Julens störstagåvor
Äldste Dieter F. Uchtdorf
i de tolv apostlarnas kvorum
Vilken gåva kan vi ge vår Frälsare som tack för allt han har gjort för oss?
Fotografier från Getty Images
Julen har alltid varit en speciell tid för mig. En tid för kärlek. En tid att ge. En tid att minnas.
Jag minns de livfulla, hundratals år gamla jultraditionerna i Tjeckoslovakien som jag förundrades av när jag var riktigt liten. Jag minns julgranarna med levande ljus, de handgjorda julklapparna, doften av festliga förberedelser. Jag minns de vackra julsångerna och den majestätiska orgelmusiken som livade upp de mörka gatorna i Zwickau i Östtyskland. Jag minns också den blygsamma vindsvåningen som vår familj trängdes i efter att vi för andra gången hade flytt från farliga situationer och börjat ett nytt liv i Västtyskland efter andra världskriget.
När jag ser tillbaka med sorg och glädje är det jag minns mest av julen kanske den kärlek som min familj hade till varandra, hur vi älskade och tog emot Jesu Kristi återupprättade kyrka och hur vi älskade Frälsaren.
När julen återigen närmar sig påminns jag om de ord som president Russell M. Nelson nyligen delade med sig av vad gäller vårt fokus under julen: ”Det finns … inget som är viktigare att göra den här julen än att tydligt fokusera på Frälsaren och på den gåva som hans liv verkligen innebär för var och en av oss.”1
Jag påminns också om president Ezra Taft Benson (1899–1994) som fick uppdraget att hjälpa kyrkans medlemmar i Tyskland efter andra världskriget. ”Genom det gudomligt inspirerade välfärdsprogrammet gav han bokstavligen mat åt de hungriga, han tröstade de gråtande och förde alla som han träffade närmare himlen.”2
Flera år senare nämnde president Thomas S. Monson (1927–2018) den händelsen vid en invigningsceremoni i Zwickau. Under mötet kom en äldre medlem i kyrkan fram till honom och sa: ”Var snäll och tala om för president Benson att vi älskar honom. Han räddade våra liv: mitt, min hustrus, mina barns och många, många andras. Han var en ängel som Gud sände för att bokstavligen inge oss hopp och förtröstan igen inför framtiden.”3
Kära bröder och systrar, kära vänner, det finns inget bättre tillfälle än det här, just under julen, att följa dessa exempel och förnya vår beslutsamhet att ägna oss åt de principer som Jesus Kristus har lärt oss. Det är alltid rätt tid att älska Herren, vår Gud, av hela vårt hjärta och vår nästa som oss själva.
Det är bra att komma ihåg att ”den som ger pengar ger mycket, den som ger tid ger mer, men den som ger av sig själv ger allt. Låt detta beskriva våra julklappar.”4
Fokusera på hans liv
En stor del av världen firar jul, men som Jesu Kristi lärjungar och efterföljare har vi ingått ett förbund om att ”alltid minnas honom” (L&F 20:77, 79). Under julen är det särskilt lätt att fokusera på Jesusbarnet som blev vår Frälsare och Kung.
Vi fokuserar på Jesus Kristus när vi gläds åt hans födelse. Tillsammans med släkt och vänner firar vi budskapet ”om en stor glädje” (Luk. 2:10). Vi lyssnar till andlig musik som förebådar hans ankomst till jorden. Vi läser skrifternas redogörelse om hans födelse i Matteus, Lukas och 3 Nephi. Vi vittnar om att Jesus är den profeterade Immanuel, född av Maria, som ”lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet” (Luk. 2:7; se även Matt. 1:23; Jes. 7:14).
Vi fokuserar på Jesus Kristus när vi studerar och tar till oss hans lärdomar. Vi försöker bli ödmjuka och barmhärtiga, fredsmäklare och renhjärtade, förlåtande och trofasta. Vi blir sena att döma och snara till bön och förlåtelse. Vi behandlar andra som vi själva vill bli behandlade. Vi söker den ”goda frukten” som kommer från den gudomliga läran. Vi gör vår himmelske Faders vilja.5
Vi fokuserar på Jesus Kristus och följer hans fullkomliga exempel.Han lärde oss att älska, dela med oss och inbjuda genom att tjäna, lyda, be, offra och uthärda.
