Tro på Herren Jesus Kristus
För trons egna finns inget behov av rädsla eller tvivel. Välj att leva i tro och inte i rädsla.
Jag inbjuder ödmjukt den Helige Anden att vara med oss när jag talar om en viktig princip i evangeliet: Tro på Herren Jesus Kristus. Jag erkänner med djup uppskattning och kärlek att jag i mitt eget liv har stora föredömen på sann tro och trofasthet. Till goda föräldrar, familj, prästadömsledare, älskade missionärer, underbara barn och min dyrbara eviga livskamrat uttrycker jag djupaste kärlek och tacksamhet. Jag erkänner mitt eget behov av och önskan om större tro som Kristi lärjunge och vittne. Det har aldrig funnits större behov av tro i mitt eget liv än nu.
Som föräldrar har vi befallts att lära våra barn att ”förstå läran om … tro på Kristus, den levande Gudens Son”. (L&F 68:25) Det kräver mer än att bara inse att tro är en princip i evangeliet. Tro är att ”förtrösta på någon eller något”. (Handledning till skriftstudier, ”Tro”, s 186) Sann tro måste vara inriktad på Jesus Kristus. ”Tro är en handlingens och kraftens princip.” (Bible Dictionary, s 670; se också Handledning för skriftstudier, “Tro”, s 186.) Den kräver att vi handlar, inte bara tror. Tro är en andlig gåva från Gud som kommer genom den Helige Anden. Den kräver en rätt förståelse och kunskap om Jesus Kristus, hans gudomliga egenskaper och fullkomliga karaktär, hans lärdomar, försoning, uppståndelse och prästadömes kraft. När vi lyder de här principerna utvecklar vi ett fullständigt förtroende för honom och hans ordinerade tjänare och en visshet om hans utlovade välsignelser.
Det finns inget annat vi så absolut kan lita på. Ingen annan grundval i livet kan ge oss samma frid, glädje och hopp. I osäkra och svåra tider är tron verkligen en andlig gåva som är värd våra yttersta ansträngningar. Vi kan ge våra barn utbildning, privatlektioner, idrott, kultur och materiella ägodelar, men om vi inte ger dem tro på Kristus, är allt annat av mindre värde.
”Tron väcks genom att höra dem som har tro vittna om det.” (Bible Dictionary, s 669; se också Handledning för skriftstudier, “Tro”, s 186; Rom 10:14–17.) Vet dina barn att du vet? Ser och känner de din övertygelse? ”Stark tro utvecklas genom lydnad mot Jesu Kristi evangelium.” (Handledning för skriftstudier, s 186)
Äldste Bruce R McConkie lärde: ”Tro är en gåva från Gud, given som belöning för personlig rättfärdighet. Den ges alltid när rättfärdighet råder, och ju större lydnad mot Guds lagar, desto större är trons gåva.” (Mormon Doctrine, 2:a utgåvan [1966], s 264) Om vi önskar större tro, måste vi vara lydigare. När vi lär våra barn genom exempel eller förmaningar att lättvindigt eller villkorligt hålla Guds bud, hindrar vi våra barn från att få denna ytterst viktiga andliga gåva. Tro kräver exakt lydnad, även i de små och enkla tingen.
Önskan är en trospartikel som utvecklas inom oss när vi upplever gudomlig sanning. Det är som en andlig fotosyntes. Den Helige Andens inflytande omvandlar Kristi ljus som finns hos varje människa, likt en andlig kemisk process, till en maning, en förändring i hjärtat eller en önskan att veta. Hopp utvecklas när dessa trospartiklar blir till molekyler och enkla försök görs att följa och efterleva sanna principer.
När lydnadsmönster bildas förverkligas de särskilda välsignelser som hör ihop med lydnad, och tron växer fram. Önskan och hopp är olika former av tro, men tro som en kraftprincip kommer av konsekvent lydnad i uppträdande och ståndpunkter. Personlig rättfärdighet är ett val. Tro är en gåva från Gud och den som äger den kan få enorm andlig kraft.
Ett visst slags tro utvecklas när vi inriktar oss med hela vårt hjärta, förmåga, förstånd och styrka. Man ser och känner den i ögonen hos en stor missionär, en ståndaktig och dygdig ung kvinna, hos rättfärdiga mödrar, fäder och mor- och farföräldrar. Man kan se den hos unga och gamla, i varje land och kultur, på varje tungomål, i alla livets omständigheter och samhällsställningar . Det är ”trons öga” som profeten Alma talade om (se Alma 5:15-26) — förmågan att fokusera och vara ståndaktig, att ständigt hålla fast vid sanna principer utan att tvivla, även när mörkrets dimmor omkring oss verkar mycket täta. Denna trons egenskap är oerhört mäktig.
