1 Varför har den Allsmäktigeinga domstider i förvar?Varför får inte hans vännerse hans dagar?

2 De flyttar gränsstenar,de rövar bort hjordaroch för dem i bet.

3 De för bort de faderlösas åsnaoch tar änkans ko i pant.

4 De tränger bort de fattigafrån vägen,alla nödställda i landetmåste gömma sig.

5 Se, som vildåsnor i öknengår de ut till sin gärning.De söker efter mat,och hedmarkenger dem bröd åt barnen.

6 De skördar foder på fältet,de plockar det som finns kvari den gudlöses vingård.

7 Nakna ligger de om natten,utan kläder,de har inget att skyla sig medi kölden.

8 De dränks av skurar från bergen,i brist på skyddhåller de sig tätt intill klippan.

9 Faderlösa slits från sin mors bröstoch tas i pant från den fattige.

10 De måste gå omkring nakna,utan kläder,hungrande bär de på kärvar.

11 Mellan deras murarpressar de ut olja,törstande trampar de vinpressen.

12 Från staden hörsde döendes jämmer,svårt sårade ropar på hjälp.Men Gud bryr sig inte omondskan.

13 Andra har blivit fiender till ljuset,de känner inte dess vägaroch håller sig intepå dess stigar.

14 Så snart det dagasstiger mördaren upp,han dödarden nödställde och fattige,och om natten blir han tjuvars like.

15 Äktenskapsbrytarens ögaspanar efter skymningen,han tänker: ”Inget öga får se mig”och täcker sitt ansiktemed en slöja.

16 Vid mörkrets inbrottbryter de sig in i husen,om dagen låser de in sig.De vill inte veta av ljuset,

17 för svartaste mörkerär morgon för dem alla,de är väl förtrognamed mörkrets fasor.

18 De är skum på vattenytan.Deras mark är förbannad i landet,ingen styr sin färdtill vingårdarna.

19 Som torka och hettaslukar snövatten,så slukar dödsriketden som har syndat.

20 Modersskötet glömmer honom,maskar frossar på honom,ingen bevarar hans minne.Orätten bryts som ett träd.

21 Han gör illa den ofruktsammasom inte kan födaoch är inte god mot änkan.

22 Men Gud rycker bort de starkagenom sin kraft.När han griper inkan de inte vara säkra för sitt liv.

23 Han ger dem trygghet och vila,men hans ögon vakaröver deras vägar.

24 En kort tid är de upphöjda,sedan är de borta,de slås ner och skördas som alla,de vissnar som axens toppar.

25 Om det inte är så,vem kan visa att jag ljugeroch göra mina ord om intet?