Kapitel 39
1 Jagar du byteåt lejonhonan?Stillar dude unga lejonens hunger
2 när de kryper ihop i sina håloreller ligger på lur i snåret?
3 Vem skaffar mat åt korpen,när hans ungar ropar till Gudoch flaxar omkring utan föda?
4 Vet du när stengetterna ska föda,vakar du över när hindarnaska kalva?
5 Räknar du månadernade går dräktiga,vet du tiden när de ska föda?
6 De böjer sig ner och föder sina fosteroch blir fria från sina värkar.
7 Deras ungar blir starkaoch växer upp i det fria,de springer sin vägoch vänder inte tillbaka.
8 Vem släppte vildåsnan fri,vem lossade hennes band?
9 Jag gav henne stäppen till hem,saltöknen till sin boning.
10 Hon ler åt bullret i stadenoch hör ingen pådrivares rop.
11 Hon söker sitt bete på bergenoch letar efter allt som är grönt.
12 Har vildoxen lust att tjäna digoch stanna vid din krubbaöver natten?
13 Kan du tvinga vildoxenatt gå i fåran med tömoch harva markerna efter dig?
14 Kan du lita på hans stora styrkaoch anförtro ditt arbete åt honom?
15 Litar du på att han för hem din sädoch samlar den vid din tröskplats?
16 Strutshonans vingarflaxar med fröjd,men visar hennes vingar och fjädrarömhet?
17 Hon lämnar sina ägg på markenoch låter dem värmas i sanden,
18 hon glömmer att en fotkan krossa dem,att vilda djur kan trampa på dem.
19 Hon är hård mot sina ungar,som om de inte var hennes.Hon bryr sig inte omatt hennes mödakan vara förgäves,
20 för Gud gav henne inte vishet,han lät henne inte få förstånd.
21 Men när hon piskar sigupp till språng,då ler hon åt både hästoch ryttare.
22 Ger du hästen hans styrka,klär du hans nacke med man?
23 Får du honom att hoppasom gräshoppan?Hans stolta frustning sprider skräck.
24 Han skrapar i markenoch gläds över sin styrka,han rusar fram mot väpnade skaror.
25 Han ler åt fruktanoch känner ingen rädsla,han ryggar inte tillbaka för svärd.
26 Runt honom rasslar det av koger,det blänker av spjut och lansar.
27 Han skakar och eggasnär han vinner terräng,han kan inte stå stillnär basunen har ljudit.
28 För varje basunstöt frustar han till,redan på avstånd vädrar han strid,kommandorop och härskri.
29 Är det genom din vishetsom höken stigeroch breder ut sina vingarmot söder?
30 Är det på din befallningsom örnen stiger högtoch bygger sitt näste på höjden?
31 På klippan bor han och vilar,på klippans topp och bergsfäste.
32 Därifrån spanar han efter byte,långt i fjärran spejar hans ögon.
33 Hans ungar frossar på blod,och där de slagna ligger,där finner man honom.
34 Och Herren svarade Job. Han sade:
35 Du som tvistar med den Allsmäktige,ska du tillrättavisa honom?Du som anklagar Gud, ge svar!
Job svarar Herren
36 Job svarade Herren och sade:
37 Jag är för liten.Vad kan jag svara dig?Jag sätter handen för munnen.
38 En gång har jag talat,men jag säger inget mer,två gånger, men jag gör det inte igen.