Jobs svar på Sofars första tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 Visst är det ni som är folket,och med er dör visheten ut!

3 Men jag har förståndlikaväl som ni,jag är inte underlägsen er.Vem känner inte till detta?

4 Jag har blivit till åtlöjeför min vän,jag som ropade till Gudoch fick svar.Den rättfärdige och oskyldigeblir till åtlöje.

5 I den sorglöses tankarföraktas olyckan,den står redo för demvilkas fötter vacklar.

6 Rövarna får ha sina tält i fred,de som trotsar Gud har trygghet,de som har sin gud i sin hand.

7 Men fråga boskapen,den ska undervisa dig,fåglarna under himlen,de ska ge dig svar.

8 Tala till jorden,den ska undervisa dig,fiskarna i havet ska ge dig besked.

9 Vem av dem känner inte tillatt det är Herrens handsom har gjort det?

10 I hans hand är allt levandes själoch varje människas ande.

11 Ska inte örat pröva ordenliksom munnen prövarmatens smak?

12 Hos de gamla finns vishet,långt liv ger förstånd.

13 Hos Gud finns vishet och makt,hos honom finns råd och förstånd.

14 Se, han river neroch ingen kan bygga upp,han låser in och ingen kan öppna.

15 Se, han håller vattnen tillbakaoch de torkar ut,han släpper dem lösaoch de ödelägger landet.

16 Hos honom är kraft och klokhet,den förvillade och förvillarentillhör honom.

17 Rådsherrar för han barfota bort,och domare gör han till dårar.

18 Han lossar kungars bojoroch binder rep om deras höfter.

19 Präster för han barfota bortoch störtar mäktiga män.

20 Han tystar de betroddas läpparoch tar bort de äldstes insikt.

21 Han öser förakt över furstaroch lossar bältet på de starka.

22 Han avslöjar mörkrets djupheteroch för dödsskuggan ut i ljuset.

23 Han låter folkslag växaoch förgör dem,han vidgar deras gränseroch för bort dem.

24 Han tar förståndetfrån ledarna för jordens folkoch låter dem irrai väglös ödemark.

25 De famlar i mörker utan ljus,han får dem att ragla som druckna.