Ett telefonsamtal till er
Vi kallar er nu att mobilisera era prästadömskvorum för att hjälpa våra medlemmar som är arbetslösa eller har ekonomiska svårigheter.
Mina bröder i prästadömet, på senare år har vi bevittnat många nödsituationer och naturkatastrofer runt om i världen. Däribland orkaner, skogsbränder, jordbävningar och en förödande tsunami.
Kyrkans insatser efter de här och många andra katastrofer har varit storslagna. Medlemsgrupper har snabbt mobiliserats för att hjälpa de drabbade. Det kändes bra för dem alla för de visste att de välsignade andra genom sitt tjänande.
Ofta kommenterar personer som inte tillhör vår kyrka — medlemmar i andra kyrkor, hjälporganisationer, myndigheter och nyhetsmedia — hur snabbt kyrkan kan mobilisera så många som är villiga att hjälpa. De frågar: ”Hur är det möjligt?” Svaret på den frågan kan enkelt besvaras så här: ”Vi är förberedda, vi är organiserade, vi har medkänsla, vi har kristlig kärlek.” Vanligtvis behövs det bara några telefonsamtal från presiderande auktoriteter till lokala ledare för att mobilisera hundratals, ibland tusentals människor för att undsätta nödställda medsyskon.
Ikväll vill jag tala om en annan svårighet som vi får tillfälle att hjälpa till med, och bröder, det här telefonsamtalet är till er. Den här svårigheten orsakas inte av naturen, men dess effekter är verkliga och globalt kännbara. Och i vår optimism inför framtiden fortsätter vi — som vi har gjort i årtionden — att ta oss an grundprincipen att vi ska hjälpa varandra.
Äldste Robert D Hales sade nyligen: ”De ekonomiska moln som länge hotat världen har nu drabbat oss med kraft. Den ekonomiska storm som vår himmelske Faders barn drabbats av gör att vi mer än någonsin förr behöver ha en vision om välfärd som är baserad på evangeliet.”1 I stormens kölvatten kommer en våg av arbetslöshet och dålig ekonomi som påverkar varje stav och församling i hela kyrkan. Jag misstänker att vi alla på ett eller annat sätt har känt av de här problemen, personligen — genom familj eller släkt — eller genom någon annan vi känner.
Bröder, det finns ingen organisation som bättre kan möta mänsklighetens svårigheter än den allrahögste Gudens prästadöme. Vi har organisationen. Stavspresidenter, biskopar, äldstekvorumpresidenter och högprästers gruppledare — vi kallar er nu att mobilisera era prästadömskvorum för att hjälpa våra medlemmar som är arbetslösa eller har ekonomiska svårigheter. Betrakta det här som ett personligt telefonsamtal till er. Nu är det dags att stödja, lyfta upp och hjälpa familjer i våra kvorum som är nödställda.
Möjligheterna är stora och ni har nu tillfället och ansvaret att utnyttja Herrens resurser. Bland era kvorummedlemmar finns det säkerligen de som känner till arbetstillfällen och andra som är duktiga på att skriva meritlistor eller förbereda för arbetsintervjuer. Oavsett titlar och kunskaper finns här ett brödraskap som är fast beslutna att bära varandras bördor.
President Monson har berättat om en pensionerad direktör vid namn Ed som var ett gott exempel på en kvorummedlem. En gång pratade president Monson med Ed och frågade honom: ”‘Ed, vad gör du i kyrkan?’ Han svarade: ‘Jag har den bästa uppgiften i församlingen. Mitt ansvar är att hjälpa män som är arbetslösa att få fast anställning. Det här året har jag hjälpt tolv bröder som var utan arbete att få bra jobb. Jag har aldrig varit nöjdare i hela mitt liv.’” President Monson fortsätter: ”Den kortvuxne ‘lille Ed’, som vi kärleksfullt kallade honom, var reslig denna kväll där han stod med glänsande ögon och darrande röst. Han visade sin kärlek genom att hjälpa de behövande. Han återställde mänsklig värdighet. Han öppnade dörrar för dem som inte själva visste hur de skulle göra det.”2
Det finns många sätt för biskopar och kvorummedlemmar att lindra de arbetslösas lidande och ängslan. Phils bilverkstad i Centerville i Utah är ett exempel på vad prästadömets ledarskap och kvorum kan uträtta. Phil var medlem i äldstekvorumet och arbetade som mekaniker i en liten bilverkstad. Tyvärr drabbades bilverkstaden där Phil arbetade av ekonomiska problem och han friställdes. Han var helt förkrossad av det som hände.
