Kapitel 3

Motgångar – en del av Guds plan för vår eviga utveckling

”När [jordelivets svårigheter] ödmjukar, renar, undervisar och välsignar oss, kan de vara mäktiga redskap i Guds händer att göra oss till bättre människor.”

Ur Howard W. Hunters liv

Under generalkonferensen i april 1980 berättade äldste Howard W. Hunter, som då var medlem i de tolv apostlarnas kvorum, om hur han med många åskådare såg på tävlingarna med långbåtar i Samoa. ”Det var en rastlös skara åskådare”, sa han, ”och de flesta blickade ut mot havet för att få en första glimt av [båtarna]. Plötsligt hördes ett vrål från åskådarna när båtarna blev synliga i fjärran. Var och en av dem hade femtio kraftiga roddare som rytmiskt förde årorna med sådan kraft att båtarna fördes fram genom vågor och skummande vatten – en vacker syn.

Båtarna och männen syntes snart tydligt när de spurtade mot målet. Fastän dessa kraftfulla män rodde av all sin kraft, fördes båtarnas tyngd av 50 män mot en mäktig motkraft – vattnets motstånd.

Mängdens jubel nådde ett crescendo när den första långbåten gled över mållinjen.”

Efter tävlingen gick äldste Hunter till den plats där båtarna dragits upp och talade med en av roddarna, som förklarade att långbåtens förstäv ”är så konstruerad att den skär igenom och delar vattnet för att hjälpa till att övervinna det motstånd som drar ner båtens hastighet. Han förklarade vidare att årorna, som dras mot vattnets tröghet, skapar den kraft som får båten att röra sig framåt. Trögheten skapar både motståndet och rörelsen framåt.”¹

Äldste Hunter använde sig av båttävlingen i Samoa som inledning till ett tal om meningen med motgångar. Under sin verksamhet som apostel talade han om motgångar många gånger och kom med råd, hopp och uppmuntran. Han talade av egen erfarenhet, för han hade utstått livshotande sjukdomar och andra prövningar Han vittnade med fast övertygelse om att i svåra tider ”[har] Jesus Kristus makt att lätta våra bördor”.²

I våra prövningar ger Frälsaren var och en av oss den inbjudan som han gav till mannen vid dammen Betesda: ”Vill du bli frisk?” (Joh. 5:6.)

Howard W. Hunters lärdomar

Motgångar är en del av Guds plan för vår eviga utveckling.

Jag har lagt märke till att livet – allas liv – har sin beskärda del av med- och motgångar. Vi ser verkligen mycket glädje och sorg i världen, många förändrade planer och nya inriktningar, många välsignelser som inte alltid ser ut eller känns som välsignelser, och mycket som ödmjukar oss och förbättrar vårt tålamod och vår tro. Vi har alla haft dessa upplevelser tid efter annan och jag förmodar att vi alltid kommer att ha dem …

President Kimball, som visste en hel del om lidande, besvikelser och omständigheter utanför hans kontroll, skrev en gång:

”Eftersom vi är människor skulle vi vilja utestänga kroppslig smärta och själslig vånda från vårt liv och tillförsäkra oss oavbrutet välbefinnande, men om vi stängde dörrarna för sorg och smärta skulle vi kanske stänga ute våra bästa vänner och välgörare. Lidandet kan göra människor till heliga allteftersom de lär sig tålamod och självbehärskning” [Faith Precedes the Miracle (1972), s. 98].

President Kimball talar här om att stänga dörrar till vissa upplevelser i livet … Dörrar stängs regelbundet i vårt liv, och en del av dessa stängda dörrar orsakar verklig smärta och sorg. Men jag tror verkligen att när en sådan dörr stängs, öppnas en annan (och kanske mer än en), som skänker hopp och välsignelser inom andra områden i vårt liv som vi inte annars skulle ha upptäckt …

För några år sedan sa [president Marion G. Romney] att alla män och kvinnor, också de mest lojala och trofasta, skulle få möta motgångar och prövningar i sitt liv därför att, med profeten Joseph Smiths ord: ”Människorna är tvungna att lida för att kunna komma upp till Sions berg och bli upphöjda ovan himlarna” [Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith (2007), s. 228; se Conference Report, okt. 1969, s. 57].

