Kapitel 22

Att undervisa om evangeliet

”Avsikten med undervisning … [är] att vi kan vara ett verktyg i Herrens händer till att förändra en människas hjärta.”

Ur Howard W. Hunters liv

Under generalkonferensen i april 1972 var äldste Howard W. Hunter, dåvarande medlem i de tolv apostlarnas kvorum, en av de sista talarna på en av sessionerna. Han hade förberett ett tal, men tiden räckte inte till för att han skulle kunna hålla det. ”När jag ser på klockan”, sa äldste Hunter, ”viker jag ihop mina anteckningar och lägger dem i fickan. Men låt mig bara ta några minuter till att berätta om en liten händelse som gjorde starkt intryck på mig när jag var liten. Jag kom att tänka på detta när det nämndes att vi har med oss här i eftermiddag en stor grupp hängivna lärare för våra ungdomar.

Det var en sommardag, tidigt på morgonen. Jag stod vid fönstret. Gardinerna var mellan mig och två små varelser ute på gräsmattan. En var en stor fågel och den andra var en liten fågel, som tydligen just hade kommit ur boet. Jag såg den större fågeln hoppa ut på gräsmattan, sedan stampa med fötterna och lägga huvudet på sned. Han drog fram en stor fet mask ur gräsmattan och kom hoppande tillbaka. Den lilla fågeln öppnade näbben stort, men den stora fågeln svalde masken.

Sedan såg jag den stora fågeln flyga upp i ett träd. Han hackade i barken en liten stund och kom tillbaka med en stor skalbagge i näbben. Den lilla fågeln öppnade åter näbben på vid gavel, men den stora fågeln svalde skalbaggen. Det hördes en gäll protest,

Den stora fågeln flög bort och jag kunde inte se den mer, men jag tittade på den lilla fågeln. Efter en liten stund hoppade den lilla fågeln ut på gräsmattan, stampade med fötterna, lade huvudet på sned och drog fram en stor mask ur gräsmattan.

Må Gud välsigna de goda människor som undervisar våra barn och våra ungdomar.”

Äldste Hunters korta budskap publicerades senare med titeln ”En lärare”.¹

Howard W. Hunter betonade ofta vikten av god undervisning i kyrkan. Han lade fram principer – såsom vikten av att undervisa genom exempel, vilket illustreras av berättelsen om fåglarna – som kunde hjälpa lärare att mer effektivt hjälpa dem de undervisade. Han talade ofta till lärare för barn och ungdomar för att hjälpa dem förstå sitt heliga ansvar för det uppväxande släktet. Vid ett sådant tillfälle sa han:

”Framför mig ser jag nu några av de utvalda andarna här på jorden … Jag försöker föreställa mig hur var och en [av er lärare] verkar i just er kallelse. Jag undrar vilket slags frukt ert arbete frambringar. Blir en del av den frukten förstörd för att ni inte lyckats odla upp den jord ni anförtrotts, eller odlas all jord upp så att avkastningen blir så mycket god frukt som möjligt?

Ute i era respektive församlingar och stavar… bor många av vår Faders barn. Precis som ni är de utvalda i hans ögon – men till skillnad från er är många oerfarna och många är nya i evangeliet. Ert ansvar mot dem är verkligen stort. De är lättpåverkade, böjliga, formbara och lätta att leda, om ni kan vinna deras förtroende och deras hjärtan. Ni är deras ’herde’. Ni måste leda dem till ’gröna ängar’ …

Vilken utmaning, vilken glädjerik uppgift, vilket heligt ansvar ni nu har! … Så hänsynsfulla, omtänksamma, vänliga, mjuka, renhjärtade, så fyllda av den osjälviska kärlek vår Herre hade, så ödmjuka ni måste vara, alltid med en bön i hjärtat, när ni åter tar på er arbetet med att föra lammen på bete, som Herren säger till er att göra!”²

Undervisningen av barnen i kyrkan stödjer föräldrarnas undervisning i hemmet.

Howard W. Hunters lärdomar

Hjälp andra att få förtroende för skrifterna.

