Trofast åldrande

Ett avgörande beslut

Irene Soderquist Larsen

Författaren bor i Idaho, USA.

Vi bestämde oss för att spela duetter tillsammans. Det var vårt sätt att ge världen glädje.

Bild

photo of Irene and Alice playing a piano duet

Foto med tillstånd av författarens familj; illustration: Carolyn Vibbert

En dag för tre år sedan, när jag var 87 år gammal, var jag på ett socialt evenemang. Det fanns en kvinna där som spelade piano, och hon spelade ungefär som jag gör. När jag frågade vad hon hette fick jag veta att det var Alice Bodily, min biskops mor. Hon var då 90 år gammal.

Jag frågade min biskop om han trodde att hans mor skulle vilja spela duetter. Han frågade henne och hon sa att hon gärna skulle göra det. Så för tre år sedan började vi spela pianoduetter varje onsdagsmorgon i en timme för vårt eget nöjes skull.

Vi gick från enkla barnduetter till ett par duetter som jag brukade spela med min mamma. Men det vi älskade mest var att spela duetter av kyrkans heliga psalmer. Våra två favoriter är ”O, hur skön var morgonstunden” (Psalmer, nr 14) och ”Frid och glädje finns på jord” (Psalmer, nr 191).

Genom att spela varje onsdag och öva däremellan blev vi ganska bra, och vi imponerade på våra barn med en liten konsert. Min biskop sa att han ville att vi skulle spela under ett sakramentsmöte, så vi lärde oss ”Den himmelska elden” (Psalmer, nr 2). Det var en riktig utmaning för oss, men vi arbetade på det i flera månader och överraskade oss själva, våra barn och förmodligen även församlingens medlemmar. Innan covid-19 slog till spelade vi den här psalmen i fem av våra barns församlingar.

Det finns många vackra psalmer som vi nu älskar att framföra, till exempel ”Kom, följen mig” (Psalmer, nr 79), ”O du nådens rika källa” (finns inte med i den nuvarande psalmboken men är lätt att hitta) och ”Vi har valt att tjäna” (Psalmer, nr 172). Ibland kan det vara nödvändigt att be om hjälp med att hitta ett duettarrangemang, men en familjemedlem, en stödsyster eller en musikledare i församlingen hjälper vanligtvis gärna till.

Vi hittade till och med en samling julsånger och förberedde ett 40-minutersprogram som vi skulle framföra på ett äldreboende i december. En annan musiker anslöt sig till oss och spelade xylofon och på en uppsättning klockor för att göra vår föreställning mer varierad.

Genom vår musik känner vi att vi vid 90 och 93 års ålder följer uppmaningen ”Gläd dig, o jord” (Psalmer, nr 139), inte bara till jul utan hela året. Vi har spelat regelbundet tillsammans i tre år nu. Att välja att spela duetter tillsammans var helt klart ett viktigt beslut för oss båda!

Service AV seniorer

Här är några sätt som några äldre medlemmar i kyrkan har funnit att vara till nytta och glädje för sin omgivning:

För flera år sedan publicerade Wayne Lewis från Washington, USA, sin livsberättelse. Han gav alla sina barn och barnbarn varsitt exemplar. ”Det här gjordes inte för att gynna någon annan än min familj, för att uppmuntra dem att skriva om sina livserfarenheter”, säger han. Inte långt därefter drabbades Wayne av en stroke, och sedan ytterligare en. ”Efter mina strokes upptäckte min rådgivare att det faktiskt hjälpte mig att skriva berättelser om mitt liv för att minska den stress som hjärnskadan medförde, så jag har fortsatt att skriva om mitt liv.” Wayne är nu 88 år gammal och tillägger: ”Jag vill uppmuntra alla att skriva sin livshistoria. Agera nu, och använd vilket format som helst som du tror kommer att läsas av dina nära och kära.”
När Waynes fru Mary engagerade sig i ett projekt som sponsrades av kyrkan hade hon aldrig kunnat drömma om att hon 15 år senare fortfarande skulle sy filtar till det lokala sjukhuset. Mary är nu 84 år och varje månad levererar hon buntar med små filtar till nyfödda och knäfiltar till barn, alla ”tillverkade med kärlek för dem som behöver dem”.
Susan Barstow, 74 år, från Minnesota i USA, är ett exempel på tjänande när hon stickar vantar och strumpor och ger bort dem. ”De ger människor värme och tröst”, säger hon. Hon är också Hjälpföreningens hjälpverksamhetsledare i sin församling. ”Det är ett underbart ämbete för mig”, säger hon, ”eftersom jag kan tjäna människor i nöd och hjälpa andra att göra detsamma.”