Skrifterna
Alma 43


Kapitel 43

Alma och hans söner predikar ordet – Zoramiterna och andra avfälliga nephiter blir lamaniter – Lamaniterna går ut i krig mot nephiterna – Moroni beväpnar nephiterna med skyddande rustning – Herren uppenbarar för Alma lamaniternas strategi – Nephiterna försvarar sina hem, sin frihet, sina familjer och sin religion – Moronis och Lehis härar omringar lamaniterna. Omkring 74 f.Kr.

1 Och nu hände det sig att Almas söner gick ut bland folket för att förkunna ordet för dem. Och Alma själv kunde inte heller vila, så även han gick ut.

2 Nu ska vi inte säga mera om deras predikan utom att de predikade ordet och sanningen enligt profetians och uppenbarelsens ande. Och de predikade enligt den aGuds heliga orden genom vilken de blivit kallade.

3 Och nu återvänder jag till berättelsen om krigen mellan nephiterna och lamaniterna under det artonde året av domarnas regering.

4 För se, det hände sig att azoramiterna blev lamaniter, och det nephitiska folket såg vid det artonde årets början att lamaniterna kom för att angripa dem. Därför förberedde de sig för krig, ja, de samlade sina härar i Jershons land.

5 Och det hände sig att lamaniterna kom med sina tusental, och de drog in i Antionums land, som är zoramiternas land. Och en man vid namn Zerahemnah var deras ledare.

6 Och eftersom amalekiterna hade en mer ogudaktig och mordlysten läggning än lamaniterna hade på egen hand, utsåg Zerahemnah endast amalekiter och zoramiter som huvudbefälhavare över lamaniterna.

7 Och det gjorde han för att kunna upprätthålla deras hat mot nephiterna så att han kunde underkuva dem och på så sätt genomföra sina planer.

8 För se, hans plan var att hetsa lamaniterna till vrede mot nephiterna. Det gjorde han för att kunna tillskansa sig stor makt över dem och även för att få makt över nephiterna genom att försätta dem i träldom.

9 Och nu var nephiternas plan att försvara sina jordstycken och sina hus och sina ahustrur och sina barn för att kunna skydda dem från sina fienders händer, och även för att kunna bevara sina rättigheter och sina förmåner, ja, och även sin bfrihet, så att de skulle kunna tillbe Gud enligt sina önskningar.

10 För de visste att om de föll i lamaniternas händer skulle lamaniterna förgöra alla som ville atillbe Gud, den sanne och levande Guden, i bande och i sanning.

11 Ja, och de kände även till det starka hat som lamaniterna hyste mot sina abröder som tillhörde Anti-Nephi-Lehis folk, som kallades Ammons folk – och dessa ville inte gripa till vapen, ja, de hade slutit ett förbund och de vägrade att bryta det – därför skulle de förgöras om de föll i lamaniternas händer.

12 Men nephiterna ville inte tillåta att de förgjordes. Därför gav de dem landområden till arvedel.

13 Och Ammons folk gav nephiterna en stor del av sina ägodelar till deras härars underhåll. Och sålunda var nephiterna tvungna att ensamma hålla stånd mot lamaniterna, som var en blandning av ättlingar till Laman och Lemuel och Ismaels söner och alla dem som hade avvikit från nephiterna, nämligen amalekiter och zoramiter och Noas prästers aättlingar.

14 Och dessa ättlingar var nästan lika talrika som nephiterna. Och därför var nephiterna tvungna att strida mot sina bröder även om det krävde blodsutgjutelse.

15 Och det hände sig då lamaniternas härar hade samlats i Antionums land, att nephiternas härar var redo att möta dem i Jershons land.

16 Och nephiternas ledare, eller den man som hade utsetts till överbefälhavare över nephiterna – en överbefälhavare hade befälet över nephiternas alla härar – hette Moroni.

17 Och Moroni övertog hela kommandot och ledningen av deras krig. Och han var bara tjugo och fem år gammal när han utsågs till överbefälhavare över nephiternas härar.

