Sofars första tal

1 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:

2 Ska detta ordflöde stå oemotsagtoch en så mångordig man få rätt?

3 Ska ditt tomma prat få män att tiga,ska du håna utan att någonfår dig att skämmas?

4 Du säger: ”Min lära är ren,och jag är fläckfriinför dina ögon.”

5 Om bara Gud ville talaoch öppna sin mun mot dig

6 och säga dig vishetens hemligheter,för han äger förståndi dubbelt mått.Då skulle du inse att Gudkan låta din skuld vara glömd.

7 Kan du utforska Guds djup?Kan du förstå den Allsmäktigesfullkomlighet?

8 Hög som himlen är den –vad kan du göra?Djupare än dödsriket är den –vad kan du förstå?

9 Dess längd är längre än jordenoch vidare än havet.

10 Om han far framoch fängslar någonoch kallar till doms –vem kan hindra honom?

11 Han känner lögnens mänoch ser ondskan,skulle han inte bry sig om det?

12 Om en dåre kan få förstånd,då kan en vildåsnafödas till människa.

13 Om du bereder ditt hjärtaoch sträcker ut dina händertill honom,

14 om du skaffar undandina händers fördärvoch inte låter orättfärdighetbo i dina tält,

15 då ska du lyftaditt ansikte utan skam,du står tryggoch har inget att frukta.

16 Du ska glömma ditt elände,minnas det som bortrunnet vatten.

17 Ditt liv ska stråla klarareän middagsljuset,och mörkret ska varasom morgonljuset.

18 Du ska vara trygg,för det finns hopp.Du ska se dig omkringoch trygg gå till vila.

19 Du ska lägga digutan att någon skrämmer dig,och många ska söka vinnadin gunst.

20 Men de gudlösas ögon ska tyna bort,för dem ska ingen tillflykt finnas,deras hopp ska varaatt få ge upp andan.