Kapitel 12

Kom tillbaka och sitt med vid Herrens bord

”Räck en hand till de mindre aktiva och inse vilken glädje som ni och de ni hjälper får.”

Ur Howard W. Hunters liv

Dagen efter att Howard W. Hunter blev kyrkans president, gav han denna kärleksfulla inbjudan till medlemmar i kyrkan som inte deltog aktivt:

”Till dem som har begått överträdelser eller blivit kränkta säger vi, kom tillbaka. Till dem som blivit sårade, har det svårt eller är rädda säger vi, låt oss få stå bredvid er och torka era tårar. Till dem som är förvirrade och ansätts av villfarelser från alla håll säger vi: Kom till all sannings Gud och till den fortlöpande uppenbarelsens kyrka. Kom tillbaka. Stå med oss. Håll ut. Ha tro. Allt är väl, och allt ska gå bra. Sitt med vid bordet som står dukat för er i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och sträva efter att följa den gode herden som har gjort det möjligt. Ha hopp, utöva tro, ta emot – och ge – Kristi rena kärlek.”¹

I sitt första generalkonferenstal som kyrkans president några månader senare, sa president Hunter att han kände sig manad att fortsätta betona detta. ”Kom tillbaka”, upprepade han. ”Ta bokstavligen emot [Frälsarens] inbjudan: ’Kom … och följ mig.’ … Han är den enda säkra vägen – han är världens ljus.”²

Under hela sitt liv hjälpte president Hunter många medlemmar i kyrkan att återvända och bli aktiva igen. Han berättade om en sådan upplevelse som ung vuxen:

”Biskopen i min församling utsåg mig till församlingslärare hos en broder som skröt med att han var den äldste diakonen i kyrkan. Hemlärare hette församlingslärare på den tiden. Hans problem var att han älskade att spela golf på söndagar. Det var deprimerande att besöka honom och hans fru månad efter månad utan att se några synliga framsteg. Men till slut fick han höra rätt ord och det slog an en sträng. Ordet var förbund. Vi frågade honom: ’Vad innebär dopets förbund för dig?’ Hans uttryck förändrades, och för första gången såg vi en allvarlig sida hos honom. Så småningom kom han till våra lektioner, slutade med golf och tog med sin fru till templet.”³

”Vi bör var och en läsa och läsa om liknelsen om det förlorade fåret … Jag hoppas att budskapet i den liknelsen fastnar i vars och ens hjärta.”

Howard W. Hunters lärdomar

Liknelsen om det förlorade fåret lär att vi ska söka dem som gått vilse.

Första presidentskapet gav kyrkans medlemmar en betydelsefull inbjudan:

”Till dem som upphört att vara aktiva i kyrkan och dem som blivit kritiska säger vi: ’Kom tillbaka. Kom tillbaka och sitt med vid Herrens bord och smaka åter gemenskapens söta och mättande frukter tillsammans med de heliga.’

Vi är övertygade om att många har längtat efter att återvända men känt att det tar emot. Vi försäkrar att ni blir mottagna med öppna armar och hjälpande händer.” (Ensign, mars 1986, s. 88.)

Jag tror att vi alla tog intryck av denna storsinta vädjan som liknar det profeten Alma säger i Mormons bok om en inbjudan från Herren. Han sade:

”Se, han sänder en inbjudan till alla människor, ty barmhärtighetens armar är utsträckta mot dem, och han säger: Omvänd er, och jag skall ta emot er.

Ja, han säger: Kom till mig, och ni skall få äta av frukten från livets träd, ja, ni skall fritt få äta och dricka av livets bröd och vatten.

Ja, kom till mig och gör rättfärdighetens gärningar.” (Alma 5:33–35.)

Vi bör var och en läsa och läsa om liknelsen om det förlorade fåret som återfinns i Lukas femtonde kapitel och börjar med den fjärde versen:

”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?

Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar.

