Endast digitalt

Hur jag lärde mig att tjäna med kärlek

Larry Jespersen

Författaren bor i Missouri i USA.

Tjänande välsignar dem vi tjänar, men om vi tjänar med rätt attityd kommer också vi att bli välsignade.

Bild

man reparerar tak

När jag blev medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vid 35 års ålder var en av de många saker jag snabbt lärde mig att jag måste vara villig att tjäna andra. Vare sig det gällde att hjälpa någon att flytta, erbjuda gräsklippning, reparationer eller transport, försökte jag så mycket som möjligt att tillgodose önskemål om tjänande från mitt kvorum eller från enskilda personer.

Jag kände att jag tjänade på ett bra sätt. I efterhand inser jag dock att jag tjänade av pliktkänsla och inte av kärlek till dem som behövde hjälp. Jag såg inte riktigt mitt tjänande som ett försök att bli Herrens händer.¹

När jag flyttade till centrala Missouri i USA fick jag möjlighet att tjäna ett äldre par. Deras lilla, gamla hus på landet behövde en hel del reparationer, bland annat det läckande taket. Paret led dock av allvarliga hälsoproblem som hindrade dem från att utföra fysiskt arbete.

En varm dag i juli var jag och min gode vän Dallas Martin uppe på taket och lade nya takplattor. Vi var obekväma och svettiga. Plötsligt slutade Dallas att spika, ställde sig upp och tittade på mig.

”Inser du hur välsignade vi är som kan vara här uppe och göra det här arbetet, och inte är de som sitter inne och inte kan göra det?” frågade han.

Hans fråga träffade mig som en blixt. Det var bokstavligen ett ögonblick som förändrade mitt liv. Hela min syn på tjänande fick en ny innebörd. Jag insåg hur välsignad jag var som kunde göra alla de saker jag kunde göra.

I det ögonblicket kände jag att Dallas och jag inte bara hjälpte till på grund av pliktkänsla, utan att vi hjälpte till med en känsla av tacksamhet. Herren hade välsignat oss med förmågan att verkligen vara hans händer. Med den insikten var det lätt för mig att känna kärlek till dem vi hjälpte.

Sedan den dagen har jag försökt att ha det perspektivet i åtanke varje gång jag har hjälpt till med ett serviceprojekt eller när någon har behövt hjälp som jag har kunnat ge. Jag har inte alltid varit framgångsrik, men det perspektivet har varit till stor välsignelse i mitt liv. Det har verkligen hjälpt mig att hålla en positiv inställning till tjänande.

När jag har problem eller utmaningar försöker jag tänka på människor som står inför svårare prövningar än jag. Sedan tackar jag Herren för alla välsignelser som han har gett mig.

Om vi sätter vårt tjänande i rätt perspektiv får det en ny innebörd. Två citat om tjänande av president Gordon B. Hinckley (1910–2008) är särskilt viktiga för mig.

”Den mest verksamma medicinen mot självömkan är att glömma sig själv och tjäna andra.”²
”Det bästa motgiftet mot oro är arbete. Det bästa botemedlet för trötthet är utmaningen att hjälpa någon som är ännu tröttare. En av livets stora ironier är denna: Den som tjänar gagnas nästan alltid mer än den som blir betjänad.”³

Det kommer att vara sant om vi närmar oss tjänande av andra med rätt inställning. Om vi verkligen strävar efter att hjälpa för att vi känner kärlek till våra bröder och systrar och för att vi uppriktigt vill vara Herrens händer, kommer vårt tjänande att välsigna oss inte bara i det här livet utan också i det kommande livet.