President Romney sa sedan:

”Detta betyder inte att vi längtar efter lidande. Vi undviker det så mycket vi kan. Men vi vet nu, och vi visste alla att när vi valde att komma till dödligheten, att vi här skulle prövas i motgångens och lidandets smältdegel …

Dessutom gjorde Faderns plan för att pröva och rena sina barn inte undantag ens för Frälsaren själv. Det lidande som han tog på sig att uthärda, och som han uthärdade, motsvarar alla mäns och kvinnors förenade lidande överallt. Han skalv och blödde och önskade att han skulle slippa dricka kalken, men han sa: ’Jag drack och fullbordade mina förberedelser för människobarnen’ (L&F 19:18–19)” (i Conference Report, okt. 1969, s. 57).

Vi måste alla fullborda våra ”förberedelser för människobarnen” [L&F 19:19]. Kristi förberedelser skilde sig ganska mycket våra egna, men vi har alla förberedelser att göra, dörrar att öppna. Att göra sådana viktiga förberedelser fordrar ofta en del smärta, en del oväntade ändringar på livets väg, och en del underkastelse, ”alldeles som ett barn underkastar sig sin far” [Mosiah 3:19]. Att fullborda gudomliga förberedelser och öppna himmelska dörrar kan ta – ja, kommer otvivelaktigt att ta – ända till de avslutande timmarna av vårt jordiska liv.³

Vi kommer till jordelivet för att möta motstånd. Det var en del av planen för vår eviga utveckling. Utan frestelse, sjukdom, smärta och sorg, kunde ingen godhet, dygd, uppskattning av välbefinnande eller glädje finnas … Vi måste komma ihåg att samma motståndskrafter som förhindrar vår utveckling också ger oss tillfällen att övervinna dem.⁴

Våra svårigheter i dödligheten är till för vår tillväxt och erfarenhet.

När [jordelivets utmaningar] ödmjukar, renar, undervisar och välsignar oss, kan de vara mäktiga redskap i Guds hand till att göra oss till bättre människor, göra oss mer tacksamma, mer kärleksfulla och mer hänsynsfulla mot andra människor i deras egna perioder av svårigheter.

Ja, vi har alla svåra stunder, individuellt och kollektivt, men även i de bistraste tider, forna eller nutida, har dessa problem och profetior aldrig varit avsedda att göra något annat än välsigna de rättfärdiga och hjälpa dem som är mindre rättfärdiga att börja omvända sig. Gud älskar oss, och skrifterna säger oss att han ”utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” [Joh. 3:16].⁵

Mormons boks store patriark Lehi talade uppmuntrande till sin son Jakob, en son som fötts i vildmarken under en period av möda och motstånd. Jakobs liv var inte det han kunnat förvänta, och tycktes inte ha fått ett idealiskt utgångsläge. Han hade genomgått lidanden och motgångar, men Lehi lovade att sådana lidanden skulle helgas till hans sons bästa (se 2 Nephi 2:2).

Därefter tillade Lehi dessa ord, som blivit klassiska:

”Ty det måste nödvändigtvis finnas en motsats till allting. Om inte … skulle ingen rättfärdighet kunna finnas, inte heller någon ogudaktighet, inte heller någon helighet eller något elände, inte heller något gott eller något ont” (2 Nephi 2:11).

Jag har funnit stor tröst under årens lopp i denna förklaring av några av livets smärtor och besvikelser. Jag har funnit ännu större tröst i att de bästa av män och kvinnor, däribland Guds Son, har mött sådant motstånd för att bättre förstå skillnaden mellan rättfärdighet och ogudaktighet, helighet och elände, gott och ont. För i det mörka, fuktiga Liberty-fängelset lärde sig profeten Joseph Smith att om vi blir kallade att genomgå prövningar, är det för vår egen tillväxt och erfarenhet, och det kommer slutligen att tjäna oss till godo (se L&F 122:5–8).

När en dörr stängs, öppnas en annan – också för en profet i fängelse. Vi är inte alltid visa nog att rätt bedöma alla möjliga ingångar och utgångar. Den boning som Gud bereder för vart och ett av sina älskade barn kan ha vissa korridorer och trappräcken, särskilda mattor och draperier som han vill att vi ska passera för att äga den …

Vid olika tillfällen i livet, troligen vid upprepade tillfällen i livet, måste vi erkänna att Gud vet det vi inte vet och ser det vi inte ser. ”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN” (Jes. 55:8).

Om ni har problem hemma med barn som går vilse, om ni drabbas av ekonomiska motgångar och känslomässiga påfrestningar som hotar era hem och er lycka, om ni ställs inför förlusten av liv och hälsa, må frid vara med era själar. Vi kommer inte att frestas över vår förmåga att stå emot [se 1 Kor. 10:13; Alma 13:28; 34:39]. Våra omvägar och besvikelser är den raka och smala stigen till honom.⁶

När Joseph Smith satt inspärrad i Liberty-fängelset, uppenbarade Herren för honom att motgångar kan ge oss erfarenhet och tjäna oss till godo.

