiljer sig mycket från det världen menar med kärlek. Kristuslik kärlek söker aldrig självisk tillfredsställelse. Kristi rena kärlek söker bara andras eviga tillväxt och glädje.

Frälsaren förkunnade att evigt liv är att känna den ende sanne Guden och hans Son Jesus Kristus (se Joh. 17:3). Om det är sant, och jag bär mitt högtidliga vittnesbörd om att det är sant, måste vi fråga oss hur vi kan lära känna Gud. Processen att lägga den ena gudomliga egenskapen till den andra, som Petrus beskriver den, är nyckeln till att vinna den kunskap som leder till evigt liv. Lägg märke till Petrus löfte, som omedelbart följer på den beskrivna processen:

”Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus” (2 Petr. 1:8; kursivering tillagd).

Jag ber att vi inom oss ska ha ett överflöd av dessa Frälsarens egenskaper och kännetecken, så att vi, när vi står inför domarskranket och han frågar var och en av oss: ”Vad slags man är du?”, kan höja våra huvuden i tacksamhet och glädje och svara: ”Sådan som du är.”¹¹

Frälsaren tröstar oss och lyfter oss i vår strävan att hålla oss på den väg som han har pekat ut åt oss.

I samma utsträckning som vi viker av från den väg som pekats ut för oss av mannen från Galiléen, misslyckas vi i våra personliga strider. Men vi står inte utan hans hjälp. Om och om igen sade han till sina lärjungar och till oss alla: ”Låt inte era hjärtan oroas. …”

”Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.”

”Jag skall inte lämna er faderlösa. …”

”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. …” (Joh. 14:1, 14, 18, 27.)¹²

Låt oss vända oss till Mormons bok igen och denna gång lära oss några principer om att komma till Kristus, att bli hängivna honom, fokuserade på honom och uppfyllda av honom. Vi ska citera endast några av de många avsnitt som finns om detta ämne.

Det första vi behöver veta är att Kristus inbjuder oss att komma till honom. ”Se, han sänder en inbjudan till alla människor, ty barmhärtighetens armar är utsträckta mot dem, … Ja, han säger: Kom till mig, och ni skall få äta av frukten från livets träd” (Alma 5:33–34).

Kom, för han står ”med öppna armar för att ta emot er” (Mormon 6:17).

Kom, så ”skall han trösta er i era bedrövelser, och han skall tala för er sak” (Jakobs bok 3:1).

”Ja, kom till honom, och frambär hela er själ som ett offer åt honom” (Omni 1:26).

När Moroni avslutade uppteckningen om den jareditiska civilisationen skrev han: ”Nu vill jag uppmana er att söka denne Jesus om vilken profeterna och apostlarna har skrivit” (Ether 12:41).

I Moronis avslutande ord, som han skrev mot slutet av den nephitiska civilisationen, sade han: ”Ja, kom till Kristus och bli fullkomnade i honom … Och om ni avstår från all ogudaktighet och älskar Gud av all er förmåga, allt ert sinne och all er styrka, då är hans nåd tillräcklig för er” (Moroni 10:32).

De som är hängivna Kristus ”[står] som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt… ända intill döden” (Mosiah 18:9). De bevarar alltid Kristi namn skrivet i sitt hjärta (se Mosiah 5:12). De tar på sig ”Kristi namn” med ett beslut om ”att tjäna honom intill änden” (Moroni 6:3).

När Kristus står i centrum i vårt liv, ”talar [vi] om Kristus, gläds [vi] i Kristus, predikar [vi] om Kristus” (2 Nephi 25:26). Vi ”[tar] emot Guds behagliga ord och [mättar oss] med hans kärlek” (Jakobs bok 3:2). Även när Nephi tyngdes av synder sade han: ”Jag [vet] vem jag har anförtrott mig åt. Min Gud har varit mitt stöd” (2 Nephi 4:19–20).

Vi minns Almas råd: ”Låt alla dina gärningar göras för Herren, och varthelst du går, låt det ske i Herren. Ja, låt alla dina tankar riktas mot Herren, ja, låt ditt hjärtas tillgivenhet tillägnas Herren för evigt. Rådgör med Herren i allt vad du gör” (Alma 37:36–37).

”Kom ihåg” sade Helaman, ”att det är på klippan, vår Återlösare, som är Kristus, … som ni måste bygga er grundval, så att när djävulen sänder sina mäktiga vindar, … skall [de] inte ha någon makt att dra er ned till eländets … avgrund” (Helaman 5:12).

Nephi sade att Herren ”har fyllt mig med sin kärlek till dess mitt kött var nära att förtäras” (2 Nephi 4:21). De som är uppfyllda av Kristus ”blir levandegjorda i Kristus” (2 Nephi 25:25). De ”[upplever] inte någon form av lidande som inte [uppslukas] av glädjen i Kristus” (Alma 31:38). De har ”slutits i Jesu armar” (Mormon 5:11). Nephi sade: ”jag gläds i min Jesus, ty han har återlöst min själ”. (2 Nephi 33:6). Lehi sade: ”Jag … är för evigt omsluten av hans kärleks armar” (2 Nephi 1:15). …

Denna stora själ, Mormon, skrev i ett brev till sin älskade son, Moroni, dessa ord:

”Min son, var trofast i Kristus, och må det som jag har skrivit inte trycka dig och tynga dig till döds, utan måtte Kristus lyfta dig, och må hans lidande och död, och detta att han visade sin kropp för våra fäder, och hans barmhärtighet och tålmodighet och hoppet om hans härlighet och om evigt liv finnas i ditt sinne för evigt.

Och må nåd från Gud, Fadern, vars tron står högt i himlarna, och från vår Herre Jesus Kristus, som sitter på hans makts högra sida till dess allting är honom underlagt, vara med och förbli hos dig för evigt” (Moroni 9:25–26).

Min bön för var och en av oss är att också vi ska följa detta inspirerade råd: ”Var trofast i Kristus.” Då kommer han att lyfta oss upp och hans nåd kommer ständigt att vara med oss.¹³

Förslag till studier och diskussion

Frågor

President Benson förkunnade: ”Inget annat enskilt inflytande har gjort så stort avtryck på denna jord som Jesu Kristi liv” (avsnitt 1). På vilka sätt har Frälsarens liv gjort avtryck på jorden? På vilka sätt har hans liv påverkat dig?
Hur förändras vårt liv när vi ”[tänker] på Kristus”? Vad finns det för samband mellan våra tankar och våra egenskaper? Begrunda, medan du läser avsnitt 2, vad du kan göra för att mer fullständigt utveckla de kristuslika egenskaper som omnämns där.
Hur kan lärdomarna i avsnitt 3 ge oss hopp i vår strävan att bli mer lika Frälsaren? Hur har Frälsaren hjälpt dig i dina försök att följa honom?

Skriftställen som hör till detta ämne:

Mark. 8:34; Fil. 4:13; 1 Joh. 3:23–24; 2 Nephi 25:23, 26; Mosiah 3:19; Alma 7:11–13; Moroni 7:48

Undervisningstips:

”Utveckla studiemetoder som bygger upp din tro på Frälsaren” (Predika mitt evangelium [2004], s. 22). Du kan till exempel medan du studerar ställa dig frågor som följande: ”Hur kan dessa lärdomar hjälpa mig att utöka min förståelse för Jesu Kristi försoning? Hur kan dessa lärdomar hjälpa mig att bli mer lik Frälsaren?”