Vår plats

Normer och vänner

Sedan jag började skolan har jag haft vänner som inte har förstått vår religions normer. Det var jobbigt först, men med tiden har de vant sig vid tanken att jag är moraliskt ren. Jag har haft som mål i livet att vara ren och det har fungerat, både för mig och för dem som brukade kritisera mig. Med tiden har respekt, frid och glädje blivit en del av vår kärleksfulla vänkrets.

Vitória M., Brasilien

Jag förlåter mina vänner

Som den enda medlemmen i kyrkan i min kamratgrupp har jag upplevt situationer när mina vänner har förolämpat mig. Ibland fördömer och kritiserar de min religion. Jag känner mig så ensam, men jag är tacksam för kyrkans normer.

Om mina vänner förolämpar mig försöker jag bli mer ödmjuk och undviker att börja gräla, för jag vet att det är orättfärdigt. När de börjar prata om sådant som har med kyrkan att göra, vittnar jag bara om min tro på evangeliet.

Jag förlåter alltid mina vänner, med eller utan deras ursäkt. Förlåtelse är inte bara att säga ”jag förlåter dig” eller ”det är okej”, för förlåtelse har en djupare innebörd: Jesus Kristus sonade våra synder så att vår himmelske Fader kan förlåta oss.

Mina vänner kanske inte förstår min tro nu, men jag vet att jag kan vara Guds redskap och undervisa dem om evangeliet. Jag hjälper dem, och samtidigt hjälper jag mig själv att växa andligt och förbereda mig för att verka som missionär.

Joshua V., Filippinerna

Ett av mina favoritskriftställen

Vår himmelske Fader använder ”små och enkla medel” (Alma 37:6) för att påskynda sitt verk. Joseph Smith var ingen framstående person i världens ögon. Ändå använde Gud honom till att återställa kyrkan. Och det var något mycket enkelt som ledde till återställelsen: en bön. Tro inte att du är för liten för att arbeta i Herrens vingård. Genom att vara ett bra föredöme kan du hjälpa din nästa att bli medlem i kyrkan. Gud behöver inga framstående personligheter utan personer som är trofasta och lydiga.

Ronick R., Haiti