Job

”Jag vet inte något som kyrkans medlemmar behöver i högre grad än Jobs övertygelse och uthållighet.”¹ – Äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum

Bild

Job and his family depicted sitting and eating. A woman is standing beside Job and is handing Job bread from a basket.

Jag var känd för att vara en man som fruktade Gud och undvek det onda.² Herren välsignade mig med sju söner och tre döttrar, och han gav mig stora materiella rikedomar, bland annat ”7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 [åsnor], dessutom tjänare i stor mängd.”³

Satan trodde att jag skulle sluta vara rättfärdig och att jag skulle förbanna Herren om jag inte längre hade timlig framgång. Herren lät Satan pröva mig men han lät honom inte skada mig fysiskt. Satan gjorde så att min boskap blev stulen eller förstörd och sände en stark vind som fick mitt hus att rasa, så att mina tio barn, som var därinne, dog. I stället för att förbanna Herren ”rev [jag] sönder [min] mantel, rakade [mitt] huvud och föll ned på marken och tillbad” Herren.⁴

När Satan såg att jag inte tänkte förbanna Gud ville han ge mig fysiska prövningar. Herren lät Satan göra det men han lät honom inte ta mitt liv. Satan gjorde så att jag fick ”svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan”.⁵ Ändå höll jag huvudet högt och vägrade att förbanna Herren. Mina vänner sörjde tillsammans med mig.

Mina vänner sade att mitt lidande hade orsakats av min egen orättfärdighet och att jag måste omvända mig, men jag visste att jag var en rättfärdig man.⁶ Senare befallde Herren mina vänner att omvända sig. De tillsades att offra ett brännoffer och låta mig be för dem.⁷

När Herren hade sett min rättfärdighet gjorde han så att mitt stora lidande försvann, och han välsignade mig med ”dubbelt upp mot vad [jag] förut hade haft”.⁸ Nu hade jag ”14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1000 [åsnor]”, och dessutom fick jag sju söner och tre döttrar till.⁹ Herren belönade mig verkligen rikligt för min tro och mitt tålamod.

Jag har sett Herrens hand i mitt liv, både under mina svårigheter och i mitt välstånd. Jag vittnade djärvt: ”Jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet. När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud.”¹⁰