Fallet

I Edens lustgård befallde Gud: ”Du må fritt äta frukten av varje träd i lustgården, men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta. Icke desto mindre må du själv välja, ty det är givet dig, men kom ihåg att jag förbjuder det, ty den dag du äter därav skall du döden dö.” (Moses 3:16–17) Eftersom Adam och Eva överträdde det budet och åt av kunskapens träd på gott och ont, drevs de bort från Herrens närhet. (Se L&F 29:40–41.) Med andra ord upplevde de den andliga döden. De blev också dödliga — underkastade den fysiska döden. Denna andliga och fysiska död kallas fallet.

Vårt fallna tillstånd

Som Adams och Evas avkomlingar ärver vi ett fallet tillstånd under jordelivet. (Se Alma 42:5–9, 14.) Vi är skilda från Herrens närhet och underkastade den fysiska döden. Vi placeras också i ett tillstånd av motsatser, där vi prövas genom livets svårigheter och den ondes frestelser. (Se 2 Nephi 2:11–14; L&F 29:39; Moses 6:48–49.)

I detta fallna tillstånd har vi en konflikt inom oss. Vi är Guds andebarn med möjlighet att ”få del av gudomlig natur”. (2 Petrusbrevet 1:4) Emellertid ”[är] vi … ovärdiga för [Gud]. Till följd av fallet har vår natur blivit ond oupphörligen.” (Ether 3:2) Vi behöver ständigt sträva för att övervinna orättfärdiga känslor och önskningar.

Konung Benjamin upprepade en ängels ord när han sade: ”Den naturliga människan är fiende till Gud och har varit ända ifrån Adams fall.” Konung Benjamin varnade för att var och en i detta naturliga eller fallna tillstånd är fiende till Gud för evigt, ”såvida hon icke giver efter för den Helige Andens maning och avkläder sig den naturliga människan och bliver en helig genom Herrens, Kristi, försoning samt bliver såsom ett barn: undergiven, mild, ödmjuk, tålig, kärleksfull och vill-ig att underkasta sig allt det Herren anser tjänligt för henne som ett barn underkastar sig sin fader”. (Mosiah 3:19)

Fallets välsignelser

Fallet är en väsentlig del av vår himmelske Faders frälsningsplan. (Se 2 Nephi 2:15–16; 9:6). Det går åt två håll — neråt, men ändå framåt. Förutom att det medförde den fysiska och andliga döden, gav det oss möjligheten att komma till jorden för att lära och utvecklas. Genom rättfärdigt utövande av vår handlingsfrihet och uppriktig omvändelse när vi syndar, kan vi komma till Kristus och genom hans försoning förbereda oss för att ta emot det eviga livets gåva. Profeten Lehi lärde:

”Om Adam icke hade överträtt budet, skulle han icke hava fallit utan hava förblivit i lustgården i Eden. Allt som skapats måste hava förblivit i det tillstånd i vilket det var omedelbart efter skapelsen, och det måste hava förblivit evinnerligen och vara utan ände.

[Adam och Eva] skulle ej haft några barn, varför de skulle hava förblivit i ett tillstånd av oskuld utan att hava någon glädje, ty de kände ej till bedrövelse och utan att göra något gott, ty de visste ej av synd.

Men se, allting är gjort enligt hans visdom, som känner allt.

Adam föll, på det människorna skulle bliva till, och män-niskorna äro till för att hava glädje.

Messias kommer, när tiden är fullbordad, för att återlösa människornas barn från fallet.” (2 Nephi 2:22–26, se även verserna 19–21, 27.)

Adam och Eva uttryckte sin tacksamhet för de välsignelser som kom som en följd av fallet:

”[Adam] välsignade … Gud och blev fylld och började profetera om alla jordens släkten, sägande: Välsignat vare Guds namn, ty på grund av min överträdelse hava mina ögon öppnats och här i livet skall jag hava glädje och i köttet skall jag åter få se Gud.

Hans hustru Eva hörde allt detta och gladde sig och sade: Om det icke vore för vår överträdelse, skulle vi aldrig hava haft säd och skulle aldrig hava haft kunskap om gott och ont och känt glädjen över vår återlösning och det eviga livet, som Gud giver till alla de lydiga.” (Moses 5:10–11)

Återlösning från fallet

På grund av vår fallna jordiska natur och våra personliga synder ligger vårt enda hopp i Jesus Kristus och återlösningsplanen.

Genom Jesu Kristi försoning kommer alla att återlösas från fallets följder. Vi kommer att uppstå, och vi kommer att föras tillbaka till Herrens närhet för att dömas. (Se 2 Nephi 2:5–10; Alma 11:42–45; Helaman 14:15–17.)

Förutom att återlösa oss från fallets universella följder, kan Frälsaren återlösa oss från våra egna synder. I vårt fallna tillstånd syndar vi och avlägsnar oss från Herren, och drar därmed själva på oss den andliga döden. Som aposteln Paulus sade: ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud.” (Romarbrevet 3:23) Om vi fortsätter i våra synder kan vi inte vistas i Guds närhet, ”ty inget orent kan dväljas … i hans närhet”. (Moses 6:57) Lyckligtvis åvägabringar försoningen ”även ett omvändelsens tillstånd” (Helaman 14:18), vilket gör det möjligt för oss att få förlåtelse för våra synder och vistas i Guds närhet för evigt. Alma lärde: ”Dock beviljades människan en tidrymd under vilken hon kunde omvända sig och därför blev detta livet en prövningstid, en förberedelsetid till återförening med Gud, en förberedelsetid för det ändlösa tillstånd, som av oss omtalats och vilket kommer efter de dödas uppståndelse.” (Alma 12:24)

Tacksamhet för Frälsarens försoningsoffer

Liksom vi egentligen inte vill ha mat förrän vi är hungriga, önskar vi inte helt och fullt evig frälsning förrän vi inser vårt behov av Frälsaren. Denna insikt kommer då vi förstår mer om fallet. Som profeten Lehi lärde: ”Hela människosläktet befann sig i ett förtappat och fallet tillstånd, vari det skulle evigt förbliva, med mindre människorna ville förtrösta på denne Återlösare.” (1 Nephi 10:6)

Ytterligare hänvisningar: 1 Mosebok 3; Mormon 9:12–14; Moses 4

Se även Arvsynden; Försoning, Jesu Kristi; Frälsningsplanen; Handlingsfrihet; Synd