Jag vill starkt uppmana er att använda skrifterna i er undervisning och göra allt ni kan för att hjälpa eleverna att använda dem och känna sig hemmastadda i dem. Jag vill att våra ungdomar ska känna förtroende för skrifterna och jag vill att ni ska tolka det på två sätt.

För det första vill vi att eleverna ska känna förtroende för kraften och sanningarna i skrifterna – förtroende för att vår himmelske Fader verkligen talar till dem genom skrifterna och förtroende för att de kan vända sig till skrifterna och finna svaren på sina frågor och böner. Det är det slags förtroende som jag hoppas att ni bibringar era elever, och ni kan göra det om ni visar dem varje dag, varje timme, att ni har just ett sådant förtroende för skrifterna. Visa dem att ni själva litar på att skrifterna har lösningen på många – faktiskt de flesta – av livets problem. Så när ni undervisar, undervisa ur skrifterna.

[En annan] innebörd av uttrycket ”förtroende för skrifterna” är att ni ska undervisa eleverna om standardverken så grundligt att de blir väl förtrogna med dem och lär sig de viktigaste skriftställena, predikningarna och texterna som de innehåller. Det är vår förhoppning att inga av era elever ska behöva lämna klassrummet ängsliga, generade eller skamsna över att de inte kan finna den hjälp de behöver därför att de inte är tillräckligt bevandrade i skrifterna för att finna de rätta skriftställena. Ge dessa unga människor tillräckligt med erfarenhet av Bibeln, Mormons bok, Läran och förbunden och Den kostbara pärlan så att de ska kunna ha båda dessa slags förtroenden som jag just nämnt.

Jag har ofta tänkt att våra ungdomar i kyrkan skulle vara mycket lika andra ungdomar utanför kyrkan om de inte i någon grad lärde sig behärska standardverken. Ni minns alla de verser som profeten Joseph skrev när han satt fängslad i Liberty-fängelset. Bland annat skrev han: ”Ty det finns ännu många på jorden bland alla sekter, partier och kyrkosamfund som är förblindade av människors utstuderade list varmed de ligger på lur för att bedra, och som endast hålls borta från sanningen för att de inte vet var de skall finna den” (L&F 123:12; kursivering tillagd).

Vi har ett stort ansvar som [lärare] i kyrkan att se till att våra egna medlemmar, våra egna ungdomar, inte tillhör den beklagansvärda kategorin: förblindade, goda, fina, värdiga unga män och kvinnor som hålls borta från sanningen för att de inte vet var de kan hitta den sanningen och inte är förtrogna med [hur de ska använda] sina standardverk.³

Undervisa med Anden.

Förbered er och lev på ett sådant sätt att ni har Herrens ande med er i er undervisning. Det finns så mycket i vår värld som dödar känslan av att påverkas av Anden, och så mycket som hindrar oss från att ha Anden hos oss. Vi måste göra allt vi kan för dessa unga människor som ansätts av världslighet från alla håll. Vi måste göra allt som står i vår makt för att de ska få känna Herrens andes ljuvliga och lugnande närvaro …

I en av de mest grundläggande uppenbarelserna i vår tid, sa Herren: ”Och Anden skall ges till er genom trons bön, och om ni inte får del av Anden skall ni inte undervisa.” (L&F 42:14).

Som jag förstår den här versen betyder den inte bara att vi inte ska undervisa utan Anden, utan också att vi inte kan undervisa utan den. Undervisning om andliga ting kan helt enkelt inte ske utan Herrens andes upplysande och bekräftande närvaron. Joseph Smith skulle nog hålla med: ”Alla skall predika evangeliet genom den Helige Andens kraft och inflytande, och ingen kan predika evangeliet utan den Helige Anden” [Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith (2007), s. 330]

… Jag blir bekymrad när det tycks som om starka känslor eller flödande tårar likställs med Andens närvaro. Förvisso kan Herrens ande framkalla starka känslor, tårar inbegripet, men denna yttre manifestation bör inte förväxlas med själva Andens närvaro.

