Elifas andra tal

1 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Ska en vis man tala så i vädretoch fylla sitt bröstmed östanvind?

3 Ska han försvara sin sakmed värdelöst tal,med ord till ingen nytta?

4 Ja, du gör gudsfruktan om intetoch hindrar andakt inför Gud,

5 för din synd lägger orden i din munoch du väljer listigt tal.

6 Din egen mun dömer dig, inte jag,dina egna läppar vittnar emot dig.

7 Var du den första människasom föddes?Blev du till innan höjderna fanns?

8 Var du åhörare i Guds hemliga råd?Har du tagit vishetenför dig själv?

9 Vad vet du som vi inte vet?Vad förstår du som vi inte förstår?

10 Här hos oss finnsbåde gråhårsman och åldring,mycket äldre än din far.

11 Är inte Guds tröst nog för dig,de milda ord som talas till dig?

12 Varför leds du bort av ditt hjärtaoch varför gnistrar dina ögon?

13 Du vänder din ande mot Gudoch öser ut ord ur din mun.

14 Vad är en människa,att hon skulle vara ren,att en av kvinna föddskulle vara rättfärdig?

15 Gud kan inte lita på sina heliga,inför hans ögonär inte himlarna rena,

16 hur mycket mindre då densom är avskyvärd och fördärvad,en människasom dricker orättfärdighetsom vatten!

17 Lyssna, jag vill säga dig något,det som jag sett vill jag berätta,

18 vad visa män fört vidarefrån sina fäder och inte förtigit,

19 från dem som ensamma fick landetutan att någon främlingträngde in bland dem:

20 Den gudlöse plågas av ångesti alla sina dagar,den våldsammes år är räknade.

21 Skräckröster ljuder i hans öron.I hans trygghet kommer förhärjarenöver honom.

22 Han har inget hopp om räddningur mörkret,svärdet är bestämt för honom.

23 Han irrar efter brödoch undrar var det finns.Han vet att mörkrets dag är nära.

24 Ångest och nöd skrämmer honom,de slår ner honomsom en kung rustad till strid,

25 för han har lyft sin hand mot Gudoch förhäver sigmot den Allsmäktige.

26 Med styv nackestormar han mot honom,väl skyddad bakom sina sköldar.

27 Han har täckt sitt ansikte med fetmaoch hans midja sväller av fett.

28 Han bosätter sig i ödelagda städer,i hus där man inte kan bo,som är bestämda till ruiner.

29 Han blir inte rik,hans välstånd ska inte bestå,hans skördar ska inte luta tungtmot marken.

30 Han kan inte fly undan mörkret,hans knoppar ska förtorkaav hetta,han ska förgåsgenom Guds muns ande.

31 Han ska inte lita till tomhet,då bedrar han sig,för tomhet blir hans lön.

32 I förtid ska hans mått bli fyllt,och hans kronaska inte grönska mer.

33 Han ska tappa sina omogna druvorsom en vinstock,fälla sina blommor som ett olivträd,

34 för den gudlöses husblir ofruktsamtoch eld förtär de hus där mutor tas.

35 De går havande med eländeoch föder fördärv,deras moderliv alstrar förvillelse.