Jobs svar på Elifas tredje tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 Också i dag är min klagan bitter.Min hand vilar tungtöver mitt suckande.

3 O, om jag visstehur jag skulle finna honom,hur jag kunde kommatill hans boning!

4 Jag skulle lägga frammin sak inför honom,fylla min mun med bevis.

5 Jag vill vetavad han kan svara mig,begrunda vad han haratt säga mig.

6 Skulle han bekämpa migmed sin stora makt?Nej, han skulle lyssna på mig.

7 En rättfärdig skulle dåvara hans motpart,jag skulle för alltidbli frikänd av min domare.

8 Se, går jag mot österär han inte där,går jag mot västerfinner jag honom inte.

9 Är han verksam i norrskådar jag honom inte,vänder han sig åt söderser jag honom inte.

10 Han vet vilken väg jag har vandrat.Prövar han migska jag komma fram som guld.

11 Min fot har hållit fast vid hans spår,jag har följt hans väg utan att vika av.

12 Jag har inte övergetthans läppars bud,hans muns ord är mig en större skattän mitt dagliga bröd.

13 Men han är den ende,vem kan stå honom emot?Vad han vill, det gör han.

14 Han fullbordarvad han beslutat om mig,och mycket mer av samma slag.

15 Därför bävar jag för hans ansikte,när jag tänker på detblir jag rädd för honom.

16 Gud har gjort mitt hjärta försagt,den Allsmäktigehar fått mig att bäva,

17 för jag fick inte förgåsinnan mörkret kom,han dolde inte den svarta nattenför mitt ansikte.