Jag har iakttagit många av mina bröder under årens lopp och vi har tillsammans upplevt outsägliga andliga upplevelser. Dessa upplevelser har alla skilt sig åt, var och en på sitt eget sätt, och sådana heliga ögonblick har, eller har inte, åtföljts av tårar. Mycket ofta har de det, men ibland har de åtföljts av total tystnad. Vid andra tillfällen har de åtföljts av glädje. De har alltid åtföljts av en stor uppenbarelse av sanningen, av uppenbarelse till hjärtat.

Undervisa era elever om evangeliets sanningar på ett kraftfullt sätt – det är så man ger dem en andlig upplevelse. Låt det komma naturligt och på sitt eget sätt, kanske med tårar, kanske inte. Om det du säger är sanning, och du säger det rent och oförfalskat och med ärlig övertygelse, känner eleverna hur de undervisas om sanningens ande och känner att deras hjärtan tar emot inspiration och uppenbarelse. Det är så vi bygger tro. Det är så vi stärker vittnesbörd – med hjälp av Guds ords kraft som predikas i renhet och med övertygelse.

Lyssna efter sanningen, ge akt på läran och låt Andens yttringar komma som de kommer, i alla sina skiftande former. Håll er till grundläggande principer – undervisa ur ett rent hjärta. Då genomtränger Anden ert och alla era elevers sinne och hjärta.⁴

Uppmana elever att söka Gud Fadern och Jesus Kristus personligen.

Jag är säker på att ni inser den potentiella faran med att … era elever utvecklar lojalitet mot er snarare än mot evangeliet … Detta är anledningen till att ni måste inbjuda era elever till själva skrifterna, inte bara ge dem er tolkning och framställning av dem. Detta är anledningen till att ni måste inbjuda era elever att känna Herrens ande, inte bara ge dem era personliga reflektioner över dessa känslor. Detta är anledningen till varför ni i slutänden måste inbjuda era elever direkt till Kristus, inte bara till någon som undervisar om hans lärdomar, hur skickligt ni än gör det. De här eleverna kommer inte alltid att ha tillgång till er …

Vår stora uppgift är att förankra eleverna i det som kan följa dem genom livet, att peka ut riktningen mot honom som älskar dem och kan leda dem som ingen annan kan. Jag ber er se till att dessa elevers trohet är mot skrifterna och Herren och den återställda kyrkans lära. Vänd dem till Gud Fadern och hans enfödde Son, Jesus Kristus, och till ledarskapet i den sanna kyrkan … Ge dem de gåvor som ska bära upp dem när de står ensamma. När ni gör detta, välsignas hela kyrkan i flera generationer framåt.⁵

”Försök så gott ni kan att tänka på … var och en [av eleverna] och låta dem känna något personligt och särskilt i er – deras lärares – omsorg.”

Sträva efter att nå individen.

Jag har alltid haft tron att Herren bemöter oss var och en personligen. Vi gör många saker i grupp i kyrkan, och vi behöver organisationer i viss storlek för att kunna sköta kyrkans förvaltning väl, men så mycket annat av det som är viktigt – det som är allra viktigast – utförs individuellt. Vi välsignar spädbarn ett i taget, även om de är tvillingar eller trillingar. Vi döper och konfirmerar ett barn i taget. Vi tar sakramentet, ordineras till prästadömet eller går igenom förrättningarna i templet som individer – som en individ som utvecklar ett förhållande till vår himmelske Fader. Det kanske finns andra i närheten vid dessa tillfällen, precis som det finns andra i ert klassrum, men himlen inriktar sig på varje individ, på varje enskild person.

När Kristus visade sig för nephiterna, sa han:

”Stå upp och kom hit till mig så att ni kan sticka era händer i min sida och så att ni även kan känna märkena efter spikarna i mina händer och i mina fötter …

Och det hände sig att mängden gick fram och stack sina händer i hans sida och kände märkena efter spikarna i hans händer och i hans fötter. Och detta gjorde de, och de gick fram den ene efter den andre till dess de alla hade gått fram och sett med sina ögon och känt med sina händer och visste med säkerhet och bar vittne” (3 Nephi 11:14–15; kursivering tillagd).

