Elifas första tal

1 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Tar du illa uppom man försöker tala till dig?Vem kan hålla tillbaka sina ord?

3 Se, du har väglett mångaoch stärkt kraftlösa händer.

4 Dina ord har rest uppden som har snubblat,och du har gett kraftåt vacklande knän.

5 Men nu gäller det dig,och då blir du modlös,du blir förskräcktnär det drabbar dig.

6 Är inte din gudsfruktandin tillförsiktoch dina vägars ostrafflighetditt hopp?

7 Tänk efter:När gick en oskyldig förlorad,och var gick de rättsinnigaunder?

8 Jag har sett att de som plöjer ondskaoch sår olycka får skörda sådant.

9 De förgås för Guds andedräkt,de försvinnerför hans vredes fnysning.

10 Lejonen ryter och vrålar,men de unga lejonens tänderbryts av.

11 Det gamla lejonetförgås i brist på rovoch lejonhonans ungar skingras.

12 Ett ord smög sig till mig,det nådde mitt örasom en viskning

13 när tankarna oroadesav nattens syneroch sömnen föll tungöver människorna.

14 Skräck och bävan drabbade migoch fick alla mina ben att skaka.

15 En ande strök förbi mitt ansikte,håren på min kropp reste sig.

16 Den stannade,men jag kunde inteurskilja utseendetpå gestalten jag såg.Det var tyst,sedan hörde jag en röst:

17 ”Kan en människastå rättfärdig inför Gud,kan en människa vara reninför sin skapare?

18 Han litar inte ens på sina tjänare,han finner fel hos sina änglar.

19 Hur mycket mer hos demsom bor i hyddor av lera,dem som har sin grund i stoftet!De krossas lättare än mal.

20 När morgon blivit kvällligger de slagna,de går under för alltidutan att någon märker det.

21 Deras tältlinor rycks upp för dem,de dör utan visdom.”