Tro under motgångar
Efterlevnad av evangeliet betyder att vi är beredda att möta och uthärda motgångar med tillförsikt.
En morgon för några år sedan fick jag ett telefonsamtal från broder Omar Alvarez, som då var en av mina rådgivare i biskopsrådet. Hans treåriga dotter hade dött i en tragisk olycka.
Han berättade vad som hade hänt den dagen med följande ord:
”Så snart vi kommit fram till en av de vackra venezuelanska stränderna bönade våra barn om att få gå ut och leka i en liten å i närheten av stranden. Vi lät dem göra det. Därefter började vi ta ut en del saker från bilen. Två minuter senare lade vi märke till att våra barn började komma för långt bort från stranden.
När vi gick för att hämta dem närmare oss märkte vi att vår treåriga dotter inte befann sig bland de andra barnen. Vi letade desperat efter henne, endast för att hitta henne flytande nära den plats där de andra barnen lekte. Vi fick snabbt upp henne ur vattnet. Några andra människor kom för att försöka rädda henne, men allt var förgäves. Vår yngsta dotter hade drunknat.
Minuterna som följde var utomordentligt svåra, fyllda av ångest och smärta över förlusten av vår yngsta dotter. Den känslan vände sig snart till en nästan outhärdlig vånda. Men mitt i förvirringen och osäkerheten kom tanken att våra barn hade fötts i förbundet, och genom det förbundet tillhörde vår dotter oss i all evighet.
Vilken välsignelse det är att tillhöra Jesu Kristi Kyrka och att ha tagit emot förrättningarna i hans heliga tempel! Vi känner nu att vi är mycket mer förpliktade att vara trofasta mot Herren och att härda ut intill änden, för vi vill vara värdiga templets välsignelser så att vi får se vår dotter igen. Ibland sörjer vi, ’men vi sörjer inte som de [som är] utan hopp’. (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith, s 174)”
Den här trofasta familjen lärde sig förstå att när motgångar drabbar oss är Gud den enda sanna källan till tröst. ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.” (Joh 14:27)
Flera år efter familjen Alvarez svåra prövning bevittnade jag hur en annan trofast familj bemötte en stor svårighet. Flera medlemmar i familjen Quero hade dött i en hemsk bilolycka. Broder Abraham Quero förlorade sina föräldrar, två systrar, sin svåger och en systerdotter i den olyckan.
Broder Quero visade en beundransvärd inställning när han sade följande:
”Det var en tid när vi behövde visa lojalitet mot Gud och visa att vi förlitar oss på honom, att hans vilja måste åtlydas och att vi är underkastade honom.
Jag talade med mina bröder och gav dem styrka och mod att förstå det som president Kimball lärde för många år sedan om att ’det [finns] ingen tragedi i döden, endast i synden’ (Kyrkans presidenters lärdomar: Spencer W Kimball, s 18) och att det viktiga inte är hur någon har dött utan hur hon har levat.
Jobs ord fyllde min själ: ‘Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn.’ (Job 1:21) Och därefter från Jesus: ‘Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.’ (Joh 11:25)
Det här har varit en av de andligaste upplevelserna vi haft i familjen — att acceptera Guds vilja under så oerhört svåra omständigheter.”
Under båda upplevelserna som de här goda familjerna fick utstå befriades de från smärta och sorg tack vare evangeliets ljus, som fyllde dem med frid och tröst och gav dem tillförsikten att allt skulle bli bra.
Fastän familjernas smärta inte kan jämföras med Herrens vånda i Getsemane, har det gjort det möjligt för mig att bättre förstå Frälsarens lidande och försoning. Det finns ingen sjukdom, prövning eller motgång som inte Kristus upplevde i Getsemane.
Herren uppenbarade för Joseph Smith följande i Läran och förbunden:
”Detta lidande fick mig, ja, Gud, den störste av alla, att skälva av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och själ — och jag önskade att jag inte skulle behöva dricka den bittra kalken och rygga —
dock, ära vare Fadern, och jag drack och fullbordade mina förberedelser för människobarnen.” (L&F 19:18–19)
Profeten Joseph Smith, som var väl bekant med livets stormar, utropade ångestfullt under en av sina mörkaste stunder: ”O Gud , var är du? Och var är tronhimlen som täcker ditt gömställe?” (L&F 121:1)
Då, när profeten höjde sin röst, kom Herrens tröstande ord till honom:
”Min son, frid vare med din själ. Dina motgångar och dina lidanden skall endast vara ett ögonblick, och därefter skall Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden. Du skall triumfera över alla dina fiender.” (L&F 121:7–8)
President Howard W Hunter sade: ”Om vårt liv och vår tro inriktas på Jesus Kristus och hans återställda evangelium kan ingenting slå fel beständigt. Om vårt liv däremot inte inriktas på Frälsaren och hans lära kan ingen annan framgång någonsin bli bestående.” (The Teachings of Howard W. Hunter, sammanst av Clyde J Williams [1997], s 40)
Frälsaren sade:
”Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar jag därför vid en vis man som byggde sitt hus på en klippa.
Och regnet föll och översvämningarna kom och vindarna blåste och slog mot det huset. Och det föll inte, eftersom det var grundat på en klippa.
Och var och en som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem skall liknas vid en dåraktig man som byggde sitt hus på sanden.
Och regnet föll och översvämningarna kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll, och dess fall var stort.” (3 Nephi 14:24–27)
Det är intressant att lägga märke till att regnet öste ner, översvämningen kom och vindarna blåste mot båda husen! Efterlevnad av evangeliet betyder inte att vi alltid ska slippa motgångar. Istället betyder det att vi är beredda att möta och uthärda motgångar med tillförsikt.
Jag bär högtidligt vittne om att Jesus är Kristus, vår Frälsare och Återlösare. Han leder sin kyrka genom en levande profet, president Thomas S Monson. Om vi lever efter Frälsarens lärdomar, finner vi med säkerhet den frid och tröst som endast Gud kan ge oss. (Se Fil 4:7.) Jag vittnar om allt detta i Jesu Kristi namn, amen.