Skrifterna
3 Nephi 8


Kapitel 8

Oväder, jordbävningar, eld, virvelvindar och naturkatastrofer vittnar om Kristi korsfästelse – Många människor omkommer – Mörker täcker landet i tre dagar – De som överlever begråter sitt öde. Omkring 33–34 e.Kr.

1 Och nu hände det sig enligt vår uppteckning, och vi vet att vår uppteckning är sann, för se, det var en rättfärdig man som förde uppteckningen – för han utförde förvisso många underverk i Jesu namn, och det fanns ingen som kunde utföra ett underverk i Jesu namn utan att vara helt och hållet renad från sin ondska –

2 ja, nu hände det sig, om inget misstag begicks av denne man vid beräkningen av vår tid, att det trettio och tredje året hade förflutit.

3 Och folket började med stor iver vänta på det tecken som hade förkunnats av profeten Samuel, lamaniten, ja, på den tid då det skulle råda mörker över landets yta under tre dagars tid.

4 Och det började uppstå stort tvivel och ordstrider bland folket, trots att så många tecken hade getts.

5 Och det hände sig i det trettio och fjärde året, i den första månaden, på månadens fjärde dag, att det uppstod ett våldsamt oväder, ett sådant som aldrig tidigare hade förekommit i hela landet.

6 Och det uppstod även ett våldsamt och förfärligt oväder och en fruktansvärd åska som skakade hela jorden som om den var på väg att rämna.

7 Och det uppkom mycket skarpa blixtar, sådana som aldrig tidigare hade förekommit i hela landet.

8 Och staden Zarahemla fattade eld.

9 Och staden Moroni sjönk i havets djup, och dess invånare drunknade.

10 Och jord kastades upp över staden Moronihah så att där i stället för staden blev ett högt berg.

11 Och det var stor och fruktansvärd förödelse i landet söderut.

12 Men se, det var ännu större och mer fruktansvärd förödelse i landet norrut. För se, hela landets yta förändrades på grund av ovädret och virvelvindarna och åskan och blixtarna och den mycket våldsamma jordbävning som skakade hela jorden.

13 Och landsvägarna bröts upp och de jämna vägarna förstördes, och många jämna platser blev ojämna.

14 Och många stora och framstående städer sjönk, och många brann ner, och många skakade till dess deras byggnader hade fallit till marken och deras invånare hade omkommit och platserna hade lämnats öde.

15 Och det fanns några städer som stod kvar men skadorna på dem var mycket stora, och många i dem omkom.

16 Och det fanns några som fördes bort av virvelvinden, och vart de tog vägen vet ingen människa, man vet bara att de fördes bort.

17 Och på så sätt omformades hela landets yta genom ovädret och åskan och blixtarna och jordskalven.

18 Och se, klipporna rämnade. De bröts upp över hela landets yta så att de återfanns i form av brutna stycken och i springor och i sprickor över hela landets yta.

19 Och det hände sig att när åskan och blixtarna och stormen och ovädret och jordskalven upphört – för se, de varade i omkring tre timmars tid, och några sa att de varade längre, dock skedde alla dessa stora och fruktansvärda ting under omkring tre timmars tid – och se, då rådde mörker över landets yta.

20 Och det hände sig att det rådde ett tjockt mörker över hela landets yta, så att de invånare som inte omkommit kunde känna mörkrets töcken.

21 Och det kunde inte finnas något ljus på grund av mörkret, inte heller några ljus eller några facklor. Inte heller kunde de tända eld med sin fina och mycket torra ved, så där kunde inte finnas något ljus alls.

22 Och där sågs inget ljus, inte heller någon eld eller någon ljusglimt, inte heller solen eller månen eller stjärnorna, för så tjockt var det mörkrets töcken som låg över landets yta.

23 Och det hände sig att mörkret varade under tre dagars tid då inget ljus sågs. Och hela tiden hördes högljudd klagan och stön och gråt bland allt folket. Ja, stort var folkets jämmer på grund av mörkret och den stora förödelse som hade kommit över dem.

24 Och på en plats hördes de ropa och säga: ”O, om vi hade omvänt oss före denna stora och fruktansvärda dag. Då skulle våra bröder ha skonats, och de skulle inte ha brunnit i den stora staden Zarahemla.”

25 Och på ett annat ställe hördes de ropa och klaga och säga: ”O, om vi hade omvänt oss före denna stora och fruktansvärda dag och inte hade dödat och stenat profeterna och drivit bort dem. Då hade våra mödrar och våra fagra döttrar och våra barn skonats och inte blivit begravna i den stora staden Moronihah.” Och folkets stönanden var höga och fruktansvärda.