Vi har all anledning att vara optimistiska och känna tillförsikt i alla tider av svårigheter.

Jordelivet har alltid inneburit vissa svårigheter och kommer alltid att göra det. Men med den kunskap vi har, och om vi lever som vi bör, finns det faktiskt inget utrymme, ingen ursäkt, för pessimism och misströstan.

Under min livstid har jag upplevt två världskrig, plus Koreakriget, plus Vietnamkriget och [fler]. Jag har arbetat mig igenom den stora depressionen och lyckats utbilda mig till jurist samtidigt som jag bildade familj. Jag har sett valutamarknader och världsekonomier spåra ur, och jag har sett en del despoter och tyranner agera vansinnigt, och allt det här skapade en hel del svårigheter runtom i världen.

Så jag hoppas att ni inte tror att alla världens svårigheter kilats in i ert årtionde, eller att saker och ting aldrig varit värre än vad de är för er personligen, eller att de aldrig kommer att bli bättre. Jag försäkrar er att saker och ting har varit värre och att de alltid kommer att bli bättre. Det blir de alltid – speciellt när vi lever efter och älskar Jesu Kristi evangelium och ger det en chans att blomstra i våra liv …

Tvärtemot vad vissa kanske säger, har ni all anledning i världen att vara lyckliga och optimistiska och att känna tillförsikt. Varje generation sedan tidernas begynnelse har haft något att övervinna och vissa problem att lösa.⁷

När vi kommer till Frälsaren, lättar han våra bördor.

”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.

Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.

Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (Matt. 11:28–30.) …

Detta erbjudande om hjälp från Guds egen Son begränsas inte till människorna i Galileen på den tiden. Uppmaningen att ta på oss hans milda ok och hans lätta börda begränsas inte till gångna generationer. Den var och är en allmän vädjan till alla människor, till alla städer och länder, till varje man, kvinna och barn överallt i världen.

I vår egen tid med dess stora behov får vi inte lämna obeaktat detta osvikliga svar på världens problem och bekymmer. Här finns löftet om inre frid och beskydd. Häri ligger kraften att förlåta synder i alla tidsperioder. Också vi måste tro på att Jesus Kristus har makt att lätta våra bördor. Också vi måste komma till honom och få vila från vårt arbete.

Naturligtvis följer skyldigheter med sådana löften. ”Ta på er mitt ok”, vädjar han. På Bibelns tid var oket ett värdefullt hjälpmedel för dem som brukade jorden. Det gjorde att två dragdjur kunde kopplas samman och dela på och minska det tunga arbetet framför plogen eller vagnen. En börda som var överväldigande eller kanske omöjlig för en, kunde rättvist och bekvämt delas av två som gick under ett ok. Hans ok kräver stora och uppriktiga ansträngningar, men för dem som verkligen är omvända är oket milt och bördan blir lätt.

Varför bär vi livets bördor ensamma, frågar Kristus, eller varför förlitar vi oss på tillfällig hjälp som snart sviker? För de betungade är det Kristi ok – det är kraften och friden som kommer av att stå sida vid sida med en Gud som ger oss stöd, balans och styrka att klara av våra utmaningar och uthärda våra uppgifter här i jordelivets hårda jordmån.

Det är uppenbart att livets bördor skiftar från person till person, men var och en av oss har dem … Naturligtvis orsakas vissa sorger av synderna i en värld som inte följer vår himmelske Faders råd. Oavsett orsakerna tycks ingen av oss vara helt befriad från livets prövningar. Kristus sa i själva verket till oss alla: Så länge vi alla måste bära någon börda och ta på oss ett ok, varför då inte välja mitt ok? Mitt löfte till er är att det oket är milt, och min börda är lätt. (Se Matt. 11:28–30.)⁸

”Kristi lärjungar i varje generation inbjuds – ja, befalls – att vara fyllda med ett fullkomligt klart hopp.”

Sista dagars heliga behöver inte vara rädda för svårigheterna i de sista dagarna.

Skrifterna … visar på att det kommer tider då hela världen får uppleva svårigheter. Vi vet att i vår tidsutdelning kommer orättfärdigheten tyvärr att vara uppenbar, och den kommer att medföra sina oundvikliga svårigheter, smärta och straff. Gud kommer att förkorta denna orättfärdighet när hans tid är inne, men vår uppgift är att leva helt och fullt och trofast och inte oroa oss så mycket över världens bedrövelser eller när änden ska komma. Vår uppgift är att ha evangeliet i vårt liv och att vara ett klart ljus, en stad som ligger på ett berg, som återspeglar skönheten i Jesu Kristi evangelium och den glädje och lycka som alltid kommer till varje folk i varje tid om de håller buden.