18 Och det hände sig att han mötte lamaniterna vid Jershons gränser, och hans folk var beväpnade med svärd och med kroksablar och alla slags krigsvapen.

19 Och när lamaniternas härar såg att Nephis folk, eller att Moroni, hade utrustat sitt folk med bröstplåtar och med armskydd, ja, och likaså med sköldar för att skydda deras huvuden, och att de även var iförda en tjock beklädnad –

20 Zerahemnahs här var inte utrustad med något sådant, de hade bara sina svärd och sina kroksablar, sina bågar och sina pilar, sina stenar och sina slungor, och de var anakna så när som på ett skinn som de hade fäst om sina höfter, ja, alla var nakna utom zoramiterna och amalekiterna,

21 men de var inte rustade med vare sig bröstplåtar eller med sköldar – därför fruktade de mycket för nephiternas härar på grund av deras rustningar, trots att deras antal var så mycket större än nephiternas.

22 Se, nu hände det sig att de inte vågade gå ut emot nephiterna vid Jershons gräns. Därför drog de ut ur Antionums land in i vildmarken och tog en omväg i vildmarken bort till floden Sidons källor, så att de kunde komma in i Mantis land och ta landet i besittning. För de trodde inte att Moronis härar visste vart de hade tagit vägen.

23 Men det hände sig så snart de hade begett sig ut i vildmarken att Moroni sände spejare ut i vildmarken för att bevaka deras läger. Och Moroni, som kände till Almas profetior, sände även några män till denne och bad honom fråga Herren avart nephiternas härar borde gå för att försvara sig mot lamaniterna.

24 Och det hände sig att Herrens ord kom till Alma, och Alma meddelade Moronis budbärare att lamaniternas härar tågade en omväg i vildmarken för att kunna komma över till Mantis land och för att kunna påbörja ett anfall mot den svagare delen av folket. Och dessa budbärare gick och överlämnade detta budskap till Moroni.

25 Och sedan Moroni lämnat en del av sin här i Jershons land för att inte en del lamaniter på något sätt skulle kunna komma in i det landet och ta staden i besittning, tog han återstoden av sin här och tågade över till Mantis land.

26 Och han lät allt folket i denna del av landet samla sig till strid mot lamaniterna för att aförsvara sina jordstycken och sitt land, sina rättigheter och sina friheter. Därför var de beredda inför tidpunkten för lamaniternas ankomst.

27 Och det hände sig att Moroni lät sin här gömma sig i dalen som låg nära floden Sidons strand och väster om floden Sidon i vildmarken.

28 Och Moroni ställde ut spejare runt omkring så att han kunde få veta när lamaniternas här skulle komma.

29 Och eftersom Moroni nu kände till lamaniternas avsikt, att det var deras avsikt att förgöra sina bröder eller underkuva dem och försätta dem i träldom så att de skulle kunna upprätta ett rike åt sig i hela landet,

30 och då han även visste att nephiternas enda önskan var att bevara sina landområden och sin afrihet och sin kyrka, ansåg han det inte vara någon synd att försvara dem genom list. Därför tog han genom sina spejare reda på vilken väg lamaniterna tänkte ta.

31 Därför delade han sin här och förde en del över till dalen och dolde den på östra och södra sidan av kullen Riplah.

32 Och återstoden dolde han i den västra dalen, väster om floden Sidon, och därifrån ner mot Mantis lands gränser.

33 Och när han på detta sätt hade placerat ut sin här enligt sin önskan var han beredd att möta dem.

34 Och det hände sig att lamaniterna kom upp på norra sidan om den kulle där en del av Moronis här var dold.

35 Och när lamaniterna hade passerat kullen Riplah och kommit in i dalen och börjat gå över floden Sidon låg en här dold på kullens södra sida, vilken leddes av en man vars namn var aLehi. Och han förde fram sin här och omringade lamaniterna bakifrån på östra sidan.

36 Och det hände sig att när lamaniterna såg att nephiterna anföll dem bakifrån gjorde de helt om och började kämpa mot Lehis här.