När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat” [Luk. 15:4–6] …

Profeten Joseph Smith gjorde en betydande ändring i en vers i sin översättning [Joseph Smith Translation]. Den lyder: ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio och går och söker i öknen efter det förlorade tills han hittar det?” (JST, Luke 15:4; kursivering tillagd.)

Den översättningen säger att herden lämnar sin trygga hjord och går ut i öknen – det vill säga, går ut i världen efter den som är förlorad. Förlorad från vad? Förlorad från hjorden där det finns skydd och säkerhet. Jag hoppas att budskapet i den liknelsen fastnar i vars och ens hjärta.⁴

Herren förväntar sig att vi ska vara hans medherdar och hämta tillbaka dem som har det svårt eller har gått vilse.

Vad bör vi göra för att hjälpa dem som gått vilse i öknen?

På grund av det Mästaren sagt om att lämna de nittionio och gå och söka i öknen efter den som är förlorad, och på grund av första presidentskapets inbjudan till dem som har upphört att vara aktiva i kyrkan eller är kritiska mot att ”komma tillbaka”, inbjuder vi er att engagera er i att rädda själar. Räck ut handen till de mindre aktiva och inse vilken glädje som ni och de ni hjälper får om ni och de deltar i att inbjuda andra att komma tillbaka och sitta ner vid Herrens bord.

Herren, vår gode herde, förväntar sig att vi ska vara hans medherdar och hämta tillbaka dem som har det svårt eller gått vilse. Vi kan inte säga till er hur det ska gå till, men när ni engagerar er och söker inspiration, resulterar era ansträngningar i framgång i era områden, stavar och församlingar. Vissa stavar har svarat upp på tidigare uppmaningar och har haft stor framgång.

Orden i en välbekant psalm innehåller Frälsarens vädjan till oss:

Lyssna! Han uppriktigt kallar, 
vädjar till oss här i dag:
Sök efter den som gått vilse,
och är förlorad och svag.

Den ofta sjungna psalmen visar oss hur vi bör svara:

”Gör oss till trofasta herdar,
sänd oss, med glädje vi går
varhelst i världen att söka
dina förvillade får.”

(se Psalmer, nr 153.)

Om vi gör det får vi eviga välsignelser.⁵

Att söka efter de förlorade, de egensinniga och de vilsegångna är ett Herrens ärende … Almas bön och vädjan är en bra påminnelse om hur helig vår uppgift är:

”O Herre, vill du låta oss få framgång i att föra [själar] tillbaka till dig i Kristus.

Se, o Herre, deras själar är dyrbara.” (Alma 31:34–35.)⁶

Vårt huvudmål är att hjälpa människor att återvända till Guds närhet.

Under årens gång har kyrkan gjort stora insatser för att få tillbaka dem som är mindre aktiva. … Och i vilken avsikt? Det är för att frälsa våra bröders och systrars själar och se till att de får del av upphöjelsens förrättningar.

När jag verkade som stavspresident i Los Angeles-området, bad mina rådgivare och jag våra biskopar att noggrant välja ut fyra eller fem par som ville utvecklas ytterligare i kyrkan. En del av dem var mindre aktiva, andra var nyomvända, men de kände sig motiverade att göra andliga framsteg. Vi sammanförde dem i en stavsgrupp och undervisade dem om evangeliet. I stället för att betona templet, underströk vi vikten av ett närmare förhållande till vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus. Vår noggranna urvalsprocess gav oss framgång, och de flesta av de här paren blev aktiva och besökte templet.

Låt mig få berätta om ännu en upplevelse … Vi hade en broder i en av församlingarna som inte kom till några möten. Hans fru var inte medlem. Han var lite avvisande, så vi kunde inte skicka hemlärare till honom. Biskopen kontaktade den här brodern och berättade för honom att han behövde utveckla och stärka sitt förhållande till Frälsaren. Brodern förklarade för biskopen problemet med hans fru som inte var medlem, så biskopen betonade samma sak för henne – att hon behövde utveckla sitt förhållande till Herren. Hon var fortfarande inte mottaglig men var glad att få veta att sista dagars heliga tror på Kristus, och lättade därför på några av sina försvarsmekanismer.