I denna sista tidsutdelning ska det bli stor nöd. (Se Matt. 24:21.) Vi vet att det ska finnas krig och rykten om krig (se L&F 45:26) och att hela jorden ska vara i uppror (se L&F 45:26). Alla tidsutdelningar har haft sina farofyllda tider, men våra dagar kommer att innebära verklig fara. (Se 2 Tim. 3:1.) Onda människor ska frodas (se 2 Tim. 3:13), men onda människor har ofta frodats. Katastrofer ska inträffa och orättfärdigheten flöda över. (Se L&F 45:27.)

Den naturliga följden av några av dessa profetior är oundvikligen rädsla, och det handlar inte om en rädsla som begränsas till en yngre generation. Det är en rädsla som delas av alla som inte förstår det vi förstår, oavsett ålder.

Men jag vill understryka att trofasta sista dagars heliga inte behöver ha dessa känslor och att de inte kommer från Gud. Den store Jehova sa till det forntida Israel:

”Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. Ty HERREN, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig …

Herren går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad.” (5 Mos. 31:6, 8.)

Och till er, vårt storslagna släktled i det nutida Israel, har Herren sagt:

”Frukta därför inte, du lilla hjord. Gör gott! Låt jord och helvete förena sig mot er, ty om ni är byggda på min klippa kan de inte få överhand …

Vänd er till mig i varje tanke, tvivla inte, frukta inte.” (L&F 6:34, 36.)

Sådana råd ser vi överallt i våra nutida skrifter. Lyssna till denna underbara försäkran: ”Frukta inte, små barn, ty ni är mina, och jag har övervunnit världen och ni är bland dem som min Fader har givit mig.” (L&F 50:41.) ”Sannerligen säger jag er, mina vänner: Frukta inte. Låt era hjärtan bli tröstade. Ja, var alltid glada och var tacksamma i fråga om allting.” (L&F 98:1.)

I ljuset av sådana underbara råd, tycker jag att det är vår skyldighet att glädja oss lite mer och misströsta lite mindre, att tacka för det vi har och för Guds storslagna välsignelser till oss, att tala lite mindre om det vi kanske inte har eller vilka bekymmer som kan medfölja svåra tider i det här släktledet eller vilket släktled som helst.

En hoppingivande och spännande tid

För sista dagars heliga är det här en hoppingivande och spännande tid – en av återställelsens viktigaste epoker, och därmed en av de viktigaste epokerna i alla tidsutdelningar, eftersom vår tidsutdelning är den viktigaste av dem alla. Vi behöver ha tro och hopp, två av de stora fundamentala dygderna i allt lärjungeskap till Kristus. Vi måste fortsätta att utöva tillit till Gud, eftersom det är den första principen i vårt trossystem. Vi måste tro att Gud har all makt, att han älskar oss och att hans verk inte kan stoppas eller omintetgöras i våra personliga liv eller i världen i stort …

Jag lovar er i Herrens namn, han vars tjänare jag är, att Gud alltid kommer att beskydda och ta hand om sitt folk. Vi kommer att ha svårigheter, på samma sätt som alla generationer och folk har haft svårigheter. Men med Jesu Kristi evangelium har ni varje hopp, löfte och försäkran. Herren har makt över sina heliga, och förbereder alltid fridfulla, skyddande och trygga platser åt sitt folk. När vi har tro på Gud kan vi hoppas på en bättre värld – för oss personligen och för hela människosläktet. Profeten Ether undervisade fordom (och han visste en del om svårigheter): ”Därför kan var och en som tror på Gud förvisso hoppas på en bättre värld, ja, på en plats på Guds högra sida, vilket hopp kommer av tro och blir ett ankare för människornas själar, vilket gör dem fasta och ståndaktiga, alltid rika på goda gärningar, och leder dem till att prisa Gud.” (Ether 12:4.)

Lärjungar till Kristus i varje generation inbjuds – ja, befalls – att vara fyllda med ett fullkomligt klart hopp. (Se 2 Nephi 31:20.)

Att försöka fördriva rädslan

Om vår tro och vårt hopp har förankrats i Kristus, i hans lärdomar, befallningar och löften, kan vi räkna med något mycket anmärkningsvärt, något verkligt mirakulöst, som kan dela Röda havet och leda det nutida Israel bort från ”den värld som smädat och belett”. (Psalmer, nr 19.) Rädsla, som kan drabba människor under svåra tider, är ett av Satans främsta vapen som han använder för att göra människor olyckliga. Den som är rädd förlorar styrka för livets strid i kampen mot ondskan. Därför försöker den ondes makt alltid att framkalla rädsla i människors hjärtan. I varje tidsålder har människor ställts inför rädsla.

