Att ärorikt inneha namn och ställning
Förbundets eld kommer att brinna i hjärtat hos varje trofast medlem i denna kyrka som tillber och med heder innehar namn och ställning i Herrens heliga hus.
Strax efter att jag kallats att verka som stavspresident 1987 talade jag med en god vän som nyligen blivit avlöst som stavspresident. Under vårt samtal frågade jag honom vad han kunde lära mig om att bli en effektiv stavspresident. Hans svar på min fråga har djupt påverkat mitt fortsatta tjänande och min verksamhet.
Min vän sade att han kallats att verka som tempeltjänare strax efter det att han blivit avlöst. Sedan sade han: ”Jag önskar att jag hade varit tempeltjänare innan jag blev stavspresident. Om jag hade tjänat i templet före min kallelse att verka som stavspresident, så hade jag varit en mycket annorlunda stavspresident.”
Hans svar intresserade mig och jag bad honom förklara vidare. Han svarade: ”Jag tror att jag var en bra stavspresident. Programmen i vår stav fungerade bra, och statistiskt låg vi över genomsnittet. Men att tjäna i templet har vidgat mina vyer. Om jag idag skulle kallas att verka som stavspresident skulle jag i huvudsak fokusera på värdighet att ta emot och hedra tempelförbund. Jag skulle sträva efter att göra tempelförberedelse till det centrala i allt som vi gör. Jag skulle vara bättre på att leda de heliga till Herrens hus.”
Det här korta samtalet med min vän hjälpte mig att som stavspresident oupphörligen undervisa och vittna om den eviga betydelsen av tempelförrättningarna, tempelförbunden och tillbedjan i templet. Vårt presidentskaps innerligaste önskan var att varje medlem i staven skulle ta emot templets välsignelser, vara värdiga att inneha en tempelrekommendation och använda den ofta.
Mitt budskap idag handlar om templets välsignelser och jag ber att den Helige Anden ska upplysa våra sinnen, genomborra våra hjärtan och vittna om sanningen för var och en av oss.
Det gudomliga syftet med insamlingen
Profeten Joseph Smith kungjorde att under alla tidsåldrar har det gudomliga syftet med insamlingen av Guds folk varit att bygga tempel så att hans barn kan ta emot de högsta förrättningarna och därigenom få evigt liv. (Se Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith, s 411–415.) Det här grundläggande förhållandet mellan insamlingens och tempelbyggandets princip betonas i Mormons bok.
”Se, fältet var moget, och välsignade är ni, eftersom ni svingade skäran och skördade av alla krafter, ja, hela dagen lång arbetade ni. Och se på antalet av era kärvar! Och de skall samlas in i ladorna så att de inte går förlorade.” (Alma 26:5)
Kärvarna i den här liknelsen föreställer nydöpta medlemmar i kyrkan. Ladorna är de heliga templen. Äldste Neal A Maxwell förklarade: ”Det är tydligt att vi när vi döper borde ha blicken fäst bortom dopbassängen på det heliga templet. Den stora ladan som dessa kärvar skulle insamlas i är det heliga templet.” (Citerad av John L Hart, ”Make Calling Focus of Your Mission”, Church News, 17 sep 1994, s 4.) Den undervisningen förtydligar och understryker vikten av heliga tempelförrättningar och tempelförbund — så att kärvarna inte går förlorade.
”Ja, de skall inte slås ned av stormen på den yttersta dagen. Ja, inte heller skall de sönderslitas av virvelvindar, utan när stormen kommer skall de vara samlade på sin plats så att stormen inte tränger in till dem. Ja, inte heller skall de drivas av våldsamma vindar varthelst fienden behagar föra dem.” (Alma 26:6)
Äldste Dallin H Oaks har förklarat att när vi förnyar våra dopförbund genom att ta del av sakramentet, ”vittnar vi inte om att vi tar på oss Jesu Kristi namn. [Snarare] vittnar vi om att vi är villiga att göra det. (Se L&F 20:77.) Det faktum att vi vittnar bara om vår villighet antyder att någonting annat måste ske innan vi faktiskt kan ta detta heliga namn på oss i den [yttersta och] viktigaste bemärkelsen.” (”Att ta på oss Jesu Kristi namn”, Nordstjärnan, jul 1985, s 74) Dopförbundet pekar tydligt mot en framtida händelse eller händelser och ser framåt mot templet.
