Isas välsignelse
Författaren bor i Massachusetts i USA.
”Mina föräldrar grunden lagt i hemmet med prästadömets makt” (Barnens sångbok, s. 102).
”Är du orolig för något?” frågade mamma Isa när de åkte spårvagn hem från kyrkan.
Isa stirrade ut över kanalerna som gick kors och tvärs över Amsterdams gator. ”Min primärlärare sade att det är en välsignelse att ha prästadömet hemma”, sade Isa. ”Men pappa har inte prästadömet så vi kan inte få några välsignelser.”
”Vi kan faktiskt ha prästadömet hemma fastän din pappa inte är medlem i kyrkan”, sade mamma. ”Det finns många värdiga prästadömsbärare i församlingen som kan hjälpa dig. Varför inte broder Van Leeuwen, vår hemlärare?”
Isa tyckte om broder Van Leeuwen. Han hade alltid med sig stroopwafels, Isas favoritkakor, och pratade med henne om naturvetenskap, hennes bästa skolämne. Men i kyrkan berättade andra barn om hur deras pappor gav dem prästadömsvälsignelser när de var sjuka eller ledsna. Isa kunde inte be sin pappa om en välsignelse.
”Jag älskar pappa”, sade Isa. ”Men jag önskar att han hade prästadömet.”
När de kom hem stod pappa i köket och lagade middag. ”Hur var det i kyrkan?” ropade han till dem.
Isa svarade inte. I stället gick hon till sitt sovrum och slängde sig på sängen. Hon önskade att saker och ting var annorlunda.
Veckan därpå hade Isa ett stort prov i skolan. Varje barn i Holland måsta göra ett prov när de är tolv för att se var de ska gå i skolan nästa år. Fastän Isa hade studerat flitigt och var redo, var hon jättenervös. Kvällen innan hade hon ont i magen av nervositet. Hon kunde inte sova. Medan hon vände och vred sig i sängen kom hon att tänka på en primärlektion om att man kunde be om en prästadömsvälsignelse om man var rädd. Hennes pappa kunde inte ge henne en välsignelse, men hon visste att hennes himmelske Fader skulle hjälpa henne om hon bad om det.
Isa klev upp ur sängen och gick ut i vardagsrummet. Mamma var på jobbet men pappa satt på soffan och tittade på teve.
”Är allting okej?” frågade pappa.
”Jag är jättenervös för provet i morgon”, sade Isa. ”Tror du att vi kan ringa broder Van Leeuwen och be honom komma och ge mig en välsignelse?”
”Jag tycker det är en bra idé”, sade pappa. ”Jag ska ringa honom.”
Snart kom broder Van Leeuwen och hans son Jaan dit och gav Isa en välsignelse. Broder Van Leeuwen bad vår himmelske Fader att hjälpa Isa så att hon inte skulle vara nervös för provet och att hon skulle göra bra ifrån sig. Medan broder Van Leeuwen gav Isa välsignelsen satt pappa på soffan med korslagda armar och blundade.
Efter välsignelsen kände Isa sig mycket bättre. Hon hade inte så ont i magen längre och var faktiskt lite sömning. ”Lycka till i morgon”, sade broder Van Leeuwen innan de gick. ”Du har arbetat flitigt och jag vet att vår himmelske Fader hjälper dig att göra ett bra jobb.”
”Jag är stolt över att du har en sådan tro”, sade pappa till Isa när han stoppade om henne. ”Även om jag inte är medlem i kyrkan så är jag glad att du tror på Gud, och jag hoppas du vet att jag också gör det.”
”Tack, pappa”, sade Isa och han pussade henne på kinden.
När Isa kröp ihop under täcket kände hon sig glad och fridfull. Hon var tacksam över att ha en pappa som älskade henne. Hon var glad att hennes pappa trodde på vår himmelske Fader och Jesus. Och hon visse att prästadömet alltid kunde välsigna henne och hennes hem.