Som barn till Gud och efterkommande till Abraham, Isak och Jakob måste vi försöka fördriva rädslan från människor. Ett skyggt och räddhågat folk kan inte utföra sitt arbete väl, och de kan inte alls utföra Guds verk. Sista dagars heliga har ett gudomligt tilldelat uppdrag att utföra som helt enkelt inte får upplösas i rädsla eller oro.

En Herrens apostel i tidigare dagar sa: ”Nyckeln till att övervinna rädsla har givits genom profeten Joseph Smith. ’Om ni är redo skall ni inte frukta.’ (L&F 38:30.) Detta gudomliga budskap behöver upprepas i dag i varje stav och församling.” (Äldste John A. Widtsoe, i Conference Report, apr. 1942, s. 33.)

Är vi beredda att underkasta oss Guds befallningar? Är vi beredda att uppnå seger över våra lustar? Är vi beredda att lyda rättfärdiga lagar? Om vi ärligt kan svara ja på dessa frågor, kan vi ta farväl av rädslan i vårt liv. Helt visst kan graden av rädsla i vårt hjärta mätas i vår förberedelse att leva rättfärdigt – leva på ett sätt som bör vara utmärkande för alla sista dagars heliga i varje period och tidsålder.

Förmånen, äran och ansvaret att leva i de sista dagarna

Låt mig avsluta med några av de största ord jag någonsin läst av profeten Joseph Smith, som ställdes inför sådana enorma svårigheter i sitt liv och som ju betalade det yttersta priset för sin seger. Men han var segerrik och han var en lycklig, robust och optimistisk man. De som kände honom uppfattade hans styrka och mod, även i de mörkaste stunder. Hans mod sviktade inte, och inte heller förtvivlade han särskilt länge.

Han sa om vår tid – er och min – att den är det ögonblick ”som profeter, präster och konungar [i gångna tider] har stannat inför med särskild glädje och fröjd. [Alla dessa forntida vittnen om Gud] har sett framåt med glädjefull förväntan till den dag vi lever i, och eldade av himmelsk och glad förväntan har de sjungit och skrivit och profeterat om denna vår dag … Vi är det gynnade folk som Gud har utvalt att förverkliga de sista dagarnas härlighet [Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith, s. 184].

Vilken förmån! Vilken ära! Vilket ansvar! Och vilken glädje! Vi har all anledning i tid och evighet att glädjas och tacka för kvaliteten på vårt liv och de löften som givits oss.⁹

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Hur kan det hjälpa oss att veta att motgångar är en del av Guds plan för vår eviga utveckling? (Se avsnitt 1.) Varför tror du att motgångar är en nödvändig del av jordelivet?
Gå igenom president Hunters lärdomar i avsnitt 2 om några av avsikterna med motgångar. Hur har du sett att motgång kan vara till nytta för oss? Hur kan vi komma att betrakta motgång i Herrens eviga perspektiv?
Varför, som president Hunter lär, har vi anledning att vara glada och optimistiska även i svåra tider? (Se avsnitt 3.) Hur kan vi utveckla större optimism under sådana tider? Vilka välsignelser fortsätter vi att ha även i de svåraste motgångar?
Hur tar vi emot Frälsarens inbjudan att låta honom bära och lätta våra bördor? (Se avsnitt 4.) Vad innebär det att ta på oss hans ok? Hur har Frälsaren hjälpt dig i svåra tider?
President Hunter undervisar om att rädsla inför svårigheterna i den yttersta tiden inte kommer från Gud (se avsnitt 5). Varför är det farligt att leva i rädsla? Hur kan vi leva i hopp och tro i stället för i rädsla?

Hithörande skriftställen:

Joh. 14:27; 16:33; Hebr. 4:14–16; 5:8-9; 1 Nephi 1:20; Alma 36:3; L&F 58:2–4; 101:4–5; 121:7–8; 122:7–9

Studiehjälpmedel

”Många finner att den bästa tiden att studera är på morgonen efter en god natts sömn. Andra föredrar att studera under de lugna timmarna efter dagens arbete och bekymmer. Det som kanske är viktigare än tiden på dagen är att man avsätter en regelbunden tid för studier” (se Howard W. Hunter, ”Att läsa skrifterna”, Nordstjärnan, maj 1980, s. 96, 97).