I nutida uppenbarelser hänvisar Herren till tempel som hus som byggts ”åt mitt namn”. (L&F 105:33, se också L&F 109:2–5; 124:39.) I invigningsbönen för templet i Kirtland bad profeten Joseph Smith till Fadern ”att dina tjänare skall kunna gå ut från detta hus beväpnade med din kraft och att ditt namn må vara över dem”. (L&F 109:22) Han bad också om en välsignelse ”över ditt folk, över vilka ditt namn skall nämnas i detta hus” (v 26). Och när Herren uppenbarade sig i och godtog templet i Kirtland som sitt hus, kungjorde han: ”Ty se, jag har godtagit detta hus och mitt namn skall vara här, och jag skall i barmhärtighet uppenbara mig för mitt folk i detta hus.” (L&F 110:7)
De här skriftställena hjälper oss förstå att processen att ta på oss Jesu Kristi namn, vilken påbörjas i dopets vatten, fortsätter och utvidgas i Herrens hus. När vi står i dopets vatten vänder vi blicken mot templet. När vi tar del av sakramentet vänder vi blicken mot templet. Vi lovar att alltid minnas Frälsaren och hålla hans bud som en förberedelse för att delta i de heliga tempelförrättningarna och ta emot de högsta välsignelser som står oss till buds genom Herren Jesu Kristi namn och myndighet. Alltså tar vi mer helt och fullt på oss Jesu Kristi namn i det heliga templets förrättningar.
”Och detta större [eller melkisedekska] prästadöme förvaltar evangeliet och innehar nyckeln till rikets hemligheter, ja, nyckeln till kunskapen om Gud.
Därför är gudaktighetens kraft uppenbar i dess förordningar.
Och utan dess förordningar och prästadömets myndighet är gudaktighetens kraft inte uppenbar för människor i köttet.” (L&F 84:19–21)
Inga ogudaktiga sammansvärjningar skall få överhand över ditt folk
Vi lever i en storslagen tid då tempel byggs över hela världen. Och motståndaren är givetvis medveten om det växande antal tempel som nu är utspridda på jorden. Som alltid följs uppbyggnad och invigning av dessa heliga byggnader av motstånd från fiender till kyrkan, liksom av omdömeslös kritik från vissa inom kyrkan.
Sådan illvilja är inte något nytt. År 1861, medan templet i Salt Lake City höll på att byggas, uppmuntrade Brigham Young de heliga: ”Om ni vill att templet ska bli klart, så sätt igång och arbeta och gör allt ni kan … Några säger: ’Jag vill inte göra det, för vi har aldrig börjat bygga ett tempel utan att helvetets klockor börjat ringa.’ Jag vill höra dem ringa igen. Alla helvetets stammar kommer att mobiliseras … men vad tror ni det kommer att leda till? Ni har hela tiden sett vad det har lett till.” (Deseret News, 10 apr 1861, s 41)
Som trofasta heliga har vi blivit stärkta av motstånd och är mottagare av Herrens ömma barmhärtighet. Vi har gått framåt med Herrens löfte: ”Jag kommer inte att tillåta [mina fiender] att förgöra mitt verk, nej, jag skall visa dem att min visdom är större än djävulens list.” (L&F 10:43)
I många år var syster Bednar och jag värdpar för trofasta män och kvinnor som kom för att tala på Brigham Young-universitetet – Idaho. Många av dessa talare innehade titeln emeritus eller var avlösta medlemmar i de sjuttios kvorum och hade verkat som tempelpresident efter tiden som generalauktoritet. När vi talade med dessa starka ledare ställde jag alltid denna fråga: ”Vad har du lärt dig som tempelpresident som du önskar att du hade förstått bättre när du var generalauktoritet?”
När jag lyssnade på deras svar upptäckte jag ett genomgående tema som jag skulle vilja sammanfatta så här: ”Jag har börjat förstå bättre det beskydd som våra tempelförbund erbjuder och vad det innebär att göra ett godtagbart offer genom tillbedjan i templet. Det är skillnad mellan kyrkobesökande, tiondebetalande medlemmar som då och då skyndar till templet för att gå på en session, och de medlemmar som troget och konsekvent tillber i templet.”