När hans biskop Leon Olsen hörde talas om att Phil blivit friställd övervägde han och äldsternas kvorumpresidentskap under bön olika sätt att få Phil på fötter igen. Han var ju en medbroder i kvorumet som behövde hjälp. De kom fram till att Phil hade förmåga att driva ett eget företag. En kvorummedlem berättade att han hade en gammal lada som kunde användas som bilverkstad. Andra kvorummedlemmar kunde samla ihop verktyg och utrustning till den nya verkstaden. Nästan alla i kvorumet kunde åtminstone hjälpa till med att städa upp den gamla ladan.
De berättade för Phil om sina idéer och sedan lade de fram planen för kvorumet. Ladan städades och renoverades, verktyg samlades in och allt ställdes i ordning. Phils bilverkstad blev en succé och så småningom flyttades den till en mer permanent plats — och allt detta tack vare att hans kvorumbröder erbjöd hjälp i en nödsituation. Prästadömets kvorum kan och måste göra en insats.
Många församlingar och stavar har kallat yrkesrådgivare för att ge biskopar och kvorumledare ytterligare stöd. Tveka inte att be dem om hjälp.
I många områden har kyrkan upprättat arbetsförmedlingar. Personalen i arbetsförmedlingarna har utbildats till att hjälpa er med anställningsbehoven i era kvorum, församlingar, och stavar. Deras goda kontakter med arbetsgivare är en tillgång när det gäller yrkesval och anställning.
Kyrkans välfärdsbutiker erbjuder arbete och utbildningstillfällen för människor med skiftande bakgrund. De som har särskilda behov får möjligheter till rehabilitering, utbildning och anställning. Där kyrkans välfärdsbutiker finns kan de utgöra en värdefull resurs.
Biskopar: Systrarna har också en plats i det här arbetet. På grund av ekonomin är många mödrar tvungna att göra justeringar i budgeten och andra levnadsförhållanden. En del har även behövt lämna hemmet för att ta anställning. Hjälpföreningens systrar med sina särskilt begåvade och kärleksfulla hjärtan kan vara till hjälp. De kan hjälpa till med att finna de behövande. De kan undervisa. De kan passa barn, trösta, stödja och uppmuntra. De kan göra mycket gott.
Låt mig nu säga några ord till er som är arbetslösa just nu. Det är ert ansvar att finna ett nytt jobb eller att förbättra era anställningsmöjligheter. Fortsatt vägledning kommer från Herren genom regelbunden fasta och bön. Era kvorumledare, biskopar, konsulenter och arbetsförmedlingar kan hjälpa er. Men vi är rädda att prästadömsledarna ofta inte känner till er situation. Gå till dem! Låt dem veta att ni söker arbete. Och biskopar och prästadömsledare: Agera och låt bröderna i prästadömet ta den underbara möjligheten att verkligen vara ett kvorum, ett brödraskap som tar vara på sina bröder.
President Gordon B Hinckley, dåvarande medlem i de tolv apostlarnas kvorum, sade:
”Jag är övertygad om, mina bröder, att det finns tillräckligt med expertis, sakkunskap, styrka och omsorg i varje prästadömskvorum för att hjälpa de behövande medlemmarna i kvorumet om resurserna tas till vara på rätt sätt …
Det är prästadömskvorumets plikt att sätta i rörelse de krafter och hjälpmedel som gör det möjligt för den behövande medlemmen att långsiktigt kunna försörja sig och sin familj.”3
I oktober 1856 fick president Young under generalkonferensen veta att två handkärrekompanier, Martinkompaniet och Williekompaniet, färdades sent på året och skulle utsättas för bistert vinterväder på slätterna i västra Förenta staterna. Han stod vid talarstolen som Guds profet och förkunnade:
”Många av våra bröder och systrar [befinner sig] på slätten med handkärror … och de måste föras hit, vi måste skicka hjälp till dem … vår församling ska sända hjälp till dem och föra dem hit …
Detta är min religion, detta är maningen från den Helige Anden som jag besitter, att rädda människorna …
Jag säger er allesammans att er tro, religion och religiösa bekännelse aldrig kommer att frälsa en enda av er in i Guds celestiala rike, såvida ni inte tillämpar just dessa principer som jag nu undervisar er om. Ge er av och hämta hem de människor som är därute på slätten.”4
President Youngs kallelse till handling resulterade i att vagnar med åsnespann, kuskar, mjöl och andra förnödenheter genast skickades ut för att undsätta människorna som fastnat på slätten.
Bröder, det här telefonsamtalet är till er. Det här är vårt telefonsamtal. Må Herren välsigna oss alla med samma brådskande känsla att besvara kallelsen att hämta in vårt folk från dessa ekonomiska svårigheter som han gjorde för handkärrekompanierna är min bön i Jesu Kristi namn, amen.