37 Och nu började ett dödens verk på båda sidor, men det var förfärligare bland lamaniterna, för i sin anakenhet var de blottställda för nephiternas väldiga hugg med svärd och kroksablar, vilka ledde till döden vid nästan varje hugg.

38 Men å andra sidan föll endast då och då en man bland nephiterna för deras svärd och av blodförlust, eftersom de var skyddade mot de vitalare kroppsdelarna, eller: De vitalare delarna av kroppen var skyddade mot lamaniternas hugg av deras abröstplåtar och deras armsköldar och deras huvudplåtar. Och så fortsatte nephiterna dödens verk bland lamaniterna.

39 Och det hände sig att lamaniterna blev så förskräckta på grund av den stora förödelsen bland dem att de började fly mot floden Sidon.

40 Och de förföljdes av Lehi och hans män, och de drevs av Lehi ner i Sidons vatten, och de gick över floden Sidon. Och Lehi höll kvar sina härar på floden Sidons strand så att de inte skulle gå över.

41 Och det hände sig att Moroni och hans här mötte lamaniterna i dalen på andra sidan floden Sidon och började anfalla dem och dräpa dem.

42 Och lamaniterna flydde på nytt för dem mot Mantis land, och där mötte de på nytt Moronis härar.

43 Den här gången kämpade lamaniterna oerhört. Ja, aldrig hade lamaniterna setts kämpa med sådan oerhörd kraft och sådant mod, nej, inte ens från begynnelsen.

44 Och de inspirerades av azoramiterna och amalekiterna som var deras huvudbefälhavare och ledare, och av Zerahemnah som var deras överbefälhavare eller deras högste ledare och härförare. Ja, de kämpade som drakar, och många av nephiterna dräptes av deras händer, för de klöv många av deras huvudplåtar och genomborrade många av deras bröstplåtar, och på många högg de av armarna. Och på så sätt högg lamaniterna i sitt vilda raseri.

45 Men nephiterna var inspirerade av en bättre sak, för de astred inte för kungavälde eller makt, utan de stred för sina hem och sin bfrihet, sina hustrur och sina barn och sitt allt, ja, för sitt sätt att tillbe Gud och för sin kyrka.

46 Och de gjorde det som de ansåg vara den aplikt de var skyldiga sin Gud, för Herren hade talat till dem liksom till deras fäder och sagt: ”bEftersom ni inte är skyldiga till den cförsta förbrytelsen och inte heller den andra ska ni inte låta er dräpas av era fienders händer.”

47 Och vidare har Herren sagt: ”Ni ska aförsvara era familjer även om det kräver blodsutgjutelse.” Därför kämpade nephiterna mot lamaniterna för att försvara sig och sina familjer och sina jordstycken, sitt land och sina rättigheter och sin religion.

48 Och det hände sig att när Moronis män såg lamaniternas vildhet och vrede tänkte de rygga och fly för dem. Men när Moroni märkte deras avsikt sände han bud och inspirerade deras hjärtan med dessa tankar – ja, tankarna på deras jordstycken och deras oberoende, ja, deras frihet från träldom.

49 Och det hände sig att de vände sig mot lamaniterna, och de aropade med en röst till Herren, sin Gud, för sitt oberoende och sin frihet från träldom.

50 Och de började hålla stånd mot lamaniterna med kraft. Och i samma stund som de ropade till Herren för sin frihet började lamaniterna fly för dem, och de flydde ända till Sidons vatten.

51 Nu var lamaniterna talrikare, ja, mer än dubbelt så många som nephiterna. Ändå drevs de tillbaka så att de samlades i en skara i dalen på floden Sidons strand.

52 Därför omringade Moronis härar dem, ja, på båda sidor om floden, för se, på östsidan fanns Lehis män.

53 När därför Zerahemnah såg Lehis män öster om floden Sidon och Moronis härar väster om floden Sidon, så att de var omringade av nephiterna, blev de skräckslagna.

54 När nu Moroni såg deras fruktan befallde han sina män att de skulle sluta utgjuta deras blod.