Denna upplevelse tog tid, men det var viktigt att varje individ fick upplevelsen, att varje par ögon och varje par öron och varje par händer fick denna bekräftelse, detta personliga vittnesbörd. Senare handlade Kristus mot de nephitiska barnen på precis samma sätt. ”Han tog deras små barn ett efter ett och välsignade dem och bad till Fadern för dem” (3 Nephi 17:21; kursivering tillagd).

Det är svårt för er att ge all den individuella uppmärksamhet som en del av era elever både vill ha och behöver, men försök så gott ni kan att tänka på dem var och en och låta dem uppfatta något personligt och särskilt i er – deras lärares – omsorg. Be för att få veta vilka elever som behöver vilken hjälp, och se till att vara mottagliga för dessa maningar när de kommer … Kom ihåg att den bästa undervisningen äger rum enskilt och ofta sker utanför klassrummet …

I er strävan att undervisa varje elev individuellt, ska ni troligen upptäcka att det inte går lika bra för vissa som för andra, och att det finns de som inte alls kommer till klassen. Intressera er personligen för sådana elever – gå den andra milen för att inbjuda och hjälpa det förlorade fåret tillbaka till fållan. ”Kom ihåg att själarna är mycket värdefulla i Guds ögon” (L&F 18:10). Ett oändligt pris har betalats av vår Frälsare för var och en av oss, och vi är skyldiga att göra allt vi kan för att hjälpa honom i hans verk. Vi är skyldiga att se till att försoningens gåva erbjuds varje ung man eller kvinna som vi har ansvar för. I er situation innebär det att hålla dem i full verksamhet under era lektioner.

Uppmärksamma speciellt dem som kanske har det svårt, och gör det som behövs för att finna det förlorade fåret. Ett handskrivet kort, ett telefonsamtal eller, om möjligt, ett personligt besök i hemmet, kan i många fall ge underbara resultat. Att ge personlig uppmärksamhet till en ung människa som just har börjat gå vilse kan bespara oss många timmar – ja, många år – av senare ansträngningar att återaktivera den personen. Gör allt ni kan för att stärka den starke och åter förankra den som är på drift i den här åldern.⁶

Undervisa genom exempel.

Det är så viktigt att vi [som lärare] är goda föredömen, att vi är flitiga och vaksamma i vårt eget liv, att vi helighåller sabbatsdagen och hedrar ledarskapet i församlingen, staven och kyrkan. Inget opassande bör komma över våra läppar som kan ge något barn rätten eller förmånen att handla felaktigt. För visst är det så att om vi säger eller gör något fel, känner barnen att de har rätt att ta efter oss.

Exemplet är en påverkan som är mycket starkare än undervisning. Den som vill övertyga andra om att göra rätt bör själv göra rätt. Det är sant att den som följer goda föreskrifter därför att de är goda och inte tillåter sig själv att påverkas av andras orättfärdiga beteende, blir rikligare belönad än den som säger men inte gör … Barn är benägna att ta efter dem som de har förtroende för. Ju större deras förtroende är, desto lättare påverkas de på både gott och ont. Alla goda heliga respekterar sann godhet varhelst de upplever den, och försöker ta efter alla goda föredömen.⁷

Receptet på en framstående lärare är inte bara att leva efter Herrens bud och förkunna Herrens befallningar, utan också att få undervisningens ande genom bön. När vi får den anden och håller Herrens bud, och vandrar i lydnad inför honom, förändras de som vi når fram till, och de blir motiverade att leva ett rättfärdigt liv.⁸

Varje lärare måste ha ett personligt vittnesbörd om att Gud lever, om Jesu Kristi gudomliga mission och om att Fadern och Sonen verkligen visade sig för Joseph Smith. Vi måste inte bara ha den kunskapen och det vittnesbördet, utan vi måste vara angelägna om att uttrycka vår tro utan tvetydighet för dem som kommer för att bli undervisade.⁹

God evangelieundervisning leder till ”att människosjälen förvandlas”.

Var ett verktyg i Herrens händer till att hjälpa eleverna uppleva en förunderlig hjärtats förvandling.