Men ”det måste nödvändigtvis finnas en motsats till allting … Herren Gud [gav] människan förmågan att handla av sig själv. Ty människan kunde inte handla av sig själv såvida hon inte lockades av den ena eller den andra.” (2 Nephi 2:11, 16) Och så är det med tron. Det kan vara lockande att välja tvivel och otro istället för tro.
När Jesus kom tillbaka från den enastående andliga upplevelsen på förklaringsberget, möttes han av en förtvivlad far, vars son behövde hjälp. Fadern vädjade: ”Om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!”
Jesus sade till honom: ”Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror.
Genast ropade barnets far [med tårar i ögonen]: ’Jag tror. Hjälp min otro!’” (Mark 9:22-24)
Tro och rädsla kan inte existera samtidigt. Den ena ger efter för den andra. Den enkla sanningen är att vi alla ständigt behöver stärka vår tro och övervinna alla källor till nedbrytande otro. Frälsarens liknelse om tron som ett senapsfrö pekar på denna realitet. (Se Matt 13:31–32.) Tänk på det så här: Vår användbara tro är den som finns kvar efter det att vi dragit av för våra källor till tvivel och otro. Fråga gärna er själva: ”Är min egen netto-tro positiv eller negativ?” Om din tro är större än ditt tvivel och din otro, är svaret förmodligen ja. Om du låter källor till tvivel och otro råda över dig, är svaret kanske nej.
Vi har ett val. Vi får det som vi ständigt inriktar oss på. Eftersom det finns en motsats till allting finns det krafter som undergräver vår tro. En del kommer av Satans direkta inflytande. Men för andra har vi ingen annan att skylla på än oss själva. De kommer av personliga tendenser, attityder, och vanor som vi kan lära oss att ändra på. Jag kallar dessa inflytanden de “sex nedbrytarna”. När jag gör det, tänk på det inflytande de har på er eller era barn.
För det första, tvivel. Tvivel är ingen princip i evangeliet. Det kommer inte från Kristi ljus eller den Helige Andens påverkan. Tvivel är en negativ känsla besläktad med rädsla. Det kan uppstå när vi saknar förtroende för oss själva eller vår förmåga. Men det är oförenligt med vår gudomliga identitet som Guds barn.
Tvivel leder till modlöshet. Modlöshet kommer av svikna förväntningar. Kronisk modlöshet leder till minskade förväntningar, avtagande arbete, försvagad önskan och större svårighet att känna och följa Anden. (Se Predika mitt evangelium, s 10.) Modlöshet och förtvivlan är själva motsatsen till tro.
Modlöshet leder till distraktion, eller brist på fokus. Distraktion eliminerar det fokus som trons öga kräver. Modlöshet och distraktion är två av Satans effektivaste hjälpmedel, men de är också dåliga vanor.
Distraktion leder till bristande flit, en försvagad vilja att förbli sann och trofast och gå vidare trots prövningar och besvikelser. Besvikelser är en ofrånkomlig del av livet, men de behöver inte leda till tvivel, modfälldhet, distraktion eller bristande flit.
Om man inte vänder tillbaka från den stigen, leder den till olydnad, som undergräver själva grunden till tro. Det resulterar ofta i otro, en medveten eller omedveten vägran att tro.
Skrifterna beskriver otro som att man har valt att förhärda sitt hjärta. Det innebär att man är känslolös.
Alla dessa sex nedbrytare — tvivel, modlöshet, distraktion, bristande flit, olydnad och otro — undergräver och förstör vår tro. Vi kan välja att undvika och övervinna dem.
Svåra tider kräver större andlig kraft. Begrunda Frälsarens löfte: “Om ni har tro på mig skall ni få kraft att göra vad jag än finner lämpligt.” (Moroni 7:33)
Ödmjukt förkunnar jag att Gud, vår himmelske Fader, lever och älskar var och en av oss, sina barn. Jesus Kristus är vår Frälsare och Återlösare. Han lever och leder personligen sin kyrka genom president Monson, sin smorde profet. Tack vare att han lever strålar hoppet alltid klart framför oss. För trons egna finns inget behov av rädsla eller tvivel. Välj att leva i tro och inte i rädsla. I Jesu Kristi heliga namn, amen.