Man lyckades inte omedelbart, men de som besökte dem fortsatte att betona parets förhållande till Herren. Med tiden blev hon vänligt stämd, och gick slutligen med på att följa med sin man till den stavsgrupp där högrådsmedlemmar undervisade. Vi betonade det förbund man ingår vid dopet och andra förbund. Hon blev så småningom medlem i kyrkan och han blev en lyckosam prästadömsledare …

Jag tar intryck av orden på titelbladet i Mormons bok som beskriver ett av avsikterna med denna heliga bok: ”Att de [Israels hus i de sista dagarna] skall få kunskap om Herrens förbund.” (Kursivering tillagd.) Detta var det som vi som stavspresidentskap kände oss manade att betona för de mindre aktiva. Vi försökte hänvisa till vikten av de förbund de ingått med Herren, och sedan undervisade vi dem om vikten av dopsförbundet och ytterligare förbund som de kunde ingå och som skulle förena dem för evigt som familj.⁷

Hela nyttan med att kyrkan fungerar väl på lokal nivå är att hjälpa människor att återvända till Guds närhet. Det uppnås endast genom att de tar emot förrättningarna och ingår förbund i templet.⁸

Våra ansträngningar koncentreras på att göra de frälsande förbunden och förrättningarna i evangeliet tillgängliga för alla människor: för icke-medlemmar genom vårt missionsarbete, för de mindre aktiva genom vänskapskontakter och återaktivering, för aktiva medlemmar genom deltagande och tjänande i kyrkan och för dem som har gått till andra sidan slöjan, genom verket att återlösa de döda.⁹

Vi strävar efter att nå ett bestämt mål för varje enskild medlem i kyrkan. Det är att alla ska ta emot evangeliets förrättningar och ingå förbund med vår himmelske Fader så att de kan återvända till hans närhet. Det är vårt stora mål. Förrättningarna och förbunden är medlen genom vilka vi uppnår den gudomliga natur som för oss tillbaka till hans närhet …

Kom ihåg ändamålet: att inbjuda alla att komma till Kristus …

Jag vittnar, mina bröder och systrar, om hans gudomlighet och makt att frälsa dem som vill komma till honom med förkrossat hjärta och botfärdig ande. Genom förrättningarna och hans Helige Ande kan varje människa bli ren.¹⁰

Förslag till studier och diskussion

Frågor

President Hunter uppmanar alla medlemmar i kyrkan att läsa och läsa om liknelsen om det förlorade fåret (se avsnitt 1; Luk. 15:4–7). Vad är budskapet i den liknelsen och andra lärdomar i första avsnittet? Tänk på hur de här lärdomarna kan vara till vägledning för dig när du tjänar i kyrkan.
Vilket ansvar har vi som Herrens medherdar? (Se avsnitt 2.) Hur kan vi hjälpa människor bli aktiva i kyrkan igen? Hur har du (eller någon du känner) fått hjälp genom någon som räckte ut en hand när du hade det svårt eller hade gått vilse?
Vad kan vi lära oss av de upplevelser som president Hunter berättar om i avsnitt 3? Hur kan betoning på förrättningar hjälpa medlemmar i kyrkan bli aktiva igen?

Hithörande skriftställen:

Hes. 34:1–16; Luk. 15:11–32; Joh. 10:1–16, 26–28; 13:35; 1 Joh. 1:7; Mosiah 18:8–10; Helaman 6:3; 3 Nephi 18:32; Moroni 6:4–6; L&F 38:24

Studiehjälpmedel

En princip är en sanning som vägleder våra beslut och handlingar. ”Fråga dig under tiden som du läser: ’Vilken evangelieprincip undervisas det om i detta avsnitt? Hur kan jag tillämpa detta i mitt liv?’” (Undervisning: Den högsta kallelsen [2000], s. 17.)