Liksom Jesus söker vi möjligheter att vara till nytta och glädje för Guds barn när vi ”går omkring och gör gott” (se Apg. 10:38; se även Matt. 5:16). Vi följer hans exempel på lydnad mot Fadern genom vår förnyade beslutsamhet att leva enligt Guds ord och vi förnyar våra ansträngningar att hålla hans bud (se Joh. 14:15).6
Vi tar emot hans inbjudan: ”Kom … och följ mig” (Matt. 19:21). Vi bjuder in våra medmänniskor i världen att komma och se, komma och hjälpa till, komma och känna sig hemma, även när vi står inför förföljelse, frestelser eller prövningar.
Fokusera på hans gåvor
Den gåva som Frälsarens födelse och liv innebär för oss finner sin fullbordan i Jesu Kristi försoning och uppståndelse. Frälsaren skalv av smärta, han blödde ur varje por, han led till både kropp och själ (se L&F 19:18). Hans offer för alla Guds barn och hans seger över synd och död är en stor gåva. För att förstå denna ovärderliga gåva måste vi ta oss tid att fundera över Frälsarens försoning och vad den betyder för var och en av oss.
För tack vare Jesu Kristi försoning vet vi att vi kan bli räddade från ånger. Vi vet att vi kan förändras, förbättras och övervinna allt. Vi vet att vi kan omvända oss från våra synder och få förlåtelse. Och när vi utövar tro till omvändelse vet vi att rättvisans krav är uppfyllda (se Alma 34:16).
”Omvändelse är en enastående gåva”, sa president Nelson. ”Det är en process som vi inte ska vara rädda för. Det är en gåva som vi ska ta emot med glädje och använda – ja, omfamna – dag för dag medan vi strävar efter att bli mer som vår Frälsare.”7
Tack vare Jesusbarnet fick vi den gudomliga gåvan: Jesu Kristi försoning. Tack vare denna gåva kan vi finna nåd och vägledning. Vi kan förstå lidandet. Vi kan finna frid, ”inte det som världen ger” utan den frid som Herren ger oss (Joh. 14:27).
Fel kan rättas till. Bördor kan göras lätta. Tack vare Jesu Kristi oändliga offer kan vi finna ett befriande hopp.
Och vad är det vi ska hoppas på?
Mormon svarar: ”Se, jag säger er att ni genom Kristi försoning och hans uppståndelses kraft ska ha hopp om att kunna uppväckas till evigt liv, och detta tack vare er tro på honom enligt löftet” (Moro. 7:41).
Frälsarens försoning och uppståndelse möjliggör den största av alla julens gåvor: evigt liv (se L&F 6:13; 14:7).
Det är inte konstigt att vi sjunger ”Gläd dig, o jord”8.
Vår gåva till honom
Tillsammans med aposteln Paulus säger vi: ”Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva!” (2 Kor. 9:15).
Men vad är vår gåva i gengäld?
Den gåva som han ber oss om kan inte köpas för pengar. Vi hittar den inte i en nätbutik. Vi kan inte be någon att tillverka den åt oss. Vi kan inte lägga den under julgranen.
Det Frälsaren ber oss om är vårt hjärta.
Vad kan jag ge honom,
vad för jag fram?
Om jag vore herde,
då gav jag ett lamm.
Om jag vore vis,
då gav jag mitt guld.
Men jag ger nu mitt hjärta
till Frälsaren huld.9
För att ge honom vårt hjärta måste vi först ta emot hans hjälp. Att ge Frälsaren hela vårt hjärta innebär att vi kommer till honom med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande (se 3 Ne. 12:19). Först då kan vi fullt ut ta emot gåvan av hans försoning och kvalificera oss för Guds gåva – evigt liv. När vi villigt omvänder oss visar vi vår kärlek och tacksamhet för Guds gåva och för Frälsarens offer för oss.
När Jesus Kristus gör våra hjärtan hela igen blir vår glädje fullkomlig. Och när vår glädje är fullkomlig vill vi dela denna unika upplevelse av kärlek, frid och hopp med alla Guds barn. Vi vill tjäna Gud och våra medmänniskor. Och vi vill erbjuda alla den mest värdefulla gåva som någonsin har getts, ja, ”livets bröd” (Joh. 6:35) och ”levande vatten” (Joh. 4:10).
När vi gör Frälsaren och hans himmelska gåva till oss till vårt fokus i livet denna jul och alltid, förklarar vi glädjefullt och högtidligt för världen att Kristi liv ”varken började i Betlehem eller slutade på Golgata”10.
Ingen som tar emot hans kärleksfulla gåva kommer att hungra eller törsta. De kommer att finna vila för själen (se Matt. 11:29) och glädja sig av hela sitt hjärta och sin själ, och ”sitt lov vår Konung ge”11.
Må vi under denna jul och under hela året ta emot och ge julens största gåvor.