Likheterna i deras svar gjorde ett stort intryck på mig. Varje svar på min fråga fokuserade på den beskyddande kraft som kommer av de förrättningar och förbund som finns tillgängliga i Herrens hus. Deras svar överensstämde exakt med de löften som finns i invigningsbönen som uppsändes i templet i Kirtland 1836:
”Vi ber dig, helige Fader, att upprätta det folk som skall tillbe och ärorikt inneha namn och ställning i detta ditt hus i alla släktled och i evighet,
så att inget vapen som smids mot dem skall ha framgång, så att den som gräver en grop åt dem, själv skall falla däri,
så att inga ogudaktiga sammansvärjningar skall kunna uppstå och få överhand över ditt folk, över vilka ditt namn skall nämnas i detta hus,
och om något folk reser sig upp mot detta folk, din vrede då skall upptändas över dem,
och om de slår detta folk du då skall slå dem, att du skall kämpa för ditt folk som du gjorde på stridens dag, så att de kan befrias ur alla sina fienders händer.” (L&F 109:24–28)
Jag ber er begrunda dessa verser i ljuset av motståndarens nuvarande raseri och det vi talat om angående vår villighet att ta på oss Jesu Kristi namn och välsignelsen i form av beskydd som utlovas till dem som ärorikt innehar namn och ställning i det heliga templet. Det är tydligt att dessa förbundets välsignelser är till för alla generationer och för all evighet. Jag uppmanar er att om och om igen studera och under bön begrunda vilken innebörd de här skriftställena har i ert liv och för er familj.
Vi bör inte förvånas över Satans ansträngningar att omintetgöra och nedsvärta tillbedjan i templet och arbetet där. Djävulen föraktar renheten och kraften i Herrens hus. Och det beskydd som vi var och en får i och genom templets förrättningar och förbund står som ett stort hinder för Lucifers onda planer.
Förbundets eld
Utvandringen från Nauvoo i september 1846 orsakade ofattbara svårigheter för de trogna sista dagars heliga. Många sökte skydd i läger längs Mississippifloden. När bud nådde Brigham Young i Winter Quarters om dessa flyktingars belägenhet, skickade han omedelbart ett brev över floden till Council Point och uppmanade bröderna att hjälpa till. Han påminde dem om det förbund som ingåtts i templet i Nauvoo. Han skrev: ”Nu är tiden inne att arbeta. Låt förbundets eld, det förbund ni ingick i Herrens hus, brinna i era hjärtan likt en outsläcklig låga.” (Journal History of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, 28 sep 1846, s 5) Inom några dagar rullade vagnar österut för att undsätta de hårt kämpande heliga.
Vad var det som gav dessa tidiga heliga sådan styrka? Det var tempelförbundens eld som brann i deras hjärtan. Det var deras hängivenhet till att dyrka och ärorikt inneha namn och ställning i Herrens hus.
Vi står nu och kommer fortsättningsvis att stå inför stora utmaningar i Herrens verk. Men liksom pionjärerna som nådde platsen som Gud för dem berett så skall vi ta mod igen i vetskap om att vår Gud de sina bistår än. (Se ”Kom, kom Guds folk”, Psalmer, nr 19.) Idag står tempel över hela jorden som heliga platser för förrättningar och förbund, för uppbyggelse och som skydd mot stormen.
Inbjudningar och beröm
Herren förkunnade: ”Därför måste jag insamla mitt folk … så att vetet kan bärgas i ladorna för att få evigt liv och krönas med celestial härlighet.” (L&F 101:65)
Bland dem som hör min röst finns många unga kvinnor, unga män och barn. Jag vädjar till er att vara värdiga, att vara trofasta och att med stor förväntan se fram emot den dag när ni får ta emot templets förrättningar och välsignelser.
Det finns de som hör mig nu som borde ha men ännu inte har tagit emot förrättningarna i Herrens hus. Av vilken orsak det än må vara och hur länge det än må dröja så inbjuder jag er att börja förbereda er andligen så att ni kan ta emot de välsignelser som endast erbjuds i det heliga templet. Jag ber er att kasta bort de ting i ert liv som står i vägen. Jag ber er att söka efter det som är av evig betydelse.
Det finns de som hör mig nu som har tagit emot templets förrättningar och som av olika anledningar inte har återvänt till Herrens hus på länge. Jag ber er att omvända er, förbereda er och göra vad som än krävs så att ni kan tillbe i templet igen och mera fullständigt komma ihåg och hedra era heliga förbund.
Det finns många som hör mig nu som har en giltig tempelrekommendation och strävar efter att värdigt använda den. Jag berömmer er för er trofasthet och hängivenhet.
Jag bär mitt fasta vittnesbörd om att förbundets eld kommer att brinna i hjärtat hos varje trofast medlem i denna kyrka som tillber och ärorikt innehar namn och ställning i Herrens heliga hus. Jesus Kristus är vår Återlösare och Frälsare. Han lever, och han styr sin kyrkas angelägenheter genom uppenbarelse till sina smorda tjänare. Om allt detta bär jag vittnesbörd i Jesu Kristi heliga namn, amen.