När en lärare gör det som Herren vill, sker ett stort underverk. Kyrkans underverk i dag är inte helbrägdagörelserna som är så rikliga, inte att lama kan gå, blinda se, döva höra eller sjuka bli uppresta. Kyrkans och Guds rikes stora underverk i våra dagar och i vår tid är att människosjälen förvandlas. När vi reser genom kyrkans stavar och missioner, är det detta vi ser – att människosjälen förvandlas därför att någon har undervisat om sanningens principer.

Det är som Alma förkunnade på sin tid när han undervisade folket och sa: ”Och se, nu frågar jag er, mina bröder i kyrkan: Har ni blivit andligen födda av Gud? Har ni fått hans bild i ert ansikte? Har ni upplevt denna mäktiga förändring i era hjärtan?” (Alma 5:14.) Detta är avsikten med undervisning. Detta är anledningen till att vi arbetar så hårt, söker Anden och förbereder vårt sinne med goda ting så som Herren har befallt, så att vi kan vara verktyg i Herrens händer till att förändra en människas hjärta. Vårt mål är att i barnens hjärtan inplanta önskan om att vara god, önskan om att vara rättfärdig, önskan om att hålla Herrens bud och önskan om att vandra i ödmjukhet inför honom. Om vi kan vara verktyg i Herrens händer och åstadkomma denna mäktiga förändring i barnens hjärtan, så har vi utfört lärarens stora underverk. Och det är sannerligen ett underverk. Vi förstår inte hur Herren förändrar människors hjärtan, men det gör han …

Jag vittnar för er om Andens pånyttfödande kraft i kyrkans medlemmars liv. Jag vädjar till er … att arbeta oupphörligt i rättfärdighet och helighet inför Herren med att utföra den uppgift som tilldelats er.”¹⁰

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Obs: Ni kan kanske diskutera några av följande frågor ur en undervisande förälders perspektiv.

President Hunter uppmuntrar lärare att hjälpa eleverna få ”förtroende för skrifterna” (avsnitt 1). Hur har skrifterna varit till hjälp för dig i ditt liv? Hur har du fått svar på frågor i skrifterna? Hur kan vi hjälpa våra familjer och andra att lära sig älska skrifterna och dra nytta av deras kraft?
Vad kan vi lära oss i avsnitt 2 om att undervisa med Anden? Vilka erfarenheter har du haft av undervisning och lärande genom Anden? Vad kan du göra för att få hjälp att undervisa genom Anden?
Hur kan läraren hjälpa sina elever att utveckla trohet mot skrifterna och evangeliet, och inte mot läraren själv? (Se avsnitt 3.) Hur kan läraren vända eleverna till vår himmelske Fader och Jesus Kristus? Hur kan läraren hjälpa eleverna att bli förankrade i evangeliet så att de kan förbli starka ”när de står ensamma”?
Begrunda president Hunters undervisning om hur viktig varje person är (se avsnitt 4). Hur kan du hjälpa dem du undervisar att utveckla ett vittnesbörd om att Gud känner dem och älskar dem personligen? Fundera över vad du som lärare kan göra för att personligen nå dem du undervisar.
President Hunter betonar vikten av att undervisa genom exempel (se avsnitt 5). Varför är ditt föredöme kraftfullare än dina ord? Hur har du välsignats genom en lärare som varit ett gott föredöme? Hur undervisas barnen genom föräldrars exempel?
När har du upplevt det ”stora underverk” som president Hunter beskriver i avsnitt 6, antingen som lärare eller som elev? Fundera över några lärare som har utövat gott inflytande i ditt liv. Vad var det som gjorde dem till ett effektivt inflytande? Hur kan vi undervisa om evangeliet med större kraft – hemma, i klassrummet eller i en annan miljö?

Hithörande skriftställen:

Joh. 21:15–17; 1 Kor. 12:28; 2 Tim. 3:14–17; 2 Nephi 33:1; Alma 17:2–3; 31:5; L&F 11:21–22; 50:17–22; 88:77–80

Undervisningstips

Skriv på olika pappersark frågor från slutet av kapitlet eller andra frågor som har med kapitlet att göra. Be klassmedlemmarna att välja ut en fråga och i kapitlet söka efter lärdomar som besvarar den. Be